Nr: 390

Mrs O'Brien i Downton Abbey däremot, där man kan tala om en komplex kvinnoroll. Är mycket förtjust i henne, trots att hon är ett intrigant stycke. Men hon är så spännande, jag sitter och undrar vad hon ska göra härnäst. Överlag är det ju bästa serien nånsin, jag är helt hooked och youtubar klipp och intervjuer, bah måste ha mer.

Nr: 389

Fick en så fin komplimang igår, att det känns som hos mormor hos mig och Musse. Varmt och mysigt och man kan dåsa till lite liksom. Tyckte det var fint. Känner mig ofta som mormor, och tänker på henne jämt och ständigt. Är så ledsen över att hon inte kan vara med oss längre när vi ses, och det gör ont i mig att hon bor på ett hem, även om jag vet att hon har det bra.

Skrev just till mina systrar att "Igår stirrade jag tomt framför mig och tyckte allt var meningslöst". Förstår ni hur svårt det är att hitta pluggmotivationen då? Helt jämrans omöjligt ska jag be att få tala om. Jag har exakt tjugo dagar på mig tills nästa möte med min rara handledare och gudarna vet hur det kommer att avlöpa.

Men i alla fall, meningslösheten. Ledsenheten. Den är liksom så förtärande.

Nr: 388

Min stilikon för närvarande är Mary i Downton Abbey. Älskar. Precis så vill jag klä mig, kjol och blus, det är så enkelt och dösnyggt och sofistikerat. Ska på bröllopsmottagning i december och fixade precis kläderna: en lång, högmidjad svart kjol och en dösnygg tunn svart blus med vita prickar. Jag provade det nyss och med håret uppsatt var jag klar att dyka upp som statist hos familjen Crawley när som helst. Om man undantar plugghästglasögonen dårå. Men man kan ju inte få allt här i livet. Or so I've been told.

Nr: 387

Kände mig som ett huskors igår när jag utan att tänka mig för yttrade orden "Men drick inte för mycket då för du har väl inte glömt att vi ska ha pysselverkstad på lördag". Ångrade mig genast, kan tilläggas. Och om inte det är ett incitament för att göra just det, dricka alldeles för mycket, så vet jag inte vad. Go ahead Musse, hit the booze på fredag. Beacuse you're worth it.

Nr: 386

Inatt drömde jag att jag flög. Alltså flög i ett flygplan, inte av mig själv. Jag HATAR att flyga, vill typ aldrig göra det igen. Någonsin. Och ett tag gillade jag det, tänka sig. Men nu, huga. I alla fall, jag drömde att jag satt i det här flygplanet som typ var en buss men ändå ett flygplan och det var fullt av pensionärer och jag satt där fastspänd och det taxade ut och jag hade av någon anledning en apelsin i munnen och det enda jag tänkte var "Jag vill inte jag kommer att dö jag vill inte jag vill till Musse". Precis då vaknade jag, visste först inte var jag var, sen vände jag mig om och såg Musse ligga och sova bredvid mig och det var bästa känslan någonsin. Jag satt inte i ett hemskt flygplan, jag skulle inte dö och Musse var där. Så himla bäst.

Nr: 385

Hur man gör sig populär hos pojkvännen: man sitter i sängen och pluggar och äter korintkakor och smular ned. På hans sida. Tänker att det är inget jag berättar för honom, varken att jag har ätit kakor eller att jag har smulat ner. Det sistnämnda lär han väl kanske märka, men då tänker jag helt frankt skylla ifrån mig. Funkar säkert.

Nivån på dagen: googlar livmoderhalscancer. Oklart varför. Tror bara att det är fel på mig. Skyller allt på Nina Persson, känner jag. Man kan ju inte slå upp en tidning utan att läsa om henne och hennes cancer. Guuuuud. Det söker mig.

MVH

Hypokondrikern

Nr: 384

Det finns få saker som får mig att känna mig så dum som när automatiska dörrar inte öppnas. Innan på mataffären, skulle gå ut och bah dörren öppnar sig inte när jag kommer fram. Det känns liksom som höjden av förnedring när inte ens en automatisk dörr känns vid mig, då är man inte en människa som imponerar precis.

Jag hade handlat till en adventsbjdning, i alla fall, det var vad jag gjorde på affären. Men det är alltid samma sak, först känns det kalaskul och jag planerar och pratar med Musse och "Vi ska göra det och ha det så" och sen känner jag mig som en idiot som gör just det, som planerar och tycker att det ska bli kul för det blir säkert dåligt och ingen annan lägger ned så mycket tid och energi på att bestämma vilka snittar dom ska ha och då känner jag mig som en fåne och tänker att jag gör det bara för att mitt liv är så tomt. Så måste det vara.

Nr: 383

Vi tittar lite på Boardwalk Empire. Är inte övertygad. Tycker att de flesta är kassa, Steve Buscemi spelar över hela tiden och hans bror polisen eller vad han är är ju uradålig. Och kvinnorollerna, amen guud jag orkar inte. Ett blåst våp, en burleskdansare med skinn på näsan (och säkerligen hjärta av guld) och en enkel arbetarmamma som är med i nykterhetslogen. Hon är dessutom helt jävla hopplös, står och glor som ett fån hela tiden. Gissar att hennes karaktär är den som kommer att utvecklas mest, det känns så. Men ändå, får totalt spel på henne. Har också vansinnigt svårt för Michael Pitt. Behållningen är givetvis vår man Omar, samt Michael Shannon som jag tycker är väldigt bra.

Utöver det: skäms så mycket för hur jag är. En sån förlorare.

Jaja. Så är det.

Nr: 382

Måste ju i och för sig revidera mitt kålinlägg, för OMG grönkål! Älskar. Nobody puts grönkål in a corner, om man säger. Köpte fin och färsk innan, som jag ska ha i morgondagens lördagslasagne. Morotslasagne med lite grönkål och fetaost. Anyhooooooow, jag excellerar i tristess. Hörde dock på Spanarna att tristesse är det senaste, all the rage. Det är inne att ha tråkigt, man är nästan lite hipp då. It's hip to be beige, helt enkelt.

(En passus, givetvis helt utan värde eller intresse: på min skrivdatta har jag lagt in så många autokorrigeringar och kortkommandon att jag numera alltid förväntar mig att när jag skriver in tex he, på vilken datta som helst, så blir det helt enkelt. Blir det inte. Jobbig grej. Slut på meddelandet.)

Jaha nu ska jag snart på möte, var så dum att jag bah "Jaja jag kan den artonde" utan att kolla vilken veckodag det var, så nu sitter jag här med ett brf-möte på fredagskvällen = är lite dum. I am soooo hitting the wine for laterz, om ni hajjar.

Nr: 381

Saker jag gör: Svänger på mitt te typ fem gånger. Minst. Spelar ingen roll hur svagt det blir, en gång till går alltid. För att ni riktigt ska förstå hur illa det är - jag har även vid tillfälle räknat ut hur mycket varje tepåse kostar mig beroende på hur många gånger den används.

Sak jag har tänkt på idag: Att jag aldrig lär mig att kål inte är en särskilt kul grönsak. Har typ tre kilo av både röd och vit i kylen och vete honken vad jag ska göra med alllt. Damn you Hemköp och dina lockpriser på två kronor kilot, damn you! Gjorde rödkål förra veckan, först blev det gott och sen blev det räligt så nu kommer jag inte att kunna äta det på länge. Och sen gjorde jag vitkålssallad som belv dötrist och nu, bah vill inte. Kålsoppa någon? Det kommer ju att bli det, det vet jag, kan ju inte med att slänga möget.

I helgen ska jag provlaga ett nytt recept till jul, på göttbullar. Har köpt sojagranulat. Dom gamla favoriterna gjorda på mandel funkade ju inte alls med äggersättning, det blev katastrof när allt smälte i grytan på julafton, quelle dommage! Så jag hoppas på det nya receptet och längtar efter göttbullar och äppelmos. Återkommer med en givetvis på alla sätt rafflande uppdatering.

Annars då? Allt är så jämrans tråkigt att jag dööööör. Känner idag att inte ens gårdagens chokladkalenderinköp kan få mig glad. Och då är det baske mig illa.

Nr: 380

igår, hade väl vad som kan kallas en bra söndag - jobbade lite, gick på stan och drog i nedan nämnda julförkläde, klappade på en ny bäbis, åt pizza och såg på The Wire i sängen. Ändå, bara en känsla av att allt är så erbarmligt tråkigt. Var morrig hela dan. Varför känns det så? Saker borde kännas bra och ändå så just det här "Är det här allt? Va? Är det verkligen inte mer än såhär". Och då är jag ändå en vansinnigt lättroad typ som inte begär partaj och äventyr och en aldrig sinande ström spännande karlar, men lite mer spex vore ju inte helt fel.

Nr: 379

En grej jag har, jag litar aldrig på Musse när han börjar prata om att "Ja men den och den var ju med i den filmen....", inte ens när är filmer jag inte har sett tror jag på honom utan kan mycket väl opponera mig ändå. Som allra bäst är jag tyst och tänker "Jaja det kollar jag på Imdb sen". Fast i de allra flesta fallen VET jag ju att han har fel eftersom det är inte mycket jag kan men filmer och skådisar är jag en sjujäkla fena på. Min stoltaste stund var när Musse i över en halvtimme försökte komma på namnet på en engelsk skådis och googlade allt han kunde tänka sig typ "funny looking actor with moustache" och jag till sist inte kunde låta bli utan bah "Ge mig datorn" och hittade mannen i fråga på en sekund. Han var tillbörligt imponerad. Det är ju liksom bara skräp som fastnar i min usla hjärna men det hade ju å andra sidan varit riktigt illa om alla filmer jag har sett inte hade givit något resultat alls.

En annan sak - är det fel att vilja köpa matchande julförkläden? Hans och hennes, dock likadana. När jag tänker på det känns det kanske inte helt normalt. Men gulligt liksom. Eller? Nej?

Nr: 378

Mejlade Musse nyss, bah "Hur var det, skulle vi gå ut och dricka vin ikväll? Vill mest veta om jag ska sminka mig eller inte...". Här slösar vi inte på mascara i onödan. Svaret blev att jag skulle sminka mig. Gött.

Middan igår var fin, Musse härjade i köket medan vi andra drack bubbel framför Masterchef. Alltså ni anar inte hur mycket jag ÄLSKAR engelska Masterchef. Det är så fab. Älskar John och Gregg. Älskar att alla är snälla och att det inte är den vanliga förolämpnings. och förnedringsteven. Mitt bästa program. Sköj varje dag. I alla fall, sen ropade Musse "Nu är det serverat" och vi åt massa gryta och pressad potatis och gelé och inlagd gurka och brysselkål och rödkål och det var fab.

Nr: 377

Tillfällen när funktionen "radera webbhistorik" comes in handy: när man (och med man menar jag givetvis pucko-Mary) inte vill att Musse ska se att man har läst om celebrity babies på People magazine. Alltså suck. Varför gör jag det? Svar vet ej.

En annan sak, inte relaterad: alltså människor som köper elektriska mjölkskummare? Varför köper man det? Varför finns det ens att köpa? Blir lite ledsen. Det är ungefär som vitlöksskalare. Det gör ju världen lite sämre att det finns en marknad för slika produkter.

Mhv Mary, reaktionär och mossig waaayy before her time

Nr: 376

Idag har Musse och jag en dejt efter hans jobb. Det kan inte bli mer Musse & Mary än såhär: vid fem ska vi ses vid Malmös gotiska kyrka och tända ljus, sen ska vi spankulera till Hollandia och äta bakelse. Fråga mig inte varför, men Musse bestämde det härom dagen och jag är inte den som är den. Det kan ha att göra med att vi inte tände ljus i körrkan i lördags, när det var allhelgona. I alla fall, ser mycket fram emot det. Jag har inte så många döingar men jag tycker om att tända ljus för dom jag har.

In other news: alltså jag är på allvar störd. Jag sitter och jobbar med min uppsats och hittar gamla grejer och bah "Men gud det här är ju bra, varför har jag inte gjort klart det här?". Alltså på allvar. Men ändå, skön känsla när man kan smacka in ett antal färdigskrivna sidor, bah tjoff tjoff.

En jobbig sak dock, man får inte vara lustig i uppsatser. Det är jämrans tråkigt faktiskt. Det blir ju mycket roligare så. I och för sig, jag roas ju också av att inkorporera ålderdomliga och mossiga uttryck som "tarvas" och "förfäktar", så jag får väl underhålla mig med det istället. Planen är att vara rimligt klar till jul och sen lägga fram möget i januari. Men alltså det är så erbarmligt tråkigt. Eller kanske mer jobbigt. Här kör vi på minsta motståndets lag vettni. Men anyhooow, jag försöker peppa mig själv med att det är bättre att jag skriver järnet nu i november så att jag kan julmysa med gott samvete sen. Och med julmysa menar jag äta och se på film. Älskar min familj, för flera veckor sen började vi prata om vad vi ska ha till jul och vem som gör vad. Svärmor frågade mig hur vi firar jul och jag bah "Ehh ja alltså vi GÖR ju inte så mycket, vi umgås och äter.....". Men alltså det är väl det julen är till för? Non?

Imorn är det Mårten gås. Jag ska bjuda på höstmiddag, sans gås givetvis. Men med äppelkaka. Och med sojabitar. Inte till äppelkakan, men till rödkålen och brysslarna. Är lite skeptisk men åt det förra veckan och det var gott, inte soggigt som när jag senast åt det för typ femton år sedan. Anyhoooow, det var väl allt att *hostharkel* intresse som jag hade att bjuda på idag. Later gators.

Nr: 375

Igår kväll kom vi hem efter en allhelgonhelg i Småland i Musses föräldrahem. Det första vi gjorde efter att ha packat upp lite var att göra en termos med te och parkera oss i sängen framför dattan och kolla på tre avsnitt av The Wire och det senaste True Blood-avsnittet. Svt play i mitt hjärta alltså. Älskar The Wire. Min favorit är Omar. Musse är helt hooked också, till min stora förtjusning. Jag har sett det innan och peppade, bah "Åh det är så bra".

När vi var i Småland rädade vi svärföräldrarnas vind och fick med oss jättefina tallrikar och assietter hem. Svärmor bah "För min del tycker jag att dom ska till tippen" och jag bah "Jamen det är nästan som tippen hos Musse och mig". jag förstår inte hur man inte kan tycka om gamla saker och tycker jättemycket om att ha något som kommer från Musses farmor.

Nyss tillbringade jag en timme i telefon med modern. Älskar min mamma, hon är så fin. Kan inte förklara men hon har så mycket känsla, och hon skulle aldrig säga vad man borde göra utan bara att man ska göra vad som känns rätt. Hur fint är inte det? Ibland glömmer jag bort hur fantastisk hon är, även om jag klart vet det, men hon är så fin och jag önskar att jag var mer som hon. Ska försöka bli det. Allt det bra jag är har jag fått av henne.