Utan titel

Söndagkväll. Huvudvärk. Hungrig. Letade i kylen och hittade en bit parmesan som jag har ätit med kniv nu. Gott men, ändå inte riktigt tillfredsställande. Borde gå och lägga mig. Har gjort nada idag, läst ut en bok, börjat på en annan som var tråkig. I veckan har jag läst Curtis Sittenfelds American wife som jag tyckte väldigt mycket om, samt Sara Stridsbergs Darling river som jag inte alls tyckte om. Och Helena Henschens Skuggan av ett brott som var okej men inte sådär jättekul. Det är väl veckan ungefär, jag har ätit äpplen och läst. Guud vicket tråkigt inlägg. Ameh, dör lite på tråkigheten. Noll finess, liksom.

Valfläsk

Partiledarutfrågningarna på tv, guud vad jag älskar det. Finns ju inget bättre nästan. Lite pinsamt dock med killen som sådär ungdomligt ska bevaka nätet och twitter, blir lite illa berörd. Men ändå. Sköj. Jag ser med barnslig förtjusning fram emot när det är Mauds tur, giddy with the exitement kan jag bara säga. Älskar ju Maud. Hon är så underhållande. Det blir nog kaffe och kaka till det programmet tror jag, för att fira litta. Eller varför inte en bit västerbottensost? Bara för Mauds skull.

I can still recall our last summer

Vet inte hur många gånger jag har dissat moderns favoritfilm Mamma Mia! och nu sitter jag och lyssnar på soundtracket på Spotify och diggar med. Älskar Our last summer, där darling Colin Firth sjunger. Det är en prestigeförlust av rang, vill jag mena. Inte ens el vino kan jag skylla på, eftersom jag är helt torrlagd. Gode tid, gräsänka och inget vin att roa mig med, det här är illa.

Crash boom bang

Jag tänkte först berätta om hur jag igår, när jag satt och halvsov framför ett gammalt avsnitt av Komissare Morse och funderade på att gå och lägga mig, hörde skrikande bromsar och värsta smällen och hur någon krockade med mitt hus, precis under mitt vardagsrumsfönster och hur jag fick ringa snuten och sen prata med snuten när de väl kom och sen tilsammans med några grannar försöka täcka för det hål (ja ett hål i väggen! I huset! Så att man utifrån kan se ned i någons källarförråd!) som uppstod när killen i bilen rammade vår fina rosa fasad, men kände sen att vafan, är det allt jag har att skriva om? Näe jag tror att vi struntar i det faktiskt.

Working 9 to 5

Har precis sökt fyra jobb på ett bräde och efter att ha tillbringat närmare två timmar med att lägga upp cv och grejjer på deras sajt var jag bara "Gode tid ge mig viiiiiin". Och kakor. Den känslan. På ricko. Men ändå, drömmen om ett kontorsjobb, den lever än.

Det går upp och det går ned. Mest ned.

Läser andra bloggar och bah skäms för mitt liv när jag inser precis hur tomt och misslyckat och meningslöst det måste verka för de tre som läser här. Mea culpa. Mea maxima culpa. Jag kan ju försöka lätta upp stämningen med att berätta att vernissagen i fredags var som ett smärre dagis, det var käcka mammor med tjocka bäbisar och söta treåringar så långt ögat nådde. Jag var tvungen att gå in på toaletten för att försöka låta bli att gråta över det faktum att jag inte är en käck mamma med en tjock bäbis eller en söt treåring. Sucks to be me.

Nu äter jag praliner! Bästa fredagen på länge!

Guud vad jag älskar den här bilden. Så möcket hårgele, så möcket urringning, så möcket fusk-bränna, så möcket rajtantajtan. Gotta löve it, liksom.

Underbara Barbara

Alltså min moder är så fantastisk så ni vet inte. Härom dagen skickade hon det finaste mejl jag någonsin fått:

"Älskar dig mer än du kan förstå, det finns inga ord för hur mycket, då skulle det vara det enda jag skulle säga i hela mitt liv"

Och idag på fredagförmiddagen dök det upp ett bud med blommor och choklad, som dyra modern fixat från Älvdalen eftersom hon vet att jag har haft värsta veckan på länge. Alltså dåndimpen på det. Så himla fab.

Skål bönder imorn kör vi koskit!

Ahhh helvetestveckan börjar äntligen ordna upp sig. Röret i badrummet är fixat, jag har varit och lämnat kläder och saker till second hand, jag har slängt skräp på tippen, lägenheten är diskad och dammsugen och städad och nu håller jag helg och dricker vin och snacksar. Sen ska jag på vernissage för ännu mera vin och snacks. Och konst och samkväm, naturalement. Helgen levererar, i alla fall än så länge. Bring it!

This just in!

Vi har blivit erbjudna en odlingslott - ihhhhhh! Jag fick brev hem igår och blev först helt stissig, bah "Vad i hela friden, varför får jag papper från Malmö stad, vad har jag NU gjort?" men sen lugnade jag mig och läste att det finns lediga lotter i Kroksbäck som vi kan åka och titta på. Så det ska vi göra, och spana så att det inte bara är sandhögar. Jag menar, det kan ju finnas en anledning till att de är lediga, know what I mean? Men ändå, peppen. Spenat, grönkål, dahlior, ringblommor åhhhh jag längtar. Musse kommer bara att få trädgårdshandskar och fröpåsar i julklapp det är ett som är säkert.

Politiken, dummer!

Beklämmande insikt: jag är så vansinnigt ointelligent att jag inte ens kan svara på frågorna på tidningarnas valkompasser. Ni vet, "Vilket parti passar dig?"-testen, jag går bet på alla frågor känns det som. Värnskatt? Flexicurity? Igår fick jag googla Nato. Skäms lite. Är dum i huvvet, jag veeeeet.

Men en grej, när vi nu ändå pratar politik, en kompis på Fejjan ondgjorde sig i sin statusrad över folk som inte vill säga vad de röstar på, han bah "Speak out!". Jag skulle gärna säga vad jag röstade på senast om jag bara kunde minnas det (vad kan jag säga, fyra år är en lång tid), men själv fascineras jag mest av att alla ska torgföra sina politiska åsikter till höger och vänster hela tiden, och särskilt på Fejjan. Jag kan bara meddela att jag är erbarmligt trött på alla snusförnuftiga och helt ärligt jävligt tråkiga uppdateringar som folk kör med nu inför valet, bah "Jag bryr mig inte om vad du tycker om yadiyadi so put a sock in it will ya". Jag tycker såklart att politik är viktigt men känner mest att gode tid måste vi hela tiden tjöta om'et? Inser givetvis att det ju är meningen att man ska prata om sådant här och att jag i och med detta har blivit som mormor som alltid ojjade sig när det var homosexuella på typ tv:n och bah "Jaja det är väl bra men måste de prata så mycket om det hela tiden", men vad ska man göra? Min reaktion är mest "orka". Håhåjaja.

And the hits just keep on coming

Jag är uppvuxen på landet och jag vet inte om ni vet men på landet är det mesta halvdant och hejsansvejsan. På landet lever man med "spola inte ned för mycket toalettpapir för då sätts rören igen" och det var legio att varje (nåja nästan, men det kändes så i alla fall) helg inleddes med att familjen stod utposterad, från tv-antennen på balkongen, ned i trappan och in i vardagsrummet framför tv-apparaten för att, när det vreds på antennen, hojta "bättre" eller "sämre", allt för att få in en hjälpligt bra bild. Det spelade ingen roll, för varje gång någon utomstående satte sig framför tv:n så var den första kommentaren "Gud vicken dålig bild ni har", vilket alltid, det måste sägas, retade mig något otroligt. Stadsbor, liksom. Men trots denna barndomens lojalitet mot den uschla tv-bilden så formligen HATAR jag när saker är halvadana och hejsansvejsan. Det finns en anledning till att jag bor i stan, typ. Jag ÄLSKAR att bo i lägenhet och vill aldrig ha ett hus, någonsin. Och just därför söker det mig något vansinnigt att som nu, i och med det jävla röret på toaletten, behöva klättra upp på toalettstolen efter varje toalettbesök för att slå på kranen så att cisternen kan fyllas på för att sedan stänga av den på en gång efteråt så att den inte står och droppar. SÅ. JÄVLA. HEDENHÖS. Ni ser vad det här gör med mig - när jag, som tycker att det fulaste som finns är att svära, och särskilt i skift, gör det, då är det illa. Gode tid.

Tjo vad det går

Och det går så fruktansvärt dåligt att det finns inte, nu bara skrattar jag åt eländet. Efter att ha väntat halva dagen på toalettmannen och hans anhang konstaterar dom väl på plats att "Nejnej det är inte toaletten det är röret som läcker, det kan inte vi laga du får ringa en rörmokare". Ameh tjena! Så nu har jag ringt rörmokaren som skulle "Höra med killarna vem som kan ta det" och återkomma. Med all säkerhet kommer jag att få tillbringa minst en dag till med att vänta på hantverkare. Så jävla gött att det finns inte. Och eftersom jag har varit tvungen att vara hemma hela dagen har jag inte kunnat åka till tippen och nu regnar det så tja, jag får stå ut med ännu en dag med allsköns bråte i hemmet. Och gode tid vad jag hatar att ha det stökigt, om ni bara visste. Håhåjaja. Epic, epic fail på hela den här veckan tror jag bestämt.

Don't even go there

Och vi ska inte ens tala om min uppsats och livet och allt annat som går käpprätt åt helvete. Fast det är ju gamla nyheter vid det här laget ocg jag har liksom vant mig. Som professor Higgins, bara det att vad jag har vant mig vid är inte Elizas närvaro utan evig misär och misslyckanden. Oh the joy.

Forget your troubles, come on get happy

Ja var ska man börja? Jag vet inte. Allt är bara så värdo. Jag vill gråta typ varje dag, mest för att jag är med i den förbannade brf-styrelsen. Om ni visste hur jag hatar det. Om ni visste hur det enda som håller mig uppe är att jag skall gå ur till nästa årsmöte. Åh tillfredsställelsen vid tanken på det är inte att leka med. Ett litet axplock på vad jag har gjort den här och förra veckan, allt i egenskap av sekreterare (eller som vi också kallar det numera; "praktidiot"): jag har mejlat en ziljon mejl, mejl som typ ingen svarar på och ännu färre läser, kan jag tro (om ni bara visste hur desillusionerande det är att skicka mejl som ingen svarar på) jag har ringt ett antal samtal till diverse hantverkare, jag har rantat runt i huset en hel dag med ett koppel hantverkare, jag har visat runt en besiktningsman, jag har visat runt en asbestsanerare och ja, listan fortsätter. Har tagit emot nycklar, släppt in folk, släppt ut folk, you friggin name it. Och som allas jävla go to-girl hade jag igår nöjet att få min toalettstol bortmonterad för att några klåpare skulle filma avloppet. Jag säger klåpare eftersom de givetvis inte lyckade sätta tillbaka toaletten ordentligt, hemska tanke, nejnej, nu läcker den. Har fått ringa igen. Döööööör så jävla mycket på det här alltså, jag kommer att vara ett vrak innan hösten är över och rör-renoveringen har kommit halvvägs. Igår fick jag frispel på allt och på hur jag hatar mitt badrum med den nu läckande toaletten och på att jag inte klarar mer och jag rymde till Musse och bah "Rädda mig". Sen gick vi och köpte strumpor och potatis till honom. Det säger ganska mycket att ett besök på Hemköp gjorde mig på bättre humör, men så var det. Så illa är det.

Utöver allt det här så håller jag på och röjer i förråd och gömmor. Det är i och för sig fab när man väl är klar och har släng en massa skräp, det bästa jag vet är att slänga saker, men när man har skit och mög och lådor i halva hemmet och dessutom måste harva fram och tillbaka till vinden fyra trappor upp så är det sådär sköj. Jag hoppas att nu förstår att jag, tro det eller ej, har haft bättre veckor. Livet, vad gör du med mig?

Alltså guuuuuu vad jag hatar allt

Ville bara säga det. Livet alltså. Så jobbigt ibland.

The moment I wake up, every night, every day, I know that it's you I need, to take my blues away

Ibland blir jag rädd för hur mycket jag tycker om Musse. Om det inte framgår vill jag bara förtydliga det. Jag får ont i magen av att tänka på att han skulle lämna mig. Jag får inte ont i magen för att jag skulle bli ensam för resten av livet utan för att jag skulle vara utan honom resten av livet. Och det går ju inte. Det finns ju ingen annan som jag skulle vilja vara med. Han är inte så spännande och jag är inte så spännande och vi är inte så spännande ihop och ibland tänker jag att "Guuud är det något fel på oss som aldrig bråkar och skriker på varandra?" som inte är sådär passionerade som man visst ska vara ni vet? Eller är det okej att bara tycka väldigt mycket om varandra, utan att bråka och skrika? Jag har aldrig riktigt hajjat varför det skulle vara bevis på kärlek. Kärlek för mig är att vara snälla och omtänksamma mot varandra. Och jag pratade med en kompis om livet och kärleken och hon berättade om sin nya kille och alltid när någon annan klagar på sin äkta hälft så tänker jag att "Gode tid vad jag har det bra" för det finns liksom inget riktigt att klaga på hos gamle Mussebubben. Jo han har ganska tråkiga kläder. Han är dålig på att planera saker. Han är inte världens mest initiativrika och ingen riktig "doer". Han är precis som jag ganska feg och rädd för livet. Men han är den smartaste jag känner, trots att jag brukar slå honom i TP. Han är jätterolig. Han är snäll och säger alltid att jag är fin och bra. Jag älskar att han säger saker som "Åh vilket fint träd" och att han tycker om blommor och kan massa saker om fjärilar och grodor och grejjer. Att han ser och uppskattar sådant. Att han på midsommarafton plockar fram den stora floran för att se hur det nu var olvon såg ut. Att han nördar in sig på antika mattor och radiomottagare. Jag blir varm i hjärtat av att veta att han står och spanar efter mig i sitt sovrumsfönster på fjärde våningen när han vet att jag är på ingång, fast jag alltid glömmer att titta upp. Och som om inte det vore nog så har han världens finaste handleder. Och fina handleder är det bästa jag vet.

Musse och Mary odlar

Vi ska i alla fall skaffa odlingslott, i brist på annat. Man får välja tre områden och ställa sig på kö och sen får man besked om att "Nu kan ni kika på en lott" och så får man säga ja eller nej tack. Vi ska köa båda två, på vars tre olika områden, för att maximera chanserna. Jag har ingen aning om hur poppis det är, men jag hoppas att vi får en till nästa vår i alla fall. De är på cirka hundra kvadrat, så jag ser för mig hur vi ska odla massvis med grejjer. Jag vill ha potatis och lök och rödbetor och palsternacka och grönkål och rotselleri och libbsticka och timjan och dill och jag är lite sugen på jordärtskockor eller något annat spexigt. Och såklart blommor också, luktärtor och dahlior och indiankrasse och ringblommor och åhh jag längtar. Tänk vicken löx att ta bussen till sin odlingslott, med fröer och vattenkanna och gummistövlar och sen sitta där och äta lunch och titta på hur allt växer. Jag har redan utlovat skördefest så jag håller tummarna för att vi inte visar oss vara helt inkompetenta i trädgårdslandet. Men Musses dyra fader och min ömma moder är båda bevandrade i odlandets konst så jag tror nog att det ska lösa sig. Och som vanligt tänker jag att "Amen så jäkla svårt kan det ju inte vara". Berömda sista ord, indeed.

We don't need no piece of paper from the City Hall, keeping us tied and true

Och alltså det är inte det att jag måstemåste gifta mig, herregud spelar roll (eller ja det gör det ju rent juridiskt och jag är ju en oromantisk pragmatiker) det är bara det att jag vill GÖRA något. Jag blir sådär tolvåringstjurig bah "Alla andra gör det jag vill ocksåååååå". Men det ÄR ju så, alla andra flyttar ihop och gifter sig och skaffar ungar och jag döööör men jag tänker på döttrarna jag inte har VARJE dag och det känns lite sådär och som jag säger till Musse "Jag är inte ung längre vettu". Men så är det. Dessutom, jag vill gifta mig och skaffa barn för att jag blir lite matt på hur jobbiga folk är och hur heteronormativa och konventionellt aptråkiga de flesta är och jag vet ju att jag skulle göra det så mycket bättre. Inte ett av mina mest sympatiska drag, men så är det.

Walk me out in the morning dew

Brödet var mögligt, så jag fick bara en halv smörgås till frulle. Det gör inte så mycket. Varken att jag fick en halv smörgås eller att den var möglig. Tänkte på mormor och hennes "Ni är så sjåpiga" när jag bestämde mig för att äta delen utan mögel, jag tror att hon hade blivit stolt över mig. Och det gör inte om jag blir sjuk och dör för det finns ändå ingen som vill gifta sig med mig. Är fortfarande ledsen. Funderar på att sätta mig på ett tåg till typ Kristianstad och bara sitta och läsa och göra nada. Hela dagen. Det är en plan, minsann.

I hate you so much right now

Jag tycker dock att jag hanterar besvikelsen över pucko-pojkvännens idioti på ett moget och värdigt sätt: efter att ha lagt upp en bild från filmen Miffo på hans Facebook-vägg samt ha lagt upp videon till Kelis Caught out there (I hate you so much right now) på min vägg så har jag totalt ignorerat honom. Och tänker göra så ett bra tag till.

Mary är här, och hon har en vääääldigt dålig dag

Musse är så jäkla skarp alltså, vicken stjärna till pojkvän jag har skaffat mig. Vi mejlar typ hundra gånger om dagen och jag beklagade mig över alltings jävlighet och hur trött jag är på allt och hur jag känner mig som den fula feta ogifta äldsta systern utan liv som alltid får ställa upp och Musses svar blev "Säg om jag kan göra något för dig (obs frieri ingår inte)". Så jävla oskarp att det finns inte - han tror alltså att jag blir på bättre humör av att höra att min pojkvän absolut under inga som helst omständigheter vill gifta sig med mig - kan man bli dummare? Nu är jag arg, på dåligt humör OCH ledsen, amen tack för den. Miffo.