Nr: 295

I förrgår hängde jag i moderns trädgård, avec modern. Vi satt och drack kaffe och åt lite frukt och pratade när en av hennes grannar kom hem med sina barn. Genast blev vi överfallna av en treåring och en sexåring. Och de var söta och rara såklart även om de slängde sig över allt och skulle ha vindruvor och melon och det ena med det femte. Klart att de fick lite vindruvor, men ändå, härjandet. Under tiden satt mamman en bit bort och matade bäbisen. Sen kom hon fram och vände sig till treåringen och bah "Lennart*, ska du kissa på toaletten eller busken?". Jag bah "????". Sen följde samma fråga ett antal gånger tills hon helt sonika lyfte upp lille Lennart och lät honom kissa på en buske precis bredvid oss, där vi satt och åt. Efter det kom Lennart rusande tillbaka och slängde sig ånyo över frukten, varpå jag bah "Åkej jag har nog ätit klart nu...". Men alltså på ricko GÖR man så? Vad är det med föräldrar som helt tappar vett och sans och all känsla för gammal vanlig anständighet? För det första låter man väl inte barnen kissa i den allmäna trädgården och för det andra, om man nu måste göra det, så går man väl bort en bit om det sitter folk och ÄTER i närheten? Gode. Tid.

* Namnet är fingerat.

Nr: 294

Hajja så väl Musse känner mig när jag på min födelsedag får två sorters Tabasco och ett presentkort på ostbutiken. Åh! Jag fick så himla fina saker av min fina familj, böcker, armband, bubbel, Rosita, ett fabulöst fiskfat, godis, åhh allt det bästa. Jag gillar ju inte att bli äldre, allt bara changserar, men själva födelsedagen är jag barnsligt förtjust i. Mest för att jag har som regel att på den dagen får man göra och äta precis det man vill, hela dagen. Så på kvällen var jag helt ledsen, bah "Jag vill inte gå och lägga mig, då tar ju födelsedagen slut, buhu". På vissa sätt är jag fortfarande tolv år mentalt.

Nr: 293

Musse och jag älskar att gå på kyrkogårdar, det gör vi jämt. Överlag promenerar vi väldigt ofta, i stan bara, i Slottsparken, som är mitt bästa ställe i Malmö, älskar den, och på fina kyrkogårdar. Vi går och pratar mycket, vad kan jag säga. Härom kvällen promenixade vi i alla fall på körrgårn och spanade på den judiska begravningsplatsen. Den var låst utifrån gatan, men vi hittade vi en ingång från kyrkogården, och jisses så fint där var. Det kändes som att hitta en hemlig trädgård, alldeles lugnt och stilla. Och sen gick vi där och läste på stenarna och jag bah "Vad tror du, kan man som icke-jude komma undan med att döpa sin son till Lieb?". Musse trodde nej på det. Synd.

Nr: 292

Om någon undrade: man får sjuk träningsvärk av att rensa ogräs. Har ont överallt. Är mycket nöjd med det. Mary behöver röra på sitt lilla fläsk. Jag tror också att det här med att göra något fysiskt och praktiskt är bra för mig. Har även uppfunnit ett nytt verb, att lotta.

Nr: 291

Alltså det här med att Svt återupplivar både Gäster med gester och Har du hört den förut, vad är det med det egentligen? Kommer någon att titta på det här? Har du hört den förut kan ju vara det mest pinsamma programformatet NÅGONSIN, jag skäms bara jag tänker på att folk faktiskt tittade på Evert Ljusberg och hon tantan när dom satt på en pub och drog vitsar, herreguuuuuud så genant. Hundra spänn på att det är en engelsk originalidé, eller vad tror ni? Och att Rickard Olsson alls har en karriär är ju spännande i och för sig, men Gäster med gester? Jag såg det ju givetvis när det gick med Lennart Swahn och tyckte att det var döskoj men heregud det var åttiotal och jag var typ tio, det är den enda förklaringen till det. Ettan och tvåan fanns och man tog tacksamt emot vad man fick i form av tv-underhållning. Men nu, med the internetz och sjuttiofem kanaler i grundutbudet? Seriöst? The sky's the limit vad gäller underhållning i alla dess former.

På tal om the internetz så läste jag en artikel i morgontidningen där en tolvåring flicka fick svara på frågan om hur hennes drömplats eller drömdag, någotdera var det, såg ut, och hennes svar var att då skulle hon sitta på en perfekt vacker bergstopp med trådlös uppkoppling så att hon kunde spela ett spel på dattan. Det kan nog vara något av det sorgligaste jag har hört. Kommer mina barn att få spela dattaspel? Svar nej. Det kommer att få samla löv och kottar och lära sig om skalbaggar. Kommer Hieronymus och Hedvig att bli klassens mobboffer? Mycket möjligt, men det står jag för. "Ni kommer att tacka mig senare" är en fras jag lär säga många gånger, känner jag. Huruvida de faktiskt kommer att göra det är en annan femma.

Inatt drömde jag att jag åt chips. Herregud då har det gått för långt. Dillchips var det. Men jisses.

Nr: 290

Jo just det, vill fortfarande ha chips. En av livets konstanter. Skulle vilja ha ett liv också, men det finns visst inte på Konsum. Jag har letat men dom var slut sa hon i kassan.

Nr: 289

När man är allmänt ledsen över livet, men kanske mest ledsen för att alla andra skaffar barn utom man själv, då tittar man på Mot alla odds med snygg-Jeff (Så het!) och äter glass tills man mår illa. Det är i alla fall vad man gör om man heter Mary och är totalt misslyckad och värdelös. Åh sicken torsdag.

Nr: 288

Gud ibland är det så svårt att älska någon annan när man hatar sig själv så mycket. Jag vill så gärna vara bra för Musse, vara glad och rolig och snäll men jag tycker så illa om mig själv att det är svårt att vara allt det då. Mest hela tiden vill jag dra ett gammalt täcker över mig och hoppas på att världen glömmer bort att jag alls finns. Inte så roligt. Men Musse är så fin och jag vill ju att han ska ha det bra. För sin egen skull borde han hitta någon annan att vara tillsammans med, någon annan än fula dumma Mary. Det har jag sagt till honom, också mer än en gång. Men han är visst lite dum i huvudet han också, för han tycker att jag är bra. Vilket pucko.

Nr: 286

Känner mig fet. Vill äta chips. Alltså livet. Inte min bästa dag idag.

Nr: 285

Musse och Mary odlar. Nu vet ni var.

Nr: 284

Hur kommer det sig att brandvarnaren måste börja batteripipa mitt i natten?`Den har hela dagen på sig men nejnej, då håller den tyst. Men så fort det blir mitt i natten, när klockan är halv tre och Mary sover i och för sig inte gott, men ändå, då, DÅ, känner den för att låta lite. Jag svarade med att trycka in öronpropparna och vända den ryggen. Resten av dagen har den varit tyst. Wtf?

Nr: 283

Igår spanade vi på en odlingslott. Om ingen annan har hunnit före tänker vi ta den. Musse har redan bestämt var han tänker sitta och dricka rosita och tjöta med tanterna. Det var en rejäl promenad dit, tog nästan två och en halv timmar fram och tillbaka. Var lite matt i benen sen. Men i alla fall, Musse och Mary odlar coming attcha. Det blir kanske en blogg, till och med. Vi får väl se.

Nr: 282

Ibland tror jag att jag har missat mitt kall i livet. Borde ha blivit vaktmästare. Är kanske inte försent än, vem vet. Försent är det dock att bli: 1) arkitekt, 2) psykolog och 3) läkare. Eller bara valfritt rejält högstatusyrke med goda karriärmöjligheter. Oh well. Istället är jag vaddå? Ahh en oanställningsbar samhällsvetare. Bra jobbat där, Mary.

Nr: 281

PS: Om någon undrade: idag har jag ätit en fantastiskt sallad på kikärtor, gurka och fetaost i senapsvinägrett tillsammans med ångkokt broccoli. Var det sexigt? Youbettcha.

Nr: 280

Det här är det dummaste jag har läst på länge. Mattias Kroon tycker att vegetarianer och vegetarisk mat är osexig. Stackars liten då. "Låt grönsakerna vara, sätt dem på piedestal och dyrka, ta bort fingrarna, låt smakerna träda fram var för sig. Använd utmärkta råvaror, och när de är färska. Enkelt och lätt. Ät inte grus och sand och stek inte seg proteinmassa som ska likna bacon. Osexigt." Köttätare däremot är ju kända för att bara, endast och allenast, äta fantastiska råvaror. Ingen påsbea och kyckling från Lidl där inte, nänä mina vänner, sådana är inte köttätare. De är ju sexiga, det vet ju alla. Ännu bättre blir det, som när han skriver att det givetvis krävs en allätare för att laga riktigt god vegetarisk mat. Hur kan man missa att de allra flesta restaurangkockar som lagar urtråkig vegetarisk mat är just - tadahhh! - allätare? Goddag yxskaft! Jag tycker att det är Mattias Kroon och hans sjuttiotalsdoftande fördomar gentemot vegetarianer som är osexiga. Men det är ju bara jag det.

Nr: 279

Guuud alltså pinsamheten på folk, den har ju inga gränser. När jag var inne på DN nyss så hade nästan tusen personer känt ett tvingande behov av att dela med sig av sina åsikter angående de kommande nya sedlarna och vem som pryder dem. Två saker man kan utläsa ur kommentarerna: 1) Alltför få saknar minsta ansats till analys och nyansering av sina åsikter. 2) Astrid Lindgren måste ha varit Moder Theresa själv. Alltså jag dööööör på Astrid Lindgren-grejjen, att alla ska älska henne så fullkomligt reservationslöst. Vafan, hon skrev barnböcker, väldigt bra böcker i och för sig, och hon var en trevlig tant som engagerade sig i samhället och för djurens rättigheter och gjorde bra saker men gode tid hon var väl ändå inget helgon? Jag vågar sätta en peng på att hon säkerligen var fullt mänsklig med massa fel och brister. Kan inte det vara helt okej? Måste hon daltas och gullas med och formligen kramas sönder för det? Själv tycker jag att det känns lite tramsigt att bara ha personer från 1900-talet på sedlarna, vafan en kung eller gammal vetenskapsman har väl ingen dött av? Men ge det två år så orkar ingen gnälla om det mer när sedlarna väl finns i handeln. Inte jag heller.

Nr: 278

Jag hängde på gården innan idag och då kom min favorit, gårdskatten Månsing. Åh han är så söt, en svart och vit liten hittekatt, verkligen världsagullig. Han gillar att hälsa på i tvättstugan när man tvättar, helt plötsligt står han bakom en och skrämmer livet ur en med värsta jamningen. En liten smygarkatt. Och så är han lite bitig fast han gillar att bli klappad också. Jag är mycket förtjust i katter, trots att de gör mig allergisjuk. Eller jag är i alla fall mycket förtjust i Månsing. Givetvis kom Månsings husse ut just när jag pratade med hans katt, det är det enda han ser mig göra så han tror nog att jag är en helt debil kattstalkare. En sommar när Månsing var på semester i Blekinge (Jo det är sant! En semesterkatt!) frågade jag hur det var med honom varje gång jag träffade husse, tills jag insåg att jag verkade lite besatt. Kanske lite varning på det, vem vet. Men ändå, han är så söt. Och jag blir glad varje gång jag ser honom på gården. Bäst är när han försöker jaga skatorna i äppelträdet. Älskar att ha en liten gårdskatt. Det känns nästan som om han är lite, lite min också.

Nr: 277

Jag är förresten lite besviken på Musse, han har gjort noll och ingen ansats att försöka hitta min blogg. Men hörrni, är inte det ointresse om något? Han som stoltserar med att vara mästargooglare och alles, som älskar att leta information och som till och med har jobbat med det, han kan inte ens bemöda sig om att hitta min uschla blogg? Näe vettni, det tycker jag är dåligt.

Nr: 276

Men på ricko vad är det med blogger - man kan inte få blanka rader mellan sina stycken i inläggen, allt blir bara ett enda stycke! Wtf? Vad ska man göra? Någon som vet?

Nr: 275

Man lär sig i alla fall så spännande saker när man är med i brf-styrelsen - idag har jag hängt runt med sotarna och ställt tusen dumma frågor och lärt mig massa om imkanaler och till-luftsventiler och grejjer. The shizzle, verkligen. En vacker dag kommer jag att ha nytta av allt det här, det vet jag. Annars då? Känner mig tjock efter ett onämnbart antal mandelskorpor men vill ha popcorn. Eller nej, jag vill ha nachos, men det finns inte hemma. Och på onsdag ska jag till doktorn för det årliga besöket och planen var att inte äta något alls innan dess eftersom hon har en faibless för att glatt kommentera vågens resultat med ett "Jahaja du har gått upp lite ser jag". Förra gången hade jag i och för sig gått ned, vill jag minnas, men det var nog inte heller bra. Allt kommenteras med samma ton av missnöje. Det är ytterst svårt att veta vad som är bra. Det enda jag vill säga är att om man går upp eller ned ett kilo på ett år SÅ HÅLLER MAN VIKTEN KVINNA! Oh well. Ännu ett meningslöst inlägg - check!

Nr: 274

I dag är det söndag. Då kommer den härliga bostadsbilagan som jag alltid läser med masochistisk noggrannhet. Jag tittar på alla fantastiska lägenheter jag aldrig kommer att komma i närheten av att ha råd med och jag läser alla reportage om fantastisk lyckade familjer där mamman är formgivare och pappan är grafisk designer och barnen är välartade och dom berättar om hur dom har hittat sin drömbostad och renoverat allt själva och jag formligen vältrar mig i min egen misslyckadhet och värdelöshet. Och sen undrar Musse varför jag inte är glad? Ja HUR kan det komma sig? Nu ska jag tvätta av en hylla och hålla tummarna för att jag inte behöver montera ned den när sotarna kommer för att kolla ventilationen imorn. Det är livat nästan jämt.

Nr: 273

Jag har engagerat mig i en förening, för att jag tyckte att jag behövde göra något nytt. Hatar ju som bekant nya saker, nya situationer och nya människor. Absolut värsta jag vet. Jag bah "Men buuuh de kanske hatar mig och mobbar mig och tycker att jag är dum och fuuul". Anyhoow, nu är det i alla fall gjort, men efter att ha kommit med på deras mejllista möts jag nu av minst sju nya mejl från folk jag inte känner varje gång jag öppnar inboxen. Mejl av karaktären "Är det någon som har Annikas telefonnummer?", "Jaaa jag har det, det är ....", "Åhh men toppen, tack!" och ja, ni hajjar. Man bah "Men ta INTE reply all". Men ändå, jag gillar det. Blir säkert hur bra som helst.

Nr: 272

Men sen är ju såklart allt tillbaka precis som vanligt och man har så tråkigt att man typ vill dö lite. Tristessen, men hej på dig.

Nr: 271

Ibland är det så lite som gör det. Som att solen skiner på en fredagseftermiddag när man handlar ost och bubbel till kvällen. Man står där i kön på Bolaget, med sin Ronar i ett fast grepp och tänker att man har det ganska bra, fast allting är för jävligt. Och man tänker att äntligen, idag i alla fall, så känner man sig som den man vill vara och se ut som. Man ser sig själv i en spegel och bah "Guuuud så snygg jag är". På allvar. Den känslan alltså, to die for.