lördag 18 september 2010

Alltså spexigheten obs ironi

Efter att ha provat allt jag äger och har (och det ska jag säga er är baske mig inte mycket) inför kvällens festligheter så blev slutresultatet högst oväntat. I give you Mary, iförd samma gamla svarta trikåkjol och ett svart tält till tröja. Så otroligt tråkigt men ändå, jag förstår inte hur man kan vilja ha något annat än trikå och tält på sig. Orkar inte saker som skär in och sitter åt. Är för gammal för det. Och färg? Mönster? Gud nej, sådant sysslar vi inte med.

fredag 17 september 2010

Morsarvet

Det arvet, det arvet, som det spökar ska ni veta. Jag känner ibland hur jag tenderar att bli en sådan där som aldrig låter pojkvännen göra något men som samtidigt suckar över att han inte gör något. Igår, när Musse kom över och käkade middag, fick jag lägga band på mig för att inte diska ur hans matlåda och fixa lunchen åt honom, jag sa det att "Hörru nu vill jag göra det men du får faktiskt kirra det själv". Och det är liksom aldrig så att han begär eller utgår från att jag ska göra det, klart att han fixar det själv. Men jag har så enormt svårt för att låta bli att ta tag i saker, "ameh det är lika bra att jag gör det", typ. Sen undrar jag också hur mycket jag påverkas av att i alla år ha sett modern vara den som alltid "passade upp" (hatar det uttrycket) och fixade och donade åt andra. Säkert mycket. Och jag fasar för att sen, när jag och Musse bor ihop, bli den som alltid är projektledaren, men hur låter man bliiiii liksom? Jag vet inte. Ibland tänker jag att det beror på vår åldersskillnad, när jag var 27 var jag inte som jag är nu, inte alls lika mycket av en "doer" som det heter. Men sen är vi också ganska olika till vår läggning, jag är den hetsiga kontrollfreaken, han är den som rycker på axlarna och inte riktigt bryr sig. Samtidigt som jag alltid tänker att det blir bättre om jag gör det, på mitt sätt. Och då känns det ibland som ofrånkomligt att det blir som det blir. Men i alla fall, han fick fixa sin matlåda själv. Såklart. Men det var svårt, ska jag säga er. För det hade säkert blivit möcket bättre om jag hade gjort det...

Freitag

Var på bibblo i morse och var bara tvungen att haffa en tjej och komplimentera henne för hennes frisyr. Jag blev glad när jag såg hennes hår, och hennes fina hårspänne. Jag bah "Guu vad fin du är i håret, jättefin frisyr". Kände mig lite dodgy men tänkte att wtf, förhoppningsvis blir hon glad. Och det blev hon. Sån är jag. I sanning en glädjespridare. Jomen.

torsdag 16 september 2010

Konsten att vara snäll

Men guud jag är så snäll ibland. När Musse inte har pengar eller lunch till jobbet så säger jag till honom att "Kom hit efter jobbet så lagar jag mat till dig och det blir till lunch imorn också och jag har nybakat bröd och hemgjord sylt till frulle". Blir nästan rörd men tänker sen att den lilla snällheten på intet sätt väger upp för all bitterhet och oginhet som jag uppenbarligen besitter. Inte gentemot Musse dårå, men mot livet i allmänhet. Men ändå, jag försöker att vara snäll. Omtänksamhet är den finaste egenskap jag vet. Jag försöker. Försöker verkligen.

Tanten slår till igen

Vissa grejjer får man ju bara för sig och kan inte släppa. Som tex har jag fått för mig att Musse inte gillar lök. Det gör han, hävdar han alltid envist, men bara för att han någon gång dristade sig att säga till mig, en lökälskare mas grande, att han inte var förtjust i för mycket storhackad lök i vad det nu var så tror jag att han inte gillar lök alls. "Näe men Musse tycker inte om lök", kan jag säga, "så vi får laga något annat". Nyss kände jag mig tvungen att mejla och höra om det var okej med lök i en pastasås jag ska göra. Jag känner mig verkligen som min mormor, som liksom bestämde sig för att det var på ena eller andra sättet, hade man en gång sagt att man tyckte om något så gjorde man det för all framtid, och därmed basta. Det var av den anledningen jag, under en herrans massa år, alltid lämnade hennes hem med en halvöppnad burk gröna pimientofyllda Figaro-oliver i väskan. Jo visst jag gillar ju oliver, men inte så till den milda grad. Mitt raison d'etre it aint, om man säger. Men hade ni frågat mormor så var det det bästa jag visste. För det var det när jag var typ sju. I alla fall, jag är som mormor. Musse gillar inte lök. Och därmed basta.

Sån är jag!

Alltså, jag är sån som glömmer bort att äta ibland. Sen sitter jag där och håller om min stora rykande temugg i en mysig för stor kofta och ser ut som Amelie från Montmartre med stora ögon och knotiga kindben.

Alltså skoja. Nothing, nothing I tell you, skulle få mig att missa en måltid.

For realz?

Alltså tv4:as valutfrågning, kan det bli värre? Peter Jidhe som jönsar och drar i grejjer på en skärm i värsta Minority Report-stil och Malou som ser helt drogad ut och knappt kan sitta rakt och sen friar Lars Ohly till sin sambo! I tv! Men herregud oseriositeten bara väller över mig.

onsdag 15 september 2010

Intresseklubben antecknar, I'm sure.

Alltså det här med transitional dressing, att klä sig mellan årstider, guuud vad jag suger på det. Blir alltid helt knollrig, bah "Ehh vad ska jag ha på mig?" och går ut i knasiga outfits som antingen är för kalla eller för varma och oftast båda på en och samma gång.

Men igår, träffade lite avdelningsfolk och alla bah "Nu utlyser vi tre doktorandtjänster, du måste söka" och jag bah "Ja det var ju sköj för er men jag kommer inte att vara klar till femtonde jävla oktober och kan därmed inte söka". Vill ta livet av mig. Gick hem och tänkte på vilken veritabel deppressofest mitt liv är. Jag är så vansinnigt misslyckad och ful och dum att det är sinnes. Sucks to be me.

tisdag 14 september 2010

The sky's the limit

Nu har vi ännu fler hantverkare i huset. Gode moses. Så går det när man bor i ett fallfärdig ruckel. Om någon behöver info om Malmös hantverkare så holler at me, jag känner alla och vet allt som är värt att veta. Promesso. I alla fall, jag har nu en fab byggnadsställning precis utanför köksfönstret eftersom taket typ har ruttnat och måste fixas. Och de börjar så tidigt, lite efter sju var de här. Och morsade genom fönstret, bah "God morgon, god morgon" när han gav sig av upp mot taket. Jag gillart. Jag pratade med dom innan och de bah "Vill du med upp och kika på taket ellör?". Alltså klättra på ställningen fem våningar upp. I regn. Tror inte det va? Eller jo jag skulle vilja men vet ju att jag skulle få grav dödsångest och svindel och typ halka och slå ihjäl mig så det är nog säkrast för alla att jag håller mig på marken. But still. Lite nyfiken är jag allt.

söndag 12 september 2010

Biodejt

Igår sålde jag in Inception till Musse med orden "Joseph Gordon-Levitt är snyggare än Adrien Brody". Hans kommentar efteråt var att den var helt okej "och det var ju massa stiliga karlar". Bättre betyg än så kan en film nästan inte få av honom. Särskilt förtjust var han i J G-Ls kläder, "Han hade ju väst!", helt exalterad. Musse älskar västar.

torsdag 9 september 2010

Och den här sen då, alltså snyggheten!

Torsdag

Innan åt jag typ en liter glass och tittade på Maria Wetterstrand på partiledarutfrågningen. En bra kväll i min bok, det måste tillstås.

Honey B

Jag vet inte hur jag ska säga det här utan att det låter fel, men jag är väldigt vit i vem jag dras till, rent utseendeässigt. Ja, jag är väldigt vit överlag, men vad jag vill säga är att jag nästan enbart attraheras av vita. Åh gud vad det här låter obehagligt, men snälla säg att ni hajjar? No judgement liksom, det är bara som det är. Man har sin typ, och jag har det onekligen. Gillar man smala bleka kvinns som typ Naomi Watts (som jag dör snyggodöden på jämt) eller karlar som ehhh här kan jag inte komma på en endast karl, men seriöst det här var ju jobbigt, jaja vi glömmer det men då faller det sig liksom så att de flesta man gillar är, bleka smala typer och ergo vita. Och nu menar jag inte att det inte finns massa snöggon av annan färg än vit, bara att de inte tilltalar mig. Gud det här känns redan jobbigt och det enda jag ville säga är att ett stort fett undantag är Beyonce. Så sjukt jäkla snögg att jag dör dåndimpsdöden. De låren, jisses. Älskar dessutom Betty Page-frippan i Telephone-videon. Lordy vicken kvinna.

Men tänk på baaaarnen

Gud jag klarar inte folk som bah "Det är bättre att barn har en lycklig/glad/whatevs mamma än yadiyadi". Typ "en unge äter hellre makaroner med en glad men fattig mamma som har bränt ett par tusen på frissan och nu inte har råd med annan mat än snabbmakaroner och nudlar än äter oxfilé men en mamma som är sur eftersom hon är risig i håret" - alltså va äre för trams? Jag döööör. Vad det än är så är det bättre för barnet om mamma gör det HON vill. Det känns så vansinnigt omoget. Ja klart som fanken att alla ungar mår bra av en glad och harmonisk mamma men att konstant rättfärdiga allt man gör för sin egen skull med att det är för baaaarnets bästa, snälla nej alltså. Och jag har inga issues med att folk fixar frissan för ett par tusen, man får lägga sina pengar på vad man vill, jag dömer ingen och lägger inga värderingar i det, har du pengar så gör vad du vill med dom. Men att säga att man fixar frissan för barnet skull, det känns väl sådär okej tycker jag. Stå för att du vill vara fin i håret för din skull men kom inte och säg annat än att din unge med allra största sannolikhet skiter i hur mammsen ser ut i håret. Jag tyckte i och för sig att det var hemskt när modern klippte av sig allt sitt vackra långa röda hår och kom hem med en snaggad nacke, så jag har kanske fel när jag tänker efter...

Stop telephoning me I'm busy

Och telefonerandet går in på dag fem. Efter typ sju samtal till tre olika instanser har jag nu fått direktnummret till kvinnan jag ska tala med. Tror ni att hon svarar? Givetvis inte. Dör på det här nu.

Något sorts jubileum

Nu i september har jag och Musse känt varandra i fyra år, varit bästa kompisar i tre år och varit tillsammans i två år. Det är väl ganska fint. Eller nåt.

onsdag 8 september 2010

"Om jag klarar mig helskinnad från det här ska jag inte gå ut i naturen på väldigt länge"

Rubriken är ett direkt citat från livet, från min ömma syster. Vi har samma inställning till naturen, hon och jag. Vi och vår ömma moder tog oss ut i björnbärssnåren idag och efter att syrran trampat i samma pissmyrstack som undertecknad senast, fått en spindel i håret samt haft närkontakt med vad som antagligen var två fästingar som gick på henne så är hon lite skärrad. Jag trampade i en annan myrstack och rev mig på elaka taggar och tycker nu att det kliar överallt. Men vi fick massa björnbär och ska göra sylt. Och solen sken och vi åt medhavd sockerkaka. Det var fint.

Onsdag

Såhär va: Musse sov hos mig, gjorde lunchsmörgåsar och gick till jobbet. Puckot glömde smörgåsarna, vilket jag såg precis när han hade gått och jag sprang ut och ropade efter honom i trappen men han bah gick. Eftersom sådant här söker mig något enormt så slängde jag på mig kläder och jagade efter honom och ringde hans mobil typ sju gånger innan han svarade. Han bah "Åhh vad gullig du är". Vid det laget ville jag bara slänga smörgåsarna på honom och säga "Du är dum i huvudet" och sen vända på klacken. Gjorde jag ju inte, men nästan. Jag blir sådär fruktansvärt oprovocerat och orimligt arg på honom för sådana här saker, jag kan inte förklara det men jag vill typ strypa honom, kanske mest eftersom jag vet att han inte bryr sig alls. Jo, det är det värsta, att jag vet att han bara rycker på axlarna och inte bryr sig alls. Hatart. I alla fall, bra start på dagen, minsann.

tisdag 7 september 2010

The story of my life

Alltså epic, epic fail på mitt telefonerande. Sen i fredags har jag försökt få tag på en försäkringsman. När han inte har semester eller bara inte svarar så har han antingen kass mottagning eller säger "Ahh men jag är på besiktning nu, jag ringer dig imorn". Har kommit noll och ingenstans med det med andra ord. Och så försöker jag få tag på polisen angående hålet i väggen, och när jag inte missar trafikdiariets växeltider så har de givetvis möte när jag ringer och "återkommer imorgon klockan 10". Nu ger jag fan upp.

Min nya frissa tyckte att jag vad dum i huvudet, det är jag säker på. Det är i och för sig helt okej för jag ÄR dum i huvudet, but still. Hon bah "Men du måste lära dig att tycka om ditt hår som det är, du har fantastiskt hår och det gör inget om det inte är perfekt, alla har virvlar och benor och knasiga böjar". Jomen visst som om det skulle hända.

Nu bakar jag en äppelpaj för att kompensera för dagens alla misslyckanden. Den är till min dejt med Maud ikväll. Älskar Maudan. Innan dess ska jag på handledning med en professor som även han tycker att jag är dum i huvudet. Det verkar vara dagens tema. Eller egentligen, det är mitt livs tema. Jaja så kan det gå.

I got my hair, I gor my head, I got my brains (ha på det sista)

Det bästa med att ha massa obehagliga samtal att ringa, samtal som jag har nojjat för i flera dagar: man glömmer helt bort att vara orolig för dagens klippdejt med en ny och okänd frisör. På ett sätt ganska bra med läskiga telefonsamtal, helt enkelt. Ska göra te nu och ta på min myndigaste röst och sätta mig och ringa. Det kommer att sluta med att jag säger "Men förklara igen för jag förstååååår inte nurå....". Försäkringsbolag och försäkringsfrågor, de skrämmer livet ur mig kan jag säga. Oh well. Önska mig lycka till.

söndag 5 september 2010

Tell me why I don't like sundays

Känslan just nu: förkyd, ledsen och dum. Mest ledsen över att jag är dum. Jobbig grej med att ha sjukt intelligent och verserad pojkvän när man själv är sådär lagom intelligent (och då menar jag inte intelligent alls) och totalt oförmögen att på ett vettigt sätt formulera sina åsikter i en diskussion: jag vågar inte säga något eftersom jag är rädd att han ska tycka att jag är dum i huvudet. Satt på familjemiddag igår och diskuterade saker och politik och bah "Nej jag håller käften annars kanske Musse gör slut för att jag är dum". Jag såg hans min när jag erkände att jag var tvungen att googla vad i hela friden Nato är för något härom veckan. Hemsk känsla.

Tänker annars att jag måste se Reality Bites igen snart. Den har jag inte sett sedan det begav sig på det glada nittiotalet. Gud vad jag älskade den. Ville se ut som Winona Ryder. Ville vara hon. Sådär älvlik och storögd och mystisk och få den snygga killen på slutet. Jag klippte håret kort men blev klart inte Winona Ryder för det. Var fortfarande ful. Såklart.

fredag 3 september 2010

I am NOT drinking merlot

Innan stod jag på Systemet och läste på en flaska och bah "Men vilken druva är det?". Högt. Skämdes lite sen. Har utöver det pallat äpplen och plockat björnbär. Nu blire göttiga efterrätter hela helgen. Ikväll skall det festas till på fransk löksoppa, vitlöksbröd och ugnsbakade äpplen med glass och, naturalement, björnbär. Och OMG Tootsie går på tv ikväll! Bästa filmen. Åttiotal! New York! Dustin Hoffman! Dör på det så bra.

Status annars: för jävlig. Men men

Anyhooow, det blev till sist ett torrt riesling. Jag och syrran försöker hitta ett gott rieslingvin, sauvignon blanc-älskare som vi är. Ni kan inte ana hur mycket jag behöver ett glas vin. Kan inte ana, säger jag er. Skål.

Och OMG igen, glömde berätta att jag blev pissmyreattackerad idag. Stod och plockade björnbär i godan och ro när jag kände hur det stacks på fötterna och med fasa såg att jag var helt översållad av äckliga äckliga myror. Jag hoppade som en gasell, kan jag säga. Hatar naturen, som sagt.