Jamen att glo på Fashion var väl ett misstag som hette duga

Vem har bestämt att det är snöggt med koncentrationslägerfångar på catwalken? VEM? Jag vet jag vet, det är ingen nyhet att det är smalt som gäller och jag läser mina modetidningar och vet hur tjejerna ser ut men det här var det värsta jag sett. Jag är smal men jämte dom är jag ett fetto, och då är något fel. Alltså på ricko, det var hemskt. Stackars tjejer. De såg svimfärdiga ut hela bunten, som om de skulle gå av på mitten när som helst. Varför? Hur blev det såhär? Någon måste ge dom mat. Snälla.

Ska kolla SVTs modeprogram nu. Hoppas Karin Winter kan rädda mig från förfallet. Eller nåt.

Så värdigt att representera styrelsen inför några grannar och bah stå i trappan med fulhåret på ända, trasiga randiga långkalingar och slasig storkofta. Tänkte inte på det, liksom. Ständigt dessa myskläder, pojkvännen skrattar åt mig. Jag ser bortom det, sa han idag och gestikulerade mot min myskläds/sjal/filtkombo som jag hade virat in mig i. Ja tur är väl det.

På tal om kladdkaka

Jag har lukthallisar och tycker att det luktar choklad och kardemumma överallt. Skulle inte säga nej till kaka nu, inte ens en tråkig kladdkaka.

Något av det mest patetiska jag vet är vuxna människor som gör saker "för att provocera". Ameh skärp er.

Hatar när håret bara ballar ur och helt tappar konceptet. Mitt har givit upp alla försök till anständighet och bah hänger som en gardin. Från att ha varit "okej men snart i behov av klippning" gick det till "kaosartat skatbo som gör vad som faller det in". Har bokat tid men jesus jag kan inte se ut så här i två veckor till. Ahh the horror the horror. Ska dra till rejält och klippa typ tjugo centimeter tror jag. Dags att släppa sargen. Man kan inte ha prinsesshår hela livet, som en kompis kallade det. Rapunzel has got to go.

Statusuppdatering

Var på teaaater i fredags. Alla var fula och spelade över och överlag var det ganska kass. Men vaddådå teaaater är ju alltid sköjj. Jag är inte den som är den (jo det är jag ju såklart).

Igår hjälpte jag modern med att luta och olja hennes golv. Hon har - åh hemska tanke - bräckt upp sin fina parkett för att ta fram trägolvet. Döör lite. Och sörjer parketten. Slet gjorde vi i alla fall. Fast höga som vi var på lut- och oljeångorna så skrattade vi oss mest igenom eländet. Idag har jag hemsk träningsvärk. Hej vad det går.

"Man vill ju inte vara en kladdkake-tjej, liksom"

Är så där vansinnigt småborgerlig att det värsta jag vet är att komma tomhänt, oavsett omständigheterna. Men det blev inte kladdkaka. Tråkigt jue. Jag bakade något annat istället. Mjuk kaka med kakao och kardemumma. Luktar dögott. Vill äta den NU.

Mat-tv

Åttan har haft den dåliga smaken att byta ut Två tjocka tanter mot gräsliga Nigella. Inte bra. Jag fullkomligt älskar de tjocka tanterna, allt de lagar är brunt och dränkt i smör och det är ytterst sällan jag känner för att äta deras anrättningar. Det ser helt enkelt inte särskilt gott ut. Slutet av varje avsnitt är en kavalkad av rätter som mest framkallar "åhh, nej tack" från mig i soffan. Men de är så roliga, och röker och dricker sprit. Och så är de tjocka med besked. Älskar. Nigella däremot, åhh vad jag har svårt för henne. Dör av att allt ska vara luscious och sensual och yadiyadi och jag tycker att det är äckligt när hon lagar mat i jeansjacka och med håret hängande. Och vi ska bara inte prata om när hon går och äter ur kylen, med händerna. Yuk. Dessutom är tipsen hon ger helt erbarmligt dåliga, igår förklarade hon hur man bäst skalar en rödlök (skär av ändarna, dela den på mitten och skala sen - who knew?) samt att man kan frysa in vin och bara ta fram när man behöver lite till matlagningen. Seriöst?

Mail från syrran som sitter på ett kontor och leds ihjäl:

"Jag bildgooglade just pizza. Det säger väl allt om arbetstempot här."

Älskar.

Kolhydrater är våra vänner!

Jag blir tokig på alla som tjatar om hur hemskt och farligt det är med kolhydrater och low carb high fat-hit och dit. Det finns inget bättre än kolhydrater, hur kan man vilja leva utan bröd och pasta och potatis, allt det bästa i livet? Så det här, att fettsnål diet ger lika bra resultat som kolhydratsnål men att de som utesluter fett istället för kolhydrater blir gladare - tjo det kör vi på!

Because I'm worth it

Häromdagen så löxade jag till det med något jag sällan kostar på mig eftersom det är dyrt. Och nej mina vänner det var inte ett rött läppstift eller en glansig tidning, vad jag lycklig bar hem från affären var Sempers osockrade fullkornsvälling. Det är fruktansvärt osexigt och barnsligt men alltså jag döör så gott det är. Älska. Ett par drag med svartpepparkvarnen över och sen är det perfekt. När jag sa till le boyfriend att jag har peppar i min välling skakade han bara på huvudet och muttrade något om att det var medeltida. Jag pepprar i och för sig på allt. Mycket. Han tycker att jag är dökonstig. Det är många av mina matvanor han inte hajjar. Som min stora kärlek till surkål. Och att jag älskar tabasco på pizza. Men eftersom detta kommer från en man som älskar vaniljsås så lägger jag givetvis ingen vikt vid det. Basta. Ingen slår dock modern när det gäller knasiga matkombinationer - här pratar vi om kvinnan som har lingonsylt till brunkål. Någonstans där drar jag den berömda gränsen, tror jag bestämt.

A pugly kind of love

Hatar mig själv

Jag bakade igår. Tänkte vara ute i god tid med julkakorna och gjorde schackrutor. Mormor bakade alltid massvis och schackrutor, spritskransar och mandelmusslor var legio till Kalle Anka-kaffet på julafton. Älskar schackrutor, bästa småkakan. Men som den karaktärslösa människa jag är så är jag uppenbarligen totalt oförmögen att ha kakor i frysen. Geht nicht. Har just satt i mig ehh ganska många. För att råda bot på det oroväckande Julgris-09-scenariot tänker jag tvinga pojkvännen att förbarma sig över resterande kakor. Jag får helt enkelt baka nya, förslagsvis dan före jul. Men alltså självföraktet, ni anar inte. Det når ständigt nya höjder.

Ja jag ÄR snål

Syrran häromdagen bah "Det dröjer nog inte länge tills du spär ut mjölken med vatten". Detta sas eftersom jag envisas med att svänga på mina teblad tills det i princip inte finns något te kvar i dom. Jag bah "Hmmm, det var ju en tanke...". Näe skoja. Men det är inte långt därifrån. Min regel numero uno: Mat får inte förfaras. Eller slängas. Eller slösas med. Tycker det är ganska bra regler, förutom när min snålhet är nära att matförgifta mig, något som kändes som om det var nära ögat i lördags. Men skam den som ger sig, jag åt samma mat dan därpå för jag slänger inte mat och jag klarade det också. Hej vad det går.

Sms till pojkvännen i lördags natt efter fest: "Jag höll mig undan chipsen och alkoholen. Gött att vara nykter".

Jag vet inte vad som har hänt men jag dricker nästan ingenting alls längre. Tål verkligen inte alkohol, jag blir så himla dålig av allt som går utöver "ett glas vin till maten" - döör lite. Gillar det ju men det funkar inte. Och det är ju skönt att slippa må kasst men samtidigt, SÅ HIMLA TRÅKIGT. Alltså ångesten, vill ju inte vara nykteriskt liksom.

9 till 5

Älskar förresten att jag har sökt ett jobb som kräver "mycket god tangentbordsvana" - alltså jag är så gravt tangtentbordsdyslektisk att det finns inte. Jag kan inte skriva ett ord utan tio felslag. Nu får jag ju aldrig några jobb men om de skulle höra av sig så har det här potential att kunna bli myclet pinsamt. Oy ve.