Men på ricko, jag är överspänd, hetsig, stressig, neurotisk, lagom klen och sjuklig och har svår dödsångest. Kan man bli mer Woody Allen än så? Hjälp mig. Stackars pojkvännen bara skrattade och skakade på huvudet åt mig igår.
Jag håller på med en ansökan till ett resestipendium, för att göra fältarbete till min uppsats utomlands. Om vi undantar ovanstående karakteristika (som ju inte riktigt talar för mig, oavsett sammanhang, om vi säger) samt det faktum att jag avskyr att resa och är paniskt flygrädd så är jag sjukt pepp, jag vet på en höft vad jag vill göra men ska bara komma på vart jag vill åka också. Pojkvännen tänkte följa med. Lite tror jag att det är för att jag inte litar på att jag klarar mig själv, men det spelar ingen roll. Han kan botaniknörda loss när jag leker den stora forskaren och gör viktiga saker, och sen kan han transkribera mina anteckningar och fixa drinkar till mig på kvällen. Perfa jue. (Ja jag har en väldigt romantisk och högst orealistiskt bild av hur det är att bedriva forskning, om ni inte visste det.) Hittills har jag varit inne på Polynesien eller Indonesien, men pojkvännen lobbar för Vietnam eller Laos. Jag bah "Men jag såg ju mig själv framför mig, på stranden på Tonga, litta lagom solbränd, med sandaler, håret i knut på huvudet och glasögonen nedhasade på näsan (av svett och solskyddsfaktor), omgiven av små söta knubbiga tonganska barn...". Av någon anledning skrattade han och skakade på huvudet IGEN när jag sa det. Fattar nada. Fast sen kom jag på att vietnamesiska barn är sjuukt söta så det kan nog ordna sig det med. Hopp om livet, ni vet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
woody? Kanske. Tråkig? Never!!!
Åh vilket skojigt inlägg, du är så rolig!!
Jag vill också följa med på forskningsresa! jag kan va din assistent, alltså hjälpa J att fixa drinkar åt dig och se till att det finns solfaktor på lager och såna saker. Får jag?
Vad ar det for amne? Ar ocksa sugen pa att forska... Men tankte mig inte faltarbete, utan mer sitta med en trave bocker i ett vitkalkat hus pa en karg grekisk o och blicka ut over medelhavet (Egeiska?) och tanka stora tankar.
*ar inte heller helt realistisk*
Haha, om du bara kände mig skulle du inse att jag är världshistoriens tråkigaste människa. på fullaste allvar.
Lillan du är lätt assistent numero uno efter Jens. Behövs alltid fler drinkblandare. Fast ännu bättre, han blandar drinkar, du och jag sittrer på verandan.
Karin, jag tycker att det borde vara obligatoriskt för all forskning att den ska bedrivas vid Medelhavet, under ett ständigt intag av vin och fetaost. Lätt. Jag har, så fort jag är klar med min uppsats och det vill säga om ett bra tag, en master i antropologi. Världens roligaste ämne, om du frågar mig.
Ah, antropologi, det har jag last alldeles for lite av. Sjalv har jag bara en bachelor i sociologi an sa lange. DET ar iofs varldens roligaste amne, om du fragar mig.
Mmm, nu blev jag sugen pa fetaost ocksa...
Skicka en kommentar