Om någon undrar vad jag önskar mig i julklapp

Så kan jag meddela att jag känner ett starkt begär efter den här boken: The Amazing Mackerel Pudding Plan. Oh sweet lord. Jag ÄLSKAR gamla kokböcker och har lagt beslag på flera av mormors gamla godingar. Särskilt bilderna är helt underbara. Det är ett sådant engagemang. Och det här, fullständigt loco Viktväktarrecept från 1974 med hysteriska bilder till, tilltalar mig onekligen. Åh så fab! Ett par smakprov:

Varken rekvisitören eller stylisten kan ju ha varit nyktra, för hur ska man annars förklara den ymniga förekomsten av porslinsdjur? Som liksom flockas till maten som savanndjur till ett vattenhål. Ta en titt på den sista bilden igen. Wunderbar.

Och nu blir det reklam...

Jag klippte mig igår. Hos världens sötaste och bästa frisör, alltså gå till Emilia på Big Hair Mama i Malmö om ni inte redan gör't. Alla där verkar i och för sig väldigt bra. Och de är så rara. Jag skäms inte för att jag är ful och ohipp när jag går dit. Jag skäms inte för att jag betalar med kontanter. Och när jag kom dit sa min söta frisör att jag var fin på håret, vilket enbart beror på hennes klippning. Hon har räddat mig från ett liv med fult hår och frisörhat/-ångest/-skräck. Ni kan inte ana hur tacksam jag är för detta. Så nu är mitt hår glansigt och välklippt och kortare än vad det har varit på i alla fall tio år. Det hade jag aldrig vågat utan henne. Åh Emilia. Om hon bara visste.

Nu är mamma trött igen

Gahh jag är så depresso för närvarande. Inget är kul och jag är bara ledsen hela tiden. Stod på bokaffären för ett tag sen och läste på en bok av en fransk författare som jag givetvis inte minns namnet på (Jag är världssämst på författare. Alla andra namn fastnar och det finns typ inte en skådespelare jag inte kan namnet på men författare är hopplöst. Och att para ihop med rätt boktitel sen, unmöglich. Jag kan läsa en bok men frågar du mig vem som har skrivit den så bah "Ehh, vet inte?". It's all a blur, om man säger.) men boken handlade i alla fall om en flicka som "bodde med sin deprimerade mamma och sin vanmäktiga pappa", som det stod bakpå. Bara tänker att så kommer mina stackars ungar att få det, med en mojja som aldrig är glad eller gör något kul. Men å andra sidan, eftersom jag inte tänker skaffa barn förrän jag har lyckats med något så är ju inte det något jag behöver oroa mig för. Det löser sig ju liksom självt. Alltid något. De små sakerna i livet, vettni.

När döden berättar en historia måste du lyssna

För första gången på väldigt länge läser jag en bok som är av typen "Åh om jag skyndar mig hem så kan jag fortsätta läsa". Fantastiskt. Jag påminns om hur mycket jag alltid har älskat skönlitteratur. Eftersom jag inte har råd att köpa böcker längre så har jag börjat låna romaner på bibblan igen. Att gå bland alla hyllor gör mig helt yr och jag vet inte var jag ska börja, men nyhetshyllan döbra, där är inte så många böcker och ofta hittar jag sådana som ganska nyligen har recenserats i tidningen. Inte för att det spelar roll, men det kan ju ibland vara trevligt att läsa nya saker, och inte bara gammalt mög som vanligt. Men i alla fall, Boktjuven av Markus Zusak, jag gillar den dömycket. Den är väl kanske i egentlig mening en ungdomsbok kan jag tänka, men jag är ju ett barn så det funkar. Och den stod faktiskt på vuxenhyllan, bah så ni vet. Anyhoodles, några andra böcker jag har gillat på sistone är Man utan minne av Nicole Kraus och Anita Goldmans dokumentärroman Om jag så måste resa till Los Alamos.

Idag tror jag att jag har förtjänat epitetet "Bästa storasyrran evah"

Kan man liksom vara annat när den ömma broren på sitt födelsedagsfirande kommer att föräras vin, choklad och ett presentkort på Möllans ost? Alltså jag skulle dåna av glädje över en sådan present. Kan det bli bättre? Det finns bara ett svar på den frågan och det är ett bestämt "Nej". Så vet ni det.

Don't call us, we'll call you

Min mobil har bestämt sig för att ljud, nä sådant pysslar inte den med. Allt (nåja) funkar fast inget låter. Den låter inte vid alarm, den låter inte när någon ringer, den låter inte när jag får sms. En enda stor gissningslek, med andra ord. Nåja, tur att ingen ändå ringer mig. Jag ska nog överleva, ska ni se. Köpa en ny? Never gonna happen.

Jag klagar och gnäller som vanligt, so what else is new?

Guud att gå på stan gör mig så depresso alltså, jag klarar inte av det. Om det är något som tar fram mina absolut sämsta sidor (och tro mig dom är många) så är det "shopping" - jag hatar det. Inte bara är det folk överallt, jag blir gråtfärdig över allt jag inte har råd med samtidigt som jag formligen kräks på allt massproducerat skräp som inom ett halvår kommer att ha hittat sin plats på sopberget. Gahhhh. Min absoluta hatbutik är Lagerhaus, det är bara plastskräp som ingen behöver egentligen. Jag har i alla fall börjat handla julklappar, det är ett fall framåt. Och jag köpte mig en ny julskiva, med Dean Martin, min favorit från the Rat Pack. Jag älskar julmusik. Bästa grejjen. men jag får nog inte lyssna på den före helgen tror jag. Det är ju faktiskt bara november. Eller kanske bara lite, lite, nu när jag ska diska. Det är väl okej?

I sanning en stilig kvinna

Alltså håret, håret, gud så snyggt. Det är för kort för mig men jag älskar färgen. Åh Rose.

It's oh so quiet

Kranen som har droppat i säkert ett halvår och som sakat men säkert har drivit mig till wahnsinn är nu lagad. Det är tyst i hemmet, åh den kinesiska vattentortyren är äntligen över! Dessutom är trycket i kranen tillbaka, pris ske gud!

När rörmokaren ringer på

Jag blir så nervös av att ha hantverkare hemma. Vad ska man göra, liksom? Han är dötrevlig och jag örlar runt och ställer tusen dumma frågor om rör och grejjer, men sen då? Vill inte vara i vägen men vill inte vara otrevlig heller. Jag ojjade mig över att "Inte har jag kaffe att bjuda dig på heller", men det var okej för han dricker visst inte kaffe. Who knew, en hantverkare som inte dricker kaffe? Just nu slår han på min kran i badrummet. Innan slant han och slog sig när han skulle lossa en del. Jag är lite oroad. Dessutom är vattnet avstängt, och jag inser just att jag kanske borde se över mitt vätskeintag med tanke på det. Toaletten, liksom. Funkar ju inte heller. Tur att jag var förutseende och har bunkrat vatten till mitt planerade potatiskok senare. Håhåjaja man tänker väl på nästan allt. Se där ja, ännu en rapport från mitt rasande intressanta liv. Håll till godo.

Jag har aldrig varit på en begravning på sommarhalvåret. Varför dör alla på vintern?

En av mormors gamla vänner begravdes igår och familjen var där sans mormor, som inte riktigt skulle ha fixat det i rullstol och allt. Men mormors ande var där, särskilt när jag kom på mig med att titta på en av deltagarna och tänka "Men hon kunde väl ha borstat håret i alla fall" - det där är en sådan typisk mormorkommentar som jag mot min vilja har internaliserat efter alla år. För mormor klagade alltid på modern och på oss ungar, på att vi inte var tjusiga och välordnade nog. Det är sorgligt att hon inte kan uppskatta oss nu när vi är precis så tjusiga hela bunten som hon alltid velat ha oss. Jaja, mitt hår är fortfarande för långt och mamma har fortfarande inte plisserade kjolar, men man kan inte få allt. Vi var hur som helst den klart snöggaste kyrkbänken, det kan jag lova.

I just don't know what to do with myself

Väntar på en rörmokare. Har tråkigt. Ungefär så.

Anständigheten gott folk, anständigheten

Syrran och jag tog en regning sväng på stan i söndags för att handla strumpbyxor. Var in om Gina Tricot en sväng och gjorde fullkomligt succé hos femtonåringarna där. Eller kanske inte. Sis inledde med att högt säga att "Jaha, här har jag aldrig varit förut", och jag drog i en klänning (den enda som inte var åltight) och deklarerade att "Jomen I love me some tents" och tjejerna som stod i kön såg helt chockskadade ut och kunde inte sluta glo. Kanske ser de så sällan vuxna kvinnor som inte ser ut som Elin Kling, vad vet jag. Kanske trodde de inte att någon över femton vågade sig in på Gina. Vad jag däremot vet är att jag ALDRIG skulle släppa ut min tonårsdotter i de horribla kläder som saluförs i affärerna- alltså hujedamig. Allt såg ut att komma från Bordeller r us eller något liknande. Gode tid.

"Min käre Malcolm, Tack för magasinen. De är storartade men, naturligtvis, inte lika storartade som "Detective Story"-magasinen."

Igår kväll somnade jag med lampan tänd och Minnen av Wittgenstein på magen. Inte för att den är tråkig. Jag var bara trött. Finner det ytterst trösterikt att gamle Ludwig, i breven han skrev till bokens författare, mest klagar på att han inte kan tänka, ojar sig över hur dåligt det går med skrivandet samt ber vännen att skicka fler amerikanska deckarmagasin. Åh underbart. Jag känner frändskap!

Eller ja, "skriver uppsats" är väl mer rättvisande

Jag förstår inte - jag får alltid vg:n men likväl tycker jag att jag inte kan något. Kände mig så dum så det fanns bara inte på dagens uppsatsmöte. Jag orkar inte mera. Det är ju så, att man får vg innebär inte att man är intelligent eller att man kan något mer än prestera när det krävs. Pojkvännen är mycket smartare än vad jag är men har aldrig fått ett vg i hela sitt liv, enbart eftersom han inte orkar anstränga sig (åttiotalistslacker som han är. Och ja det är något jag inte förstår och som jag stör mig på, hans brist på ambition och ovilja att anstränga sig.). Igen, jag orkar inte mer. Vill inte tänka. Vill bara få läsa mina böcker ifred. Och skriva saker som inte kräver problemformuleringar och metodgenomgångar. Eller källmaterial för den delen. Gaahhhh. På måndag ska jag på en begravning. Det är ju tråkigt och så men vad jag mest tänker på (utöver det att jag måste köpa nya strumpbyxor eftersom jag givetvis har en maska på mitt enda par) är att jag orkar inte träffa massa folk jag inte har sett på tio år och tusen gånger få frågan "Jaha och vad gör du nu?" följt av antingen "Jaha vad blir man av det?" alternativt "Jaha och vad skriver du om då?". Alltså döör lite. När pojkvännen går till frissan snor han sin bästa polares jobb och säger att han jobbar med logistik. Det ska baske mig jag också börja med.