Nr: 374

Jag måste bara få skryta lite om min världsarara pojkvän. Mussebubbsen alltså, ibland får han till det. I lördags tillbringade jag hela dagen i min mors kök och fixade inför hennes sextioårsbjudning. Musse anslöt för drink fram mot kvällen och när jag stod stressad i köket och härjade över något sa han "Det finns en överraskning hemma sen" och jag bah "Åh är'e en mops?". Det var inte en mops, men nästan lika bra. För ett tag sedan såg jag en jättefin mässingsskål i fönstret på Rågers antik. jag tog med Musse och bah "Åh titta är'en inte fin en perfekt skål till jul att ha julgotter i". Den hade den där härliga airen av tyskt högborgerligt tidigt nittonhundratal som jag finner alldeles förtjusande. Så när vi kom hem i lördagskväll så stod den på vårt lilla soffbord, fylld med äpplen och clementiner och marsipanbröd och Musse bah "Grattis på hösten". Jo han sa så. Jag älskar hösten. Och Musse, som ni förstår.

Nr: 373

Inledde veckan med ett besök hos min terapeut. Efter att ha bokat nytt möte så sa hon "Jaa men vi har ju tid kvar, är det något annat du vill prata om?" varpå jag sa att "Jooo jag tycker ju ofta att jag är ful fet och äcklig" och hon riktigt sken upp och bah "Men det är kan vi arbeta vidare med nästa gång", haha. Gött mos.

Dagens älsk: Musse som när han väckte mig vid sjusnåret, innan han gick till jobbet, sa "Och så får du leta sen för det finns lite plugg-gottis gömt till dig någonstans". Jag bah "Oh var? Vad?". Vaken på en gång. Sen hittade jag en liten skål med chokladhjärtan, punschpraliner och sura nappar. Golle. Bara dörför måste jag ju pluga också. Så det gör jag. Jag skrivör och är viktig. Men ändå, så jäla skämsigt det känns att prata om sig själv som vore man en viktig forskare. Dör lite på det. Jämrans metodkapitel.

Nr: 372

Just det ja, pannkakorna blev ju katastrof, jättefeta och räliga och jag vägrade äta dom. Musse käkade till lunch på jobbet, han räds inte lite smör. Men däremot, i lördags gjorde jag något jag velat göra länge, nämligen fuskchokladmousse. Det är ju ägg i alla goda efterrätter och det stör mig, särskilt eftersom chokladmousse är kalasgott. Jag mosade fyra bananer, smälte mintchoklad och rörde ner i moset, hade i lite vaniljsocker, lite kakao och maizena för att göra det tjockare. Sista hade jag i lite vispad grädde. Sen fick det stå i kylen medan vi gick på vernissage. När vi kom hem pyntade vi på med lite grädde på toppen och sen åt vi med god aptit. Det blev mer som pudding än mousse, inte riktigt så fast som jag skulle vilja ha det, och kanske lite för bananstarkt i smaken. Men ändå, det är en början. Med lite förbättringar här och där kan det nog bli hur bra som helst. Nästa gång tänker jag testa med avokado. För fastheten. Rapport följer.

Nr: 371

Det finns ju inte en endaste blögg där det inte tjatas om hur bra det är med torrschampo, och eftersom jag är en fast anhängare av att tvätta håret så sällan som möjligt så gjorde jag slag i saken förra veckan. Tillbud på Åhléns, bara sextio pix och den lilla rosa flaskan blev min. Efter alla hyllningar väntade jag mig underverk, men tja, det luktar gott och blir ju inte sämre men jag vette fan alltså. Försöker ju ändå se okej ut på håret och anstränga mig lite så varför inte.

Inatt sov jag förresten på soffan. Musse är sjuk och snarkade och stökade och efter att ett par gånger ha petat på honom med ett "Amen du snarkar" så gav jag upp, tog min kudde och mitt täcke och lade mig i soffan. Tack och lov att vi har ny soffa för den gamla soffan var typ en och femtio lång och stenhård. Men ändå, inte jättepigg. Och ont i ryggen. Tur att jag har bästa lillsyrran som mejlade, "Jag har en pilatesboll till dig och har satt samman ett program". Bålstärkande, snälla övningar. Jag blir helt rörd.

Ute regnar det. Musse sjukdattar i vardagsrummet. Jag ska sätta mig med två intervjuer. En tisdag.

Nr: 370

Funderar förresten på att fria till Musse. Jag tror att grejen är att jag har lagt fram det hela dåligt. Tänker dock att det här kommer att kräva väldigt mycket bubbel för att övertyga honom. Är han lite berusad går han med på det mesta. Det var ju så jag sålde in "Musse" till exempel.

Nä skoja.

Nr: 369

Ibland får jag en obändig lust att låtsas att jag inte alls är fattig som en kyrkråtta. Jag har spanat på en dösnygg jacka som hänger i fönstret i en butik, och igår när jag gick förbi så gick jag in och bah "Är det här den jackan som hänger i fönstret...?" som om jag någonsin skulle handla en jacka för över tretusen pix, och bah provade och sen "Nej det var nog snyggare på galgen än på mig tack så mycket". Kändes gött på nåt sätt liksom.

Avskyr förresten när expediter ska börja jiddra och säga töntiga saker som "Men den ska liksom va lite oversize sådär...", får utslag av det. Oversize, amen hjälp mig.

Nr: 368

i tisdags gjorde jag ärtsoppa. Har aldrig gjort det förut, gammal hederlig soppa på gula ärtor med mejran. Det blev.....ärtsoppa. Gammal hederlig ärtsoppa. Efter att ha ätit det två dagar på rad med en tredje på lut så förstår jag ju att det finns en anledning till att man har pannkakor till. Så spexigt är det liksom inte. Så ikväll blir det pannkisar. Jag har tagit fram och oljat in pannkaksjärnet, det måste vara mammas gamla som jag på något sätt har lyckats snika till mig. Vanligtvis gör jag tjockpannkakor med bakpulver, det är simpelt och jättegott. Men idag känner jag att jag baske mig ska försöka bemästra tunnpankakor i en gjutjärnsstekpanna. Det känns lite som ett husmorsprov. Det ska gå. Alla som har varit med när jag har stekt pannkakor och vet hur förbaskat arg och sur jag blir när pannkisarna inte gör som jag vill inser givetvis att Mary + pannkakssmet + tung gjutjärnsstekpanna = katastrof och femton utbrott. Varför jag blir så arg? Jag hatar när saker jag gör blir dåliga och fula. Det provocerar mig något enormt. Och så känner jag mig så misslyckad. Även om det bara handlar om pannkakor.

Nr: 367

Igår klagade jag över att snart kommer vintern när allt blir torrt som fnöske och ögonen kliar och strumpbyxorna fastnar på benen och håret är elektriskt och jag får baskerutslag i pannan och eftersom Musse är som han är så sa han bara "Om jag satt bakom en sån där Vem tar vem-vägg så skulle jag lätt välja tjejen som får baskerutslag i pannan". Han är så gullig.

Har just läst ut Jonathan Franzens Freedom. Den var nog bra. Mest gjorde den mig livrädd. Hur gör man för att inte hata varandra, för att barnen inte ska förakta en, för att inte tappa bort sig själv? Vavava? Jag behöver svar på det här. Gode tid.

Nu ska jag äta gröt. Sen ta mig an ännu en intervju. Man blir ju inte glad på sig sjävl när man undlåter att transkribera sina intervjuer och sen har femton att gå igenom på ett bräde. Inte sköj.

Har förresten sökt ett jobb i huvudstaden. Tycker inte om Stockholm. Vill gärna ha jobbet. Lär ju inte behöva oroa mig.

Nr: 366

Alltid när jag tvättar mitt hår så vill Musse att jag ska låta bli att borsta det, han gillar när det är fluffigt och brukar också säga lite fascinerat "jag undrar hur det skulle se ut då?". Det känns ju inte helt stabilt tycker jag, men hur som helst har jag i alla fall lovat att för hans skull idag låta bli att borsta mitt nytvättade hår. Bara för att se hur det blir.

Status just nu: hårboll. Om någon undrade, menar jag.

Nr: 365

Jag har en vän på Facebook som helt på allvar och fullkomligt utan ironi eller självdistans, är jag rädd, i fredags hade en statusuppdatering där orden "ett busigt rödvin" ingick. Helt ärligt, jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det.

Nr: 364

Igår slog vi på stort och firade in helgen på lokal, Musse var sur på sitt jobb och ville spendera lönen på något trevligt och jag bah "Ja det är synd att slösa på bra mascara, let's hit it". Vansinnigt trevligt. Bah drack bubbel och åt ost. Sen gick vi hem och tittade på True Blood i sängen. Alltså ÄLSKAR Eric Northman. När blev Alexander Skarsgård så bra?

Veckan har varit jättedålig, allt har känts meh bara, jag har bara varit helt energilös. Men igår hade jag handlednings- och uppsatsmöte med världens raraste professor och efter det kändes allt så mycket bättre. Älskar människor som är så lugna att jag också blir lugn, jag som är världens mest nervösa människa. Så jag vågade fråga allt jag ville fråga om och han får mig aldrig att känna mig dum och han sa massa bra saker. Ska göra mitt yttersta för att hålla i peppen nu. Senast jag var hos min terapeut så var typ allt bra och jag hade gjort allt vi pratade om och tänkt på rätt sätt om saker och hon var dönöjd men jag bah "Men vi sätter upp en tid till om en månad, om allt går åt helvete.....snälla?". Hon tycker jag är störd säkert och det har hon helt rätt i. Men om det funkar så varför inte?

Klockan är kvart i nio och jag har varit vaken sen fem och uppe sen sex. Vaknade och kunde inte somna om och kände mig lite orolig så jag gick upp och satte mig i vår nya soffa (ännu ett av moderns fynd som hon sen inte ville ha och som vi köpte, den är lila och skön och jättefin) och har nu druckit fyra koppar te, ätit ett äpple och läst tidningen från pärm till pärm, undantaget näringslivet och sporten. Bah "Jaha och nurå?". Skriver ett dötråkigt blogginlägg, that's what.

Nr: 363

Jag köpte ett par skor till förra veckan, alltså oddsen för att det skulle hända, dom finns ju bara inte. (Jag har aldrig förstått hur man pratar om odds, bah låtsas att jag kan.) Jag lovar, detta är mina drömmars skor på alla sätt och vis. Svarta platta jodphurs, ni anar inte hur tuff jag känner mig i dom. Känner mig som om jag faktiskt är en tuff tjej istället för en tant. Älskar dom, sådär att jag vaknar och bah "Åh jag ska ha mina nya skor idag". Ja jag ÄR tolv, jag blir baske mig aldrig äldre. Och så vill jag vara snygg varje dag för att dom är så fina. Det finns en tjej jag stalkar lite lätt på Fejjan, hon är allt jag skulle vilja vara och hon jobbar i den enda butik jag handlar i och hon är liten och nätt och blond och hipp och har snygga kläder och kan använda rött läppstift och dricker öl och är hipp (har jag sagt att hon är hipp?) på alla bilderna på Fejjan och i mina fina nya skor känner jag mig liite liiiite liite mer som hon. Förutom att jag då är gammal och ful och har ohippa kläder och inte kan använda läppstift och ja, ni hajjar grejjen. Men jag tar vad jag kan få, mina vänner, Small mercies är vad vi jobbar med här.

Anyhooow, igår var sista dan på kursusen jag har attenderat och GODE TID vad det är skönt. jag kände bara att "Jag pallar fan inte mer", alltså så jobbigt att råplugga järnet och sen ha ångest och ont i magen inför varje seminarium. Att sitta där och få världsasvåra frågor och bah känna "??????". Alltså om det är så det är att vara doktorand är det inget för mig, jag ÄR för dum. Tack och hej det lär ju inte hända. Men jag firar i alla fall kursens slut med att äta choklad och läsa Svensk damtidning som jag har fått av modern, som i sin tur har fått den av en granne. Tidningen alltså, inte chokladen. Har även fått en ryamatta av mamma, hon köper massa på Tradera och sen delar hon ut det till den som vill ha, typiskt henne. Kommer man hem till henne och kommenterar något nytt fint fynd så är det alltid "Vill du ha den? Jag blir jätteglad om du vill ha den?". Jag råkar ÄLSKA ryamattor. Den är grön med vad som ser ut som rosa och lila davidsstjärnor. Mejlade Musse om den och han bah "Den sionistiska mattan blir fab - var ska vi ha den?". Det är rätt inställning.