Nr: 337

Vi flyttade igår. Bästa flytten någonsin, tog typ tre timmar i fredags och två timmar igår, sen var vi klara. Mina systrar alltså, det finns inget dom inte fixar. En körde flyttbil, den andra dirigerade packningen och lyftandet. Och bar så att svetten rann. Vad skulle jag göra utan dom?

Vi började dagen med att dricka te på balkongen. Sen hittade vi en liten katt i huset mitt emot, den satt i sitt fönster och spanade på något på gården. Då blev jag jätteglad, en ny kattkompis att prata med, yeay! Nu kommer jag att sitta och spana efter den jämt, jag älskar katter.

Nr: 336

Stod i moderns källare innan och rensade saker och grejjer som ska flyttas och rotade i en låda och utropade "Men där är ju den vi har efterlyst - rosita-tillbringaren!" med aaaaaldeles för mycket oförställd glädje i rösten. Mormor gjorde alltid rosita i tillbringare, och när hon började se illa för ett par år sedan kunde man, om det ville sig illa, få små bitar disktrasa med i drinken. Det kom sig av att hon gärna lossade isbitarna från islådan ner i vasken, där dom sen fastnade på disktrasan. Det var väl sådär, jag föredrar onekligen mina drinkar utan wettexduk, om man säger. Men i alla fall, den fick följa med hem.

Vid ett annat tillfälle hittade jag en stor kinesisk urna som också var mormors, och sa just det, "Åh det är mormors urna...", varpå syrrans första tanke var "Men vi har väl begravt henne....?". Mormor lever fortfarande, om någon undrade. Men jag är lika illa däran, ibland tror jag att det är fel i huvudet på mig. Jag återberättade en, tyckte jag, rolig liten anekdot och mamma lyssnade artigt varpå syrran bah "Vad snällt det är av dig att du inte låtsas om att Mary sa samma sak igår" och jag blev helt "Men åhh jag minns inte att jag var här igår...". Det var jag inte heller, däremot sågs vi hos min lillasyster. Amenherregodetid.

Nr: 335

Alltså guuuud jag vill verkligen ha en hund. Älskar ju mopsar men har också snöat in på franska bulldogar, dom är sjukt söta och kaxiga. Vill. Ha. Härom dagen när jag sprang i trapporna upp och ned till vinden så kom grannhunden, en liten grå fluffig sak som efter ett par år har börjat gilla mig, och först följde hon med mig hela vägen upp till vinden, och sen hela vägen ned igen. Och precis då var trappstädaren här och då tänkte jag att "Åh, nu tror han att det är min lilla hund" och jag kände mig så himla käck. Om man kunde låna en ibland i alla fall, och gå promenader i parken med. Fina höstpromenader med en liten hund är också väldigt käckt, åh det vill jag!

Nr: 334

En grej som kan driva mig till yttersta Wahnsinn är mina armbågsknölar. Jag HATAR dom. När jag ligger i sängen och läser och dom skaver mot lakanet eller täcket, alltså jag blir tokig. På riktigt tokig, sådär att jag en kväll fick tvinga mig att tänka på något annat för jag ville typ hugga av mig armarna för att slippa det. Dör på det så obehagligt är det. Jag inser ju dock att det här inte är helt friskt, men det kommer ju som en överraskning för ingen, känner jag.

Hälsningar

Miffot

Nr: 333

En kompis har på försök börjat nätdejta lite och jag fick hänga och spana lite på hur det funkar och OMG folk är inte riktigt riktiga. På ricko, hon får mejl av män som bah "Du verkar vara kvinnan i mitt liv", amen det är ju inte sant, efter att ha läst en kort presentation och spanat på fyra bilder så är det det han väljer att skriva. Vem blir inte avskräckt av ett sånt mejl? Hon ojjade sig för att hon hade en för bra bild, "Jag måste bli fulare", så att hon skulle slippa för mycket mejl och flirtar och allt vad det hette. Jag var bara vansinnigt road. Och är dösugen på att skapa en egen profil bara för att kolla om någon hade nappat på följande: "Jag är en kvinnlig Woody Allen, neurotisk och hypokondrisk, som älskar mopsar och tårta. Obs köttätare göre sig icke besvär". Jag tror på många träffar, gör inte ni?

Nr: 332

Härom dagen viftade jag med händerna och sa "Ahhhhhh", antagligen var det flyttrelaterat. Musse bah "Åh mitt lilla judiska bi...". Precis innan hade jag, kanske med liite för mycket entusiasm i rösten, berättat om en kalasfin löpare jag hittade i klädkammaren när jag flyttrotade och hur fint den kommer att passa ihop med vår menora. Gode. Tid. Jag måste skärpa mig, känner jag.

I alla fall - flytten, wazz up med den, undrar ni säkert. Jorå, jag har två fina berg med kassar och lådor och på lördag, sådär lite efter sju på morgonen går bilen från Malmö till Lund, där vi ska börja med att hämta saker som sen ska in till Malmö. Guuud jag fasar redan för det. Hatar. Att. Flytta. För att lugna mig så har jag ett mantra som går ungefär såhär: "Tänk på rosévin på balkongen, rosévin på balkongen, rosévin på balkongen....". Ja ni hajjar.

Nr: 331

Det enda bra med att fredagens klippning gick åt fanders och att jag ser för jävlig ut: jag fick det incitament jag behövde för att gå på diet. Man kan inte ha asansfult hår OCH vara lite tjock, det går inte. Eller, jag är ju inte tjock men jag har noll och inga konturer i ansiktet och det enda som hjälper är att vara smal, då får jag lite karaktär i alla fall.

Och när vi nu talar om mat, dagens måltider får avgjort tummen ner. Havregröt som luktade hundmat. Kallt ris med svamp från igår, direkt ur burken. Två korvbröd med tabasco, senap och bostongurka. jag är inte helt nöjd, om man säger. Och då gillar jag ändå gröt, rester och korvbröd.

Flytten går förhoppningsvis av stapeln till helgen. Nu står det lådor överallt och jag liiiiider av stöket så det finns inte. Älskar dock min packning, innan ryckte jag på axlarna och öste ned lite kläder ovanpå porslin i en låda. Det ska gå. Frågan är bara hur mycket som är helt när jag kommer fram.

Nr: 330

Lag Tönt når nya höjder av töntighet: vi satt på en uteservering igår och diskuterade våra Hemköpkort, huruvida man kan koppla dom till samma konto (det kan man, på nåt sätt). Man bah skäms lite, eller vad säger ni? Nåja, jag tröstar mig med att vi i alla fall inte är som dudesen bredvid oss som hälsade varandra med hig fives. Klarar inte dudes. Orka.

Innan blev jag så illa berörd av dagens Sommar-program på radion att jag, för att komma över hemskheten som heter Coldplay, har maratonlyssnat på Veronica Maggio . Varför gillar folk Sommar och varför, oh varför grymma värld, envisas alla med att spela Coldplay? Hatar Coldplay, de är världens sämsta band tätt följda av The Killers. Mein Gott vad dom suger.

Utöver det dricker jag te och läser en bok jag lånade av modern igår, en KBT-bok om övervikt, typ "Gå ned i vikt med KBT". Alltså det sista jag behöver är väl att gå ned i vikt, men jag tänkte att den kunde vara bra ändå, när man vill "förändra sitt ätbeteende" som det så fint heter. Ja jisses.

Nr: 329

Idag är det utflyktsdag för Team dork. Målet är Bosjökloster, nästan exakt mitt i Skåne. Musse har aldrig varit där och jag har nog pratat lite för mycket om det för han har väldigt höga förväntningar för egentligen är det inte så rafflande, om man inte tycker att en fint litet slott, en sjö där man kan ro och en slottspark med lamor och getter är vansinnigt spännande. Fast vi är ju båda två skrämmande lättroade och det ÄR ett av mina favoritutflyktsmål så jag ser fram emot det mycket. Planen är att spankulera i parken, äta lite ostpicknick och kanske ro lite. Senast jag rodde på sjön, med modern och systrarna, fick jag typ dödsångest och bah "Ro in till bryggan, det här är livsfarligt". Gör mig inte riktigt på sjön, om man säger. Men i alla fall, Musse är helt pepp "Åhh jag vill titta på lamorna, men synd att där inte är minigrisar....". Musse älskar minigrisar. Jag oroar mig dock för en tågresa följd av en kortare bussresa med två stinkande ostar. Vi kommer att bli mindre populära, är jag rädd. Oh well, det är smällar man får ta. Och vad gör man inte för lite ost? Ganska mycket, om man heter Mary. Men det vet ni ju redan.

Nr: 328

Sicken fredag vi har haft här på Helvetet, full rulle vill jag mena. Förutom ett evigt rännande i regnet så har jag och syrran haft en heldag, vi käkade finlunch avec vin på Konsthallen, gick på stan och drog i lite reatrasor, kom hem i regnet alldeles blöta, tittade på en Miss Marple och drack te och sen såg vi på 500 days of summer och Woody Allens You will meet a tall dark stranger och åt choklad och drack bubbel. Om ändå alla dagar kunde vara sådana. Det bästa var att jag kunde lunchbjucka eftersom jag inför flytten har rensat och sålt grejjer. Jag sålde massa gamla LP-skivor idag, till världens trevligaste skivbutiksman som komplimenterade mig för min musiksmak och som till min stora sorg berättade att ingen köper Tusk nuförtin. Förvisad till reabacken var den, sa han. Vart är världen på väg, kan man ju fråga sig oroligt när den näst bästa skivan med världens bästa band inte säljer. Va? Men mina gamla Byrds, Zeppelin, CSN&Y och annat gick hem. Lite kände jag att "Åh ska jag verkligen....?" när han tog Deja vu och bah "Amen det här är originalpressning från sjuttiotalet, så här fina görs inte längre", då fick jag lite separationsångest men vafan dom har legat i en garderob i åtta år och jag orkar inte kånka med dom i flytten och jag bryr mig inte om sånt. Jag vill hellre kunna bjuda syrran på vinlunch. Vinlunch ftw. Sån är jag.

Nr: 327

Ahaha det känns så himla bra när jag sitter och ostbågsfantiserar och får mejl från bibblan om att boken jag har beställt finns att hämta och boken ifråga är Kognitiv beteendeterapi vid hetsätning och övervikt. Ahahahah igen.

Jag får meddelande från bibblan mest varje dag, är mycket nöjd med att jag har upptäckt "beställ"-ikonen, den klickar jag på jämt. Jag avskyr Malmös stadsbibbla, den är urdålig, så nu känner jag att jag får lite hämnd när dom får jobba lite. Jag hämtar givetvis böckerna, men ändå, det känns bra. Härom dagen hämtade jag Tom Rachmans The Imperfectionists som är en lättläst trevlig liten bagatell, jag förstår inte riktigt varför den har hyllats så men jag tycker om den och den är välskriven och intelligent, till skillnad från mycket annat. På tal om sådant som inte är välskrivet och intelligent så går Jens Lapidus nya "roman" (här känner jag att citationstecken onekligen är på plats) som följetong i min dagstidning, och gode moses vad dåligt det är. Jag försökte läsa, bara för att, men det var så simpelt att jag inte förstod något. Som syrran konstaterade, "Mina statusuppdateringar är bättre än det där". Så sant, så sant.

Nr: 326

Jaha ja, säg den lycka som varar. Nu ska Musse söka en ambassadtjänst. Utomlands. Sans moi. Det kommer att sluta med att jag sitter själv i en lägenhet jag inte har råd med. Går så himla bra det här vettni. Blev lite ledsen, men klart att han ska söka. Jag tjatar på att han ska skriva en bra ansökan, och låta mig läsa den innan han skickar iväg den eftersom jag är bättre både på att formulera mig och på engelska än vad han är. I alla fall, min flyttpepp dog ganska omgående, om man säger. Kanske bra det, så att jag håller mig i skinnet vad gäller gardiner och kuddar och sådant trams.

En annan jobbig grej, dock inte relaterad: chipsabstinensen är baske mig svår. Gode. Tid.

Nr: 325

När jag satt framför den väääldigt dåliga filmen med Jeffan i fredags, och åt räliga nachos från Lidl, så bestämde jag mig för att sluta äta chips. Jag sa det högt till syrran och Musse, bah "Näe, jag ska sluta äta chips. Mary äter inte chips längre." Och jag äter inte snacks jätteofta men jag vill alltid ha det och det är dyrt och äckligt ohälsosamt, jag mår alltid dåligt när jag väl äter det. Och jag har flera gånger tidigare bara bestämt mig för att sluta med saker, som tex socker i teet eller att dricka svart te, och det var nemas problemas. Och Musse bah "Ja jag kommer aldrig att vilja ha chips", och han är inte alls chipsig, vilket ju är jättebra. Sen i alla fall när vi stod på Hemköp i lördags, dvs dan efter, så utspelade sig följande konversation:

Musse: Och så skulle vi ha chips också...

Mary: Men vi äter ju inte chips längre

Musse: Nej just det, det hade jag glömt. Äter vi glass?

Mary: Ja vi äter glass.

Sen köpte han chips till sin rumskompis och fuskåt några. Jag ät inga alls men hann äta en skål glass innan jag sov mig igenom en gammal agentfilm med Michael Caine. High life. Pollen och anitihistamin gör mig så sjukt trött. Fast innan dess hade vi druckit bubbel på uteservering, så det var ganska okej kände jag.

Nr: 324

En jobbig grej är vi ska flytta ihop: Musse älskar Laura Ashley-vajben, rosor och grejer ni vet. Som det här:

Och jag har väl egentligen inget emot det, det är ju fint och så, och jag har sagt att jag gärna skulle vilja ha lite mer mönster och färger och så, men själv faller jag alltid, utan pardon, för det här: Femtiotalsmönster i galna färger, åh så fint! Jag hittade ett par gardiner i grönt och ett tyg i blått som jag vill sy kuddar av, det skulle bli så fint. Men jag veeeet ju vad Musse kommer att säga, för några rosor är det baske mig inte i sikte här. Suck.

Nr: 323

Mitt tränade tv-tablåöga har förresten spanat in en film med Jeff Bridges ikväll - wohoo! Jag tänker mig en påse snacks på det och sen övertala Musse så har vi en helkväll. Åh Jeff, snyggaste karlen jag vet. Vi firar med en liten bild tror jag bestämt, det är ju ändå fredag.

Jomensåatteh här står jag och hänger litta bara, som man ju gör...

Nr: 322

Älskar förresten den här bilden. Han är så käck! De är så gulliga ihop. Det regnar i Malmö idag. Jag hade behövt honom här.

Nr: 321

Ibland tänker jag att man kanske skulle ta och bli en sån där gulligull-bloggare, som typ Nio till fem eller Elsa Billgren. Nu hajjar prylen, bara lägga upp massa perfekt bilder på skumpaflaskor i motljus och macaroner och katter och prickiga klänningar och skriva om "pojknackar" (här kräks jag på allvar - gode tid jag är en vuxen kvinna inte en tonåring) och vad det nu är dom skriver om. Jag tänker att det skulle kunna bli bättre då, att man kanske skulle bli en sån glad och gullig typ av att låtsas vara en glad och gullig typ som alltid gör glada och gulliga saker. Sen inser jag att jag är deras antites, jag ÄR ju Woody Allen, en neurotisk och ängslig typ som säger till sin terapeut att "Men jag är så misslyckad och värdelös, jag har läst mycket mer humaniora än vad mina lyckade samhällsvetarkompisar har gjort, det är ju jättedåligt". På allvar. Gode tid jag är sjuk i huvudet.

Nr: 320

På sistone har jag läst så hiskeligt tråkiga böcker så det finns inte. Senast Monica Alis Untold story, om hur det kunde ha varit om prinsessan Diana inte hade dött i den där bilolyckan utan istället hade iscensatt sin egen död och stuckit till USA och börjar ett nytt liv, som en ny människa. Den var inte bara tråkig utan direkt dålig, kan jag meddela. Den var i paritet med en Harlequin-roman, lika sopigt klyschig och med helt fascinerade endimensionella personporträtt och bara så...så platt och simpel. Men i alla fall, nu har jag beställt The Finkler question från adlibris, dom är döbilliga och bra och den verkar bra. Jag håller tummarna för jag behöver en riktigt bra bok. Pronto.

Nr: 319

Det är roligt det här med kläder och vilka man gillar. Det känns alltid väldigt godtyckligt och favoriterna är i alla fall i mitt fall oftast sådant som är gammalt och trasigt. Jag gick igenom garderoben nyss och hittade en gammal älsklingströja, en svart, tunnstickad liten trasa som jag köpte på H&M i Lund julen 1997. Ett antal år senare kom den av misstag med i en nittio-tvätt och blev aningens mindre medan ärmarna blev jättelånga, något som på inget sätt hindrade mig från att använda den. Jämt. Nu är den alldeles trasig och jag har inte använt den på flera år, men jag kan bara inte slänga den. En annan favorittröja är en svart sak som kommer från Röda korsets klädinsamling, också i Lund. Mormor var aktiv i pensionärscirkeln och jag var med nere i klädinsamlingen och rotade någon gång, kanske runt 1995, och jag vet att jag kom därifrån med två saker: en stor päls som jag aldrig använde och som är borta sedan länge, och den här holkärmade t-shirten som är min bästa tröja. Slit och släng är väl inte riktigt min melodi, om man säger. Och det finns liksom ingen anledning till varför jag gillar just dom här så mycket, jag blir ju inte magiskt snyggare i dom än i någon av mina andra svarta tröjor, men något är det. Känslan liksom. Att man känner sig som man vill se ut. Som sig själv. Ibland när jag ser bilder på mig själv så kan jag tänka att "Ja det är kanske inte världens roligaste kläder jag har där men jag ser ut som Mary i alla fall". Och det är ibland det viktigaste.

Nr: 318

Nu när jag rotar i lådor hittar jag roliga (nåja) saker, som tex min gamla hemkunskapsbok anno 1989, från när jag gick på mellanstadiet. Den är helt galen, där står hur man gör när man diskar och att det finns olika betalsätt, att man kan betala med check eller bankkort eller varför inte med giro, något de lobbar särskilt för genom en bild på en käck yngling som postar en räkning och säger "Va' enkelt med giro!". Amehherregud görs det sådana böcker nu? Finns ens ämnet? Gode tid. Och när man är tolv är ju det här kunskap man har noll och ingen nytta av det, det lär man sig ju sen. Fint är även avdelningen om vegetarisk mat, och jag kan ju helt ärligt säga att det är inte mycket som stämemr överens med mitt liv som vegetarian. För inte bara det att vi av någon anledning uppenbarligen tillagar vår mat så enkelt som möjligt (de som har skrivt den här delen måste ha varit suckers för råkost), vi använder även filmjölk istället för mjölk och mitt på dagen äter vi gröt med fruktmos. WTF? Men bäst är den här lilla sammanfattningen av vad det innebär att vara vegetarian:

Hela levnadssättet för en vegetarian är inriktat på att bevara hälsan genom tillräckligt med sömn och vil, motion och utevistelse och regelbundna måttliga måltider utan socker, kaffe, alkohol eller tobak.

Det här, kan jag säga, det här glömde någon att berätta för mig när jag blev vegetarian. Tack och lov.

Nr: 317

Musse och jag ska alltså flytta ihop, och hur det nu kommer sig så ska vi flytta in i porten bredvid den där Musse bor nu, han ska alltså från femte våningen på 1C till tredje våningen på 1D. Lätt och behändig flytt, särskilt när han inte har några möbler alls. Och jag, jag är så pepp på flytten att jag redan nu, ett par veckor innan den första augusti, har börjat rota i skåpen och bokhyllorna och nu tar med mig två kassar med grejjer varje gång jag går över. För att underlätta i själva flytten sen. "Tänk så skönt när vi flyttar och vi slipper kånka på femton kassar med böcker", säger jag varje dag. Men nu börjar jag tveka lite, det är möjligt att det här enbart visar sig vara ett raffinerat sätt att dra ut på eländet, och istället för en veckas kaos och stök så får man en hel månad. Oh well, det blir som det blir. En sak som oroar mig lite är dock att om Musse har lite möbler så har yours truly desto mer, och ju mer jag tänker på nya lägenheten desto mindre verkar den, tills den framstår som en miniatyrlägenhet och jag inte förstår hur jag ska få in alla mina möbler. där. Gode. Tid. Men då tänker jag på balkongen i sovrummet som har eftermiddagssol och hur fint det kommer att vara att dricka bubbel där, så då känner jag att det är av mindre relevans. Faktiskt.

Nr: 316

Såhär tänker jag mig att jag ska se ut när jag blir gammal. Enorma tant-glajjer. Ett fågelbo mitt på huvudet. Massa smycken. Åh ibland riktigt längtar jag.

Nr: 315

Igår stod jag bakom en gammal tant på Hemköp, hon hade en käck permobil som hon styrde runt kundkorgdhållaren och sen la hon upp sina varor på bandet. Skivat bröd. Juice. Massa burkar med kattmat. Min tanke - kan man som pensionär handla kattmat med värigheten i behåll? Får man hejda en innerlig lust att böja sig fram mot kassörskan och säga "Det är till Missan, jag ska inte äta det själv?". Och en annan sak, jag har aldrig hajjat varför pensionärer alls skulle äta kattmat, när det finns mycket billigare mat att leva på. Typ havregryn och vita bönor från Eldorado. Inte för att jag vet någonting aaaaalls om vad det kostar, det är givetvis bara en gissning. Men billigare än kattmat lär det ju absolut vara.

Nr: 314

Alltså gode tid vad jag mår illa, jag måste verkligen ta tag i mitt hetsätande. Kbt tror jag vore grejen för mig. Tre choklad, sötlakrits och en nästan hel flaska bubbel = ett högst påtaglig illamående. Det värsta är att jag tänker att bästa botemedlet är att äta lite mer, kanske något med tabasco. Det måste ju göra susen, tror ni inte?

Nr: 313

Sunday, sunday, so good to me, tänkte jag innan, för att parafrasera Mamas and the Papas. Kan inte riktigt komma över att John Philips dotter härom året gick ut med att hon under flera år hade ett sexuellt förhållande med sin pappa. Det känns sådär, får jag väl säga, även om Mamas and the Papas aldrig har varit mitt band, låt vara att jag är barnsligt förtjust i västkustfolkrocken. Anyhoow, idag har jag inventerat i butiken jag jobbar i, sen gick jag hem och rotade lite på vinden och i lite lådor inför min nära förestående flytt, om en månad flyttar Musse och jag ihop, tro't den som vill. Men så är det. Efter det drack jag upp gårdagens bubbel och åt upp allt godis som jag kritade i butiken. Vi har världens godaste choklad, det kommer att bli min undergång, kan jag bara säga. Varje gång jag jobbar så bah "Hmm, lite choklad ska jag nog ändå ha...". Nu mår jag givetvis illa och är lite söndagstipsy, helt på egen hand. Oy ve.

På tal om oy ve, på midsommardagen åkte vi på loppistur och införskaffade en mycket tjusig menora. Jag är så nöjd, har velat ha en i en hel evighet. Och härom dagen pratade vi om parterapi, om att det säkert är bra, men Musse bah "Men herregud, vad ska vi säga, vi kan ju inte gå bara för att vi har ett judiskt komplex?" Ahaha älskar honom, om ni bara visste.

Nr: 312

Jag kan inte bli mer hemmafru nu känner jag (även om jag har jobbat idag och just har mejlat iväg det senaste jobbet, nu ska det baske mig hållas helg). Men i alla fall, jag har handlat ost och bubbel och har hunnit diska och dammsuga också och nu, innan Musse kommer hem ska jag fräscha upp mig och hör och häpna byta om till anständiga kläder. Hemmakontorets klädkod består av svarta tights, kort svart trikåklänning som inte skär in någonstans och den finaste morgonrock ni kan tänka er, den är från Gudrun Sjödén och jag har givetvis fått överta den efter den ömma modern, den är i tunn bomull och svart med vita prickar på och jag känner mig som en tjugotalskonstnär i en artistrock när jag svassar runt i den men oavsett hur fin den är så är det ändå en morgonrock. Så nu, operation fiffning, som det anstår en liten hemmfru som ska vara pigg och glad och stå med tidningen redo när den äkta maken gör entré. Innerlig tur att jag inte har en dylik, måste jag säga. Sen blir det i alla fall ost, oliver, bubbel och fransk film. Jomen, det här kan nog ordna upp sig tänker jag.