Nr: 408

Nu har Mussebubben lämnat mig för de småländska skogarna. Vi är inte roade, tycker inte alls om att inte fira jul ihop med honom. Jag kommer att få det kalas, det vet jag, men jag skulle vilja ha honom med. I alla fall, han lämnade mig med att oroligt försäkra sig om att jag inte ska bränna ned lägenheten, "Jag petade ned mossan och satte fram en glasslåda med vatten om det skulle börja brinna....". Han är så nojjig, men jag gillar att han tar hand om mig. Så nu håller jag vakt på det sista adventsljuset. Och lagar rödkål. Har helt tappat smaken för rödkål, blir lite illa berörd när jag lyfter på locket. Jobbigt läge. Hoppas att andra gillar den i alla fall.

Innan var vi på stan för att jag skulle handla två julklappar, det är allt jag handlar i år, och jag fick ångest på en gång. Sen gick vi in i en körrka och tände ljus och andades lite, då kändes det bättre.

Men ni måste ju veta hur fint vi har julpyntat - i förrgår, på väg hem från ett handledningsmöte - gick jag genom stan och köpte en rejäl bunt granris på torget. Sen fyllde vi mormors gamla kinesiska urna samt en annan vas och sen bah på med allt pynt vi har. Så himla fint blev det. Och luktar jättegott, fast nästan lite för mycket. Men så fint. jag har en kompis på Facebook, han lägger upp bilder på sitt och fruns perfekta hem där allt går i vitt och julgranen bara har dekorationer i vitt och silver och jag döööör lite varje gång för att det är så själadödande tråkigt. Vårt pynt är ju motsatsen till deras, massa tjockt rött glitter, massa sidenband, granris med allsköns kulor (Musse har dom bästa, bland annat en motorcykel och en lastbil med en gran på, så fina) och i köksfönstret har vi tjockt silverglitter som vi idag pyntade med massa flugsvampar. Alltså ni anar inte. Det är liksom fult och fint samtidigt, bästa kombon. Jag var som ett barn härom dagen, bara satt och tittade på våra fina granris och bah "Jag vill sova här inne".

Åkej later gaters nu ska jag fixa rödkålen sen ska jag ta dattan och lägga mig i soffan och kolla på Starke man och Downton Abbey och äta frusen ananas. All by myself.

Nr: 407

Musse är verkligen Farbror Melker. Han är den som bränner sockerkakan under grillelementet och sen inte får ur den ur formen, som inte kan beställa saker på nätet utan att skriva fel adress, så att jag sen måste ändra det så att vi faktiskt får våra filmer, eller boka biljett utan att, som senast, ge mig två efternamn och som inte kan laga en svampsås utan att hela köket sen är kaos med sås överallt. Gode. Tid. Jag däremot ÄR pappa Rudolf. Hetsig och dan och "Helvetes jävla biljävel jag som hade glatt mig". Fast sju resor värre och utan så många svärord. Jag sa det till Musse och han bah "Ja du är faktiskt värre". Ska han säga.

Nr: 406

Det är väldigt svårt att äta välling när man har julost och vörtbröd hemma. Och senap. Gud älskar ost, bröd och senap. Finns baske mig inget bättre.

Nr: 405

Intresseklubben antecknar: i ett desperat försök att bli lite smal går jag på en förjulsdiet bestående av välling och tomatsoppa. Än så länge vet jag inte om jag blir smal. Men hungrig är jag i alla fall.

Tänker att Kate Moss har jävligt fel. Den som vet hur gott det är med vörtbröd med senap och cheddarost skulle aldrig säga "Nothing tastes as good as skinny feels". Måste. Ha. Ost.

Nr: 404

Igår sa jag "So long suckers!" till min brf-styrelse. Det känns så här jävla gött!

Nr: 403

På tal om barnlöshet, jag var hos läkaren igår. För mina "urinbesvär". Ljög och sa att jag hade haft det i ett år, fast det är två. Kände mig så dum. Fick antibiotika. Men vet ju att det här har gjort mig steril på kuppen. Vet det. Tänker att det är bra att vi bor på tredje våningen för det ger ju i alla fall någorlunda fallhöjd när jag slänger mig ut från balkongen.

Nu ska jag tvätta. Sen har jag ett antal väääldigt tråkiga möten, varav två faktiskt gör mitt liv lite sämre. Om det nu är möjligt.

Nr: 402

Status idag: förjävlig. Började dagen med att försöka låta bli att gråta i teet.

En fråga - exakt hur sjuk i huvudet är man om man har komplex för att man har det rent hemma? På allvar, jag har det. Jag känner mig som en sämre, tråkigare människa bara för att jag är i princip fysiskt oförmögen att ha det stökigt och jävligt hemma. Minns ju när vi var små och mamma jämt hade kaos (stort hus med fyra barn och minst en hund, I don't blame her) och vi brukade skratta lite i smyg åt mormor som jämt "gick och plockade" och hade det hemma så som jag har det nu. Städat. Allt var klart när man kom på middag. Och vi fnissade lite och tyckte att det var fånigt. Jag ÄR som mormor. Och jag känner ju att det såklart är dåligt, att det avslöjar en tråkig och färglös personlighet. Hemma hos syrran och hennes karl är det alltid kaos och stök och en veckas disk i köket och återvinning och tomflaskor och det är tjo och det är tjim och bohemiskt. Cut to Mary som diskar kanske två gånger om dagen och alltid har rent på diskbänken. Inget tjo och baske mig inget tjim här inte. Musse och jag kommer att bli "det tråkiga barnlösa paret som har välstädat hemma". Vi kommer inte att bli ett sådant barnlöst par som spenderar pengarna på dyra hemmaprylar och flashiga resor, nej vi kommer att vara exakt som nu bara att folk kommer att tycka synd om oss. Eller jag menar, det kommer att vara exakt som nu. Punkt.

Nr: 401

Det enda som är bra med att vara gräsänka: att jag kan ligga i mitten av sängen, med tre kuddar och två täcken. Och riktigt götta mig.

Nr: 400

Ibland blir jag så himla sugen på sånt jag inte äter längre. Som tex äggröra med tabasco, kokt ägg med bönröra och stekt ägg med örtsalt och inlagda rödbetor. Och fisk sen då, jag älskade fisk. Som den varmrökta påsklaxen, kokt torsk med smält smör och potatis och allt med tonfisk. Gud så mycket tonfisk jag har ätit alltså, ni anar inte hur många tonfiskpizzor och tonfisksallader och tonfiskbaguetter jag har satt i mig, det är säkert ett rekord.

Status just nu: väldig hungrig. Det här gjorde inte saken bättre.

Nr: 399

Den mening jag yttrat flest gånger idag: "Men gud förlåt att jag ser så hemsk ut idag". Det är sant. Ser ut som ett härke. Vad nu det är för nånting. Jobbigt att ha både låg lägstanivå och låg högstanivå. Det finns inte så mycket utrymme där emellan. Eller nu ska vi inte vara sådana, lägstanivån är å andra sidan vääääldigt låg. Det kan ingen ta ifrån mig i alla fall.

Nr: 398

Musse är på jobbresa. Det innebär att jag konstant kollar nyheterna efter flygolyckor. Är livrädd för att det ska hända honom något. Är såklart även världens tråkigaste med noll känsla för äventyr och spänning. Vill mest att han ska komma hem till mig. Snart. Igår skrev han, innan han klev på ett litet propellerplan i Tjeckien, "Hejdå nu går vi på planet" och jag bah "Nej inte hejdå det låter obehagligt". Är en sån mes alltså, jag vet.

Nr: 397

Älskar verkligen mig själv. Obs ironi, såklart. Men alltså, tänkte att "Näe nu får jag skärpa mig med maten och äta ordentligt, gröt och tre riktiga måltider per dag". När jag gör det mår jag ju bäst. Men herregöööö det går ju inte när man har massa saker hemma. Vad jag ätit hittills idag: ett halvt granatäpple, en bit saffranskaka, tre bitar hasselnötsnougat och nu, till lunch, tre finn crisp med ädelost på. Allt rester sen i söndags. Det här går baske mig utför. Julgris 2011 comin at me, om man säger.

In other news: köpte en bunt "julgrönt" på stan. En fråga: varför ser mitt julris ut som ett påskris? Det gör säkert inte Underbaraclaras. En annan sak, tycker att det kliar överallt efter att jag hanterade riset och väntar nu på att jag ska bli allergisk. Hajja det löjligaste som finns är ju att vara allergisk. Vill inte. Sån loservarning.

Nr: 396

Alltså man vill ju verkligen inte vara en sån som blir "inspirerad" av Underbaraclara på Gokväll med Ebba von Sydow, det vill man verkligen inte, men ibland kanske man blir det ändå. Tips som att göra ljusstake av en vedklabb vette fan om jag tänker ta efter men det där med hyacinter i gamla bakformar var faktiskt dösnyggt. Och jag är askass på sånt som typ inredning eller vad det kan heta, är helt fantasilös och gör aldrig något nytt, så jag behöver sånt ibland. Det var också fint med små pressglasvaser med hyacinter i. Älskar hyacinter. Anyhooow, tänker alltså gå på Myrorna idag och se vad jag kan hitta. Kommer även att skämmas lite, men förhoppningsvis blir det fint. Och så kan jag säga sen att det var heeelt min egen idé.

Nr: 395

Amen jag veeeet det enda jag gör är skriver om darling Musse och skryter om hur bra han är men vad kan jag göra, han är ju så himla fin. Till exempel, i lördags var jag tvungen att ge mig ut i ruskvädret till butiken där jag jobbar ibland. Där satt jag i ett par timmar, drack lite te, läste lite i en tidning och pratade med ett par trevliga kollegor som kom in och höll mig sällskap. Sen när jag kom hem, genomkall och världsahungrig, då hade Musse bubblet på kylning och stod i köket med mitt randiga förkläde om midjan och höll på och gjorde egen ravioli åt oss. Spenat- och fetaostfyllning och jättegod tomatsås. Så vi åt pasta. Vi drack bubbel. Vi lyssnade på julmusik. Vi sjöng med. Vi dansade lite. Och sen frågade han mig om jag vill gifta mig med honom. Och det var ju en enkel sak att svara på, om man säger.

Nr: 394

Musse har en föredömlig inställning till julpynt. Den kan sammanfattas i orden "Vi måste ha mer glitter, mer pynt!". Så igår gick han loss i jul-lådan och nu har vi tjockt rött glitter överallt, tillika julgranskulor som han, i väntan på granen, har placerat ut lite var stans. Helt ärligt, det blev kanon. Mitt lilla sjuttonhundratalssybord har aldrig varit så pimp förut, med glitter och kulor.

Jobbig grej dock: folk äter så dåligt på bjudningar. Har massa snask över sen gårdagens adventsfirande. Kanderade hasselnötter i nougat. Saffranskaka med glasyr. Ost och kex. Pepparkakor. Gode tid. Den här dagen kommer att bli en pärs. Återstår att se hur mycket som finns kvar när Musse kommer hem.

Nr: 393

Nyss gick Musse iväg på en konsert. Jag gjorde en femte kopp te och i brist på bättre plockade jag fram en bunke från kylen, en bunke innehållande stelnad choklad, sånt som inte gick åt när vi gjorde julgodis i söndags, som jag hackar loss bitar av. Har så jävla tråkigt. Har varit sur hela kvällen, detta eftersom Musse när han gått för att handla förkonsertsnacks kom tillbaka med folköl och torkade aprikoser. Gode jävla tid aprikoser? Nån ordning får det väl ändå vara?

Nr: 392

Just nu dattar jag, med håret i två knorror och iförd en kimonojacka från H&M. Avskyr att handla på H&M, det är något av en prestigeförlust känner jag. Det är liksom ingen sport att handla i de vanliga affärerna, mycket mer av en utmaning att rota i lumpen på Humana. Alltså älskar Humana, tro inget annat. Livräddaren. Allt jag har, utom då uppenbarligen den nya kimonojackan, kommer därifrån. Men alltså jag kommer ju att lämna tillbaka den imorn. Känner mig själv alldeles för väl.

Och håret, har "kommit på" att om jag snurrar det när det är blött så blir det.....okej. Mindre fult. Därav knorrorna. Dom är så hårt tvinnade att det gör ont i hårbotten. Känns bra. Stramar liksom upp litta.

Tackade just nej till ett glas bubbel med orden "Jag är ful och trött". Ibland är sanningen inte vacker.

Nr: 391

När allting känns deppigt kan man ju i alla fall hitta dom små glädjeämnena i livet. Som det faktum att den här kvinnan (Pippa Middleton) är sex år yngre än mig, men ser tio år äldre ut. Sådant känns ju gött ibland. Liksom, jag är ful och värdelös och utan pengar och framtid men jag har baske mig inte sådana påsar under ögonen och kindfåror som hon har. Och ja jag är en liten och småsint människa, om nu någon inte redan visste det. När man har noll och intet att komma med får man ta vad som bjuds på skadeglädjefronten. Det finns liksom inte så mycket som kan få mig att känna mig bättre än någon annan, med tanke på hur kass jag är. Men bra hy har jag i alla fall. Säg den lycka som varar, but still. Det här med att varken sola eller röka har sina poänger. Särskilt solen alltså, stay away from it kids.