Saker jag har tänkt på idag:

Jag är väldigt ful.

Jag kan mitt tiosiffriga bibliotekslånekortsnummer utantill.

Finns det månne ett samband?

Men annars har dagen varit toppen, tackar som frågar.

Dagens skratt

Efter en helg med bubbel och mer bubbel och lite mer bubbel och "Är ni hungriga?", "Är det någon som vill ha fika?" och "Ja men vi måste ju äta sen" (allt sagt av svärmor) så går jag på diet. Ungefär precis som vanligt, men ändå. Tänkte idag att "Ja men det är ju så att nu när det är så varmt då är jag ju inte aaaalls hungrig, det måste jag utnyttja". Vete fanken om det gälls att inte vara hungrig när det enda man vill ha är rosita och vinägerchips. Vem försöker jag lura - jag är ALLTID hungrig.

Naturen

Jag hatar den. Verkligen. Jag har insett det en gång för alla. Jag tycker inte om naturen. Framför allt inte skogen. Jag tycker verkligen illa om den. Framför allt känner jag att den vill mig illa. Helgen tillbringades i de smålandska skogarna och allt var fine and dandy tills jag mitt miffo prompt ville inspekterna kantarelltillväxten, bah "Jag läste att de första kantarellerna har kommit upp, det måste vi kolla". Dum i huvudet är jag ibland, som bekant. Så jag drog på mig ett par gummistövlar och en kofta och Musse tog på sig godsägarkepsen och så gav vi oss iväg, ut i spenaten. Efter fem steg in i blåbärsriset började jag allerginysa och väsa och kände hur luftröret drog ihop sig. Och det var mygg och knott överallt som bet igenom mina strumpbyxor. Men det värsta är att jag verkligen tycker att skog är obehagligt. Kanske har jag läst för mycket böcker, kanske är det min uppväxt på den skånska slätten som spökar, men jag är rädd i skogen. Rädd för skogen. Det är obehagligt och skrämmande och jag hoppar till vid minsta ljud och bara väntar på att en yxmördare ska komma knatande på stigen eller hoppa fram bakom ett träd där han har gömt sig, i väntan på moi. Aldrig mera skog säger jag. Våga vägra skogen. Och det står jag för.

Det bästa med att syrran kommer hem från sin resa på kontinenten är att jag får spexigt resegodis

Ahhhh ÄLSKAR utländskt godis. Nu har jag satt i mig Mozartkugeln och hasselnötskex från Wien. Goody. Min barndom bjöd på många resor med mormor runt om i Europa och de efterlämnade en förkärlek för såväl tyska salladsbarer som utländskt, allra helst tyskt, godis. Jisses vad vi åt godis på de resorna. Det började på båten till Danmark där det alltid köptes tictac och Goofy-burkar och sen bara fortsatte det, det var ett evigt snaskande längs med Autobahn. Jag har befunnit mig på många rastplatser inmundigandes mazarin och citronfanta. Stående beställning i bussfiket. Åhh härliga tider minsann.

Got milk?

Innan gjorde jag en fab milkshake på frusen banan, mjölk, kakao och socker. Lite yoghurt också. Lurar på att göra en till, jag måste ju dricka upp mjölken innan jag sticker till Småland imorn. Man får ju liksom offra sig dårå, tänker jag. Jag lurar också på om jag ska vänta och bjuda Musse när han kommer eller om jag ska goffa i mig allt själv. Ni vet ju vad jag tycker om att dela med mig av mat...

Förra helgen åkte jag till Älvdalen och på tåget läste jag Eating animals av Jonathan Safran-Foer. Jag har ju inte ätit kött på över tio år så den förändrade ju inte så mycket vad gäller det just. Fisken har jag, med sorg i hjärtat, på allvar givit upp sen tidigare, efter att i flera år ha velat och ätit ibland. Men jag kan inte sluta tänka på boken och på vad jag äter och varför och på vems bekostnad. Så vad jag lurar på nu är att jag borde ge upp mejeriprodukterna. Ägget måste också stryka på foten känner jag, men det är inte så svårt. Men mjölken. Mjölken. Jag ÄLSKAR mejeriprodukter. Ge mig ost och jag är lycklig. Jag dricker tonvis med mjölk. Älskar yoghurt. Och smör. Och så tänker jag att "Åh det är ju jättesvårt att vara vegan och jag avskyr ju soja- och havremjölk och tänk så dyrt det är och yadiyadi". Men samtidigt, att något är svårt innebär ju inte att det inte är värt att göras. Och kan man bara tänka att "Det är gott så då vill jag äta det" utan att tänka på konsekvenserna? Om jag tycker att det är fel att utnyttja djur för kött, vilket jag gör, då borde jag rimligtvis också tycka att det är fel att utnyttja dom för mjölk. Klart som fanken att mjölkkossorna inte har det så himla kul. De har det avgjort bättre än slaktdjuren, men ändå. Att de inte får en bult inkörd mellan ögonen och slipper risken att flås levande räcker liksom inte riktigt för att legitimera mitt mjölkdrickande. Men åh så svårt det är. Hur ska man göra för att göra rätt? För att faktiskt försöka göra något bra? Ibland avundas jag människor som aldrig ifrågasätter eller reflekterar över varför de gör på ett visst sätt. Det måste vara så enkelt. Avgjort inte bättre, för jag tror på att analysera vad man gör och varför, men gode tid så mycket enklare. Under tiden fortsätter jag med att fundera på mjölken. Och gör en milkshake till, tror jag.

På min svarta lista

Idag i Lund gick jag bakom en kvinna som bar på en papptallrik med korv och mos hon just hade köpt i en tjolla på Stortorget. Alltså lusten jag fick att springa förbi och slå den ur handen på henne, den var inte nådig. Korv är den äckligaste jag vet. Hatar korv intensivt. Alltid gjort. Det är allt kött-äckel upphöjt till tio. Jag har svårt bara att se folk äta korv. Kan inte ens äta vego-korv för att det är så äckligt. Att jag som barn åt kalvsylta finner jag fascinerande, för det har ju en konsistens som är ännu mer mysko än korv, grynigt och mosigt liksom. Brrr. Och det är liksom inte bara att korv är äckligt i konsistensen och fett och glansigt, jag tycker att korv är ointelligent. Det är dum mat, helt enkelt, mat som gör dig dum. Och det är ju lite knas för egentligen är tillagningssättet genialt och antagligen ett av de äldsta, att lägga kött i en tarm för att tillaga och förvara är ju dösmart. Men det är inte riktigt det jag tänker på när jag går förbi en Sibylla, om man säger. Då tänker jag bara på fett och slask och äckel. Och ledsna små grisar.

I couldn't help but wonder....

Orkar inte prata om bröllopet (som jag givetvis följde med stoort intresse), men på regeringens middag kvällen innan, när man såg hela den europeiska eliten och noblessen digga med till Magnus Uggla - ameh jag dog lite. De är ju mer svensson än vad jag är. Ska det verkligen vara så? Va?

Annars då?

Är vansinnigt ful och har äckligt hår. Måste gå ärenden. Hatar att gå ärenden. Inget tröttar ut mig som det. Liksom, "Åh bibblan och apoteket och systemet och vattna mammas blommor och posta ett brev och hej och hå". Gud så trist. Fast jobbigast är fulheten. Hatar allt. Känner mig tjock efter all fromfranska igår. Och håret, gud håret. Så tråkigt. Så räligt. Så fult. Ungefär som jag, helt enkelt.

Önskar jag var där

Min ena syster tågluffar på kontinenten. Hennes sms är fantastiska men gör min trista tillvaro extra påtaglig. Såhär:

"Vi bor i en gammal våning, äter indiskt i fönsterkarmen o fyndar billig sprit, himmelriket!"

och

"Vi har åkt hela natten på det mest antika tåg man kan tänka sig. Ute är det sol över den ungerska slätten. Snart är vi i Budapest."

Jag bah "Jo men själv tvättar och städar jag och imorn åker jag Swebus till Jönköping". Vill döda mig själv.

Som att ha en egen naturdokumentär utanför köksfönstret

För den som undrar, måsarna är kvar på gården. Två måsungar. Den ena haltar lite. Förra veckan skickade jag in en ansökan om "skadedjursdecimering" och kände mig som Hitler, men det är inget att göra sa dom. Vi får vänta ut dom. Och de är så gölliga att jag döör lite. De har blivit ganska stora nu men mamman matar de fortfarande och på kvällarna kan man se två små gråa dunhögar som kurar ihop sig på gräsmattan och jag får ont i magen så söta är dom. Särskilt den lille som haltar. Åhhh mitt hjärta brister. Hoppas att de blir stora snart och flyger för jag klarar inte mycket mer.

Tjena bloggen wazzzuuupppp!

Igår var jag på swing i Pildammsteatern. Möcket trevligt. Där var ziljoner ungar som sprang runt. drösvis med pensionärer i förnuftiga sommarvindtygsjackor (Hur länge har det varit pensionärsmode egentligen? För alltid, känns det som.), käcka par som dansade lindyhop framför scenen samt blandade kufar. Och så jag och mitt sällskap. När jag satt där tänkte jag bland annat: "Jag tycker om att vara en sån som går på swing en solig tisdagkväll.". Så tänker jag ibland. Sen gick jag hem och åt formfranska. Låt mig förklara, jag ÄLSKAR ljust bröd och igår kände jag att "Näe, jag MÅSTE ha formfranska". För elva spänn på Citygrollan kände jag att det var en helt okej onödig utgift. Så igår åt jag formfranska så det stod härliga till, dubbla med smör och tabasco på. Jag vågade nästan inte säga det där med tabascon till le bf, han suckar alltid över hur jag kryddar min mat och menar att jag har förstört mina smaklökar. Det har jag säkert. Men ändå, älskar tabasco.

Dagar när man vid elvasnåret tittar ut över ett regnigt Nobeltorg och tänker "Jaha, vad ska jag göra nu?" känns så där inspirerande tycker jag

Annars? Inte mycket. Jag låtsas "arbeta" på min "uppsats". Sällan har citationstecken kännts mer berättigade än här, kan jag lova.

Tjarå.

Mitt liv som hypokondriker

Jaha nu inbillar jag mig att jag håller på att utveckla reumatism, jag har ont i ena handens leder och det sticker och domnar lite. Gode tid nej. Förhoppningsvis är det bara min taskiga tangentbordshållning som spökar, men man vet ju aldrig. Jag ser framför mig ett liv med osexiga landstingetfärgade handledsstöd, sådana som tanterna på Konsum sportar, och knotiga häxhänder. Nej jag ska ju vara ung och snygg för alltid det här är jag inte alls med på!

Action på Amiralsgatan

En måsunge har ramlat ned från ett bo och ligger nu död på min innergård. Stackarn. Måsarna är i och med det helt tokiga, de attackerar alla som visar sig där ute. Innan fick jag hjälpa en granne som skulle ned till tvättstugan, jag fäktade med mitt blommiga paraply och hon sprang. Jag sprang efter. Sen väntade vi ut dom och sprang tillbaka upp, efter att hon slängt i sin tvätt. Jisses vicken fredag. Kul nästan jämt.

Je suis un pucko

Bara för att riktigt bevisa hur usel jag är på tånagelsmålning så spillde jag givetvis te över mina fötter när jag precis var klar. Jag är en klant. På så många sätt. Men jag tänker såhär: kan du se hur taskigt målade de är så är du för nära. Så det så.

Ännu en sak att lägga till den redan enormt långa listan "Saker Mary är urusel på"

Att måla tånaglarna. Hajja, det blir så dåligt. Mycket beroende på att jag:
1) är ovig, och
2) ser väldigt dåligt.
Det är helt enkelt för långt ifrån för att jag ska kunna se ordenligt för att göra ett vettigt jobb. Alla dess kroppsliga tillkortakommanden, de är så många numera.

Två principer jag lever efter i hemmet:

1. Om något, vad det än vara månde, hamnar på badrumsgolvet är det dött för mig. DÖTT I tell you. Alternativt måste nittio-tvättas. Jag hyser en väldigt stor aversion mot toaletter och toalettgolv. Fötter liksom, bara blöta fötter, åh jag döör lite på äcklet. Brrr.

2. Om jag tänder en lampa så måste jag släcka en annan. Jag brukar påminna Musse om detta när han är hemma hos mig, "Tänd en, släck en" upprepar jag som ett mantra samtidigt som jag väser "Jag är ju inte gjord av pengar". Elräkningen, gode tid vad den söker mig.

Det var allt. Nu ska jag gå och lägga mig och läsa en bok. Later gators.

Gröna febern

Jag vet om att jag är värdelös och misslyckad på alla sätt och vis, yadiyadi kom med något nytt. Jag har insett det och omfamnat det i all dess vedervärdighet. Fine. Inte dandy, men fine. Dock, det blir inte bättre av att jag har en kompis som gör allt det jag vill göra och att jag tvingas läsa hennes statusuppdateringar på Fejjan om spännande konferenser hon är på, forskningspengar hon får och resor hon gör. Och hon är så sjukt duktig och på alla sätt värd allt men jag dööööör av missunsamhet och avundsjuka och jag vågar nästan inte träffa henne för jag tänker att hon måste märka det här, hon måste känna hur jag äts upp inifrån av min egen oginhet och avund. Gud som jag skäms för det här. Och vad gör jag? Gör jag något för att råda bot på detta mitt tillstånd av misär? Nej. Jag dagdrömmer om Överskottsbolagets billiga storpack med ostbågar. Jag ÄR på allvar sjuk i huvudet.