Nr: 527

Jaha intresseklubben, plocka fram penna och papir för nu är det dags att anteckna: idag har jag köpt mitt livs första paket havremjölk. Idag verkar vara dagen. Jomen, det trodde ni inte. Livsomvälvande händelser är det vi jobbar med här. Jag när ett med all säkerhet ytterst fåfängt hopp om att bli litta smal nu, när allt det götta försvinner: ingen ost, inget smör, ingen glass. Oy ve. Hur ska det här sluta?

Nr: 526

Jaha govänner, och hur inleder vi måndagen och Valborg tro? Jo, med den härliga tanken att om tre månader är Musse och jag hemlösa. Känns stabilt. Igår tänkte jag att "Jag har blivit en sådan jag aldrig ville bli, en utan såväl resurser som möjligheter". Upplyftande.

Nr: 525

Och just det, jag skulle ju börja twittra var tanken. Men hur i hela friden gör man? Är helt rudis. Behöver hjälp.

Mvh / En sociala medier-retard (som hatar begreppet "sociala medier" btw)

Nr: 524

Eftersom jag inte vill göra mina fans besvikna och eftersom jag vet att ni törstar efter lite inside info så tar jag mig tid, i mitt hektiska schema och busy liv, för att uppdatera er på allt spännande jag är med om. Bara för er skull. Vad kan jag säga, sån är jag helt enkelt. A giver, om inget annat. Så, vad händer chez Masses, på en fredag? Ja det gamla vanliga, sus och dus och partaj och klackarna i taket. Det ska utläsas som att Musse youtubar slaviska folksånger och jag dattar och kollar på New Girl och läser New York Review of Books (första numret kom  i dag haha!) och dricker zlijonte koppen te. Innan åt vi chokladtårta. Nu är jag mätt. Och frågade Musse, "Men, varför har vi inga nachos?". Gud jag är tjock i själen. Masse är förresten en (ett?) portmanteu myntad av min lillasyster, en kombo av Mary och Musse, som ni förstår. Den nivån. Har jag förresten sagt att vi ska ha Mary och Musse i våra ringar, den dan vi får tummarna loss och går till juveleraren? Alltså sjuuuuk töntvarning, tro mig I knows, men så får det bli.

Nr: 523

Min svåger är, till min stora glädje, en glad surkålsentusiast. Det står alltid burkar och jäser hemma hos dom. Igår fick jag välja på om jag ville ha en burk med kalasstark kimchi eller en burk surkål med morot och pepparrot och fänkål. Jag tog surkålen. Den var väldigt god. Så nu har jag två dagar på rad ätit surkålssallad med majs, hemmagjord hummus och alfalfagroddar. Sjukt gott. Och jag kan meddela att till detta passar den lite mildare gröna tabascon alldeles utmärkt. Jag ämnar komma fram till varje tabascovariants speciella och ultimata användningsområde. Det är ett tufft jobb, men någon måste göra det.

Nr: 522

Bra sak med att vi inte orkade äta tårta igår: Vi kan äta tårta idag. Amen JA! Bröllopstårtrester. Alltså jag menar allvar, det kan vara den godaste tårta jag har ätit. Och vi har massvis kvar i frysen eftersom min mor bakade livet ur sig. Men helt ärligt, chokladsockerkaksbottnar med mockachokladmousse i lager på lager och chokladglasyr alltså ni anar inte. Och helt äggfri är den till råga på allt, om än inte vegansk. Men det känns ju lite bättre för samvetet i alla fall.

Det här med att jag känner mig lite ansiktsfet och borde sluta äta chokladtårta, det tar vi en annan dag tycker jag. Eller hur?

Nr. 521

Åkaj nu har jag börjat på ett splirrans nytt dokument på dattan och skriver nu på nästa uppsats. Alltså hjälp mig! Den handlar, föga förvånande kanske, om djur. Djur och mat. Mat och djur. Det är det som intresserar mig mest. Musse var så söt igår, han bah "Mmmm jag tyckte så mycket om när du skrev uppsats, att sitta och läsa och skriva ihop....". Så bah "Åkaj för din skull dårå börjar jag skriva igen". Och så tvingar han mig att söka en forskningstjänst också. Jämrans karl alltså. Alltså jag kommer inte att få den men det är ju bra att formulera sig i alla fall, tänker jag. Musse tyckte att jag skulle prata med de av våra kompisar som faktiskt har lyckats få doktorandtjänster, för att få ansökningstips, men jag vill inte. Jag vill inte att någon ska veta att jag tänker söka för de tycker säkert att jag är dålig och bah "Vad tror hon, hon som är så kass?". Känns skämsigt. Anyhoooow, jag skriver igen. Det var det jag ville förmedla = det kommer att blöggas en massa tråkigheter nu när jag inte vill sitta vid skrivdattan. Oy ve. Ni är i alla fall varnade.

Nr: 520

Och jag glömde ju, av min bästa lillasyster fick jag fint kort och biobesök! Åh som det ska biomysas. Alla är så fina och jag blir så rörd.

Tro nu inte att presanger och saker är viktigt, jag vill bara fira dagen lite, bli litta uppmärksammad. Och det blev jag. När jag kom hem från könsten åts det finpizza och dracks bubbel och sen orkade vi inte äta chokladtårtan men firade med det sista Game of Thrones-avsnittet på svtplay. Good times.

Nr: 519

Åh jag hade inte behövt oroa mig över firandet! Musse väckte mig med en födelsedagsserenad med mandolinen och sen, när vi gick ut i köket, så möttes jag av en såsparad på köksbordet! Fyra sorters tabasco, en piri-piri-sås och en liquid smoke! Jag kommer att göra värstingburgare den här sommaren jag lovar. Inget för veklingar, men oj! Och så fick jag te och lite choklad också. Han känner mig så väl den raringen! Och av min far fick jag sex fina fisktallrikar. Och av min mor får jag en utflykt. Det kan vara mina topp tre bästa presenter: utflykt, fiskar och Tabasco.

Så, nu ska jag med andra ord försöka göra mig vacker (nåja) och sen tar vi tåget till Louisiana för att glo på könst och vara költörella vettni! Härliga tider. Later gators.

Nr: 518

Jag oroar mig för att Musse inte kommer att fira min nära förestående födelsedag så som jag tycker att den skall firas. Innan sa jag "Du får lov att sjunga för mig imorgon". Hoppas han fattar vinken.

Nr: 517

I helgen groddade jag massa alfalfa-frön. Kom sen på att jag inte gillar groddar sådär värst. Duh. Så nu har jag en stor låda groddar i kylen som jag tvingar mig att ha på mina smörgåsar. Nyss gjorde jag hummus och hade det och groddar på rågsurdegsbröd, kände mig vansinnigt hälsosam kan ni tro. Men det var faktiskt godare än vad jag mindes, så det ska nog ge sig.

Nr: 516

Oki här kommer mina frågor, som den som känner sig manad är mer än välkommen att svara på i kommentarerna.

1. Vad äter du till frukost?

2. Om du fick vara med, som dig själv, i en film eller tv-serie, vilken skulle det vara?

3. Vad är du bäst på?

4. Om du fick välja yrke/karriär helt fritt, vad skulle du vilja göra då?

5. Nämn ett misslyckande.

6. Tycker du om ditt/dina namn?

7. Vad är det bästa dina föräldrar har lärt dig?

8. Vad gör du helst, när du är lös och ledig och får välja själv?

9. När allt känns hemskt och jobbigt och livet verkar meninslöst - vad gör du då?

10. Är du den du vill vara?

11. Om du, precis som jag, är hypokondrisk, vilken/vilka sjukdom/ar är det du tror att du har och kommer att dö en plågsam död i?

Sjuuukt lama frågor jag vet men puh-lease, gör det bättre själv då!

Nr: 515

Ållright B utmanade mig med några frågor så here goes nothing:

1. Vill du ha barn?
Ja

2. Vilken politisk fråga brinner du för allra mest?
Åhh så svårt, ni vet ju att jag inte är en sådan som brinner för saker utan en sådan som analyserar saker på behörigt avstånd. Och här vill jag ju säga något bra så klart. Svaret måste väl ändå föga förvånande bli djurrättsfrågor och mat. Mat är politik. Livsmedelsproduktion och hur och vad vi äter är otroligt intressant och viktigt på många plan. Viktigt för miljön, viktigt för människor som arbetar med tillverkningen, viktigt för de djur som dels drabbas av tex gifter och skövling men också för de djur som är en del av produktionen, som slaktdjur, mjölkkor, hönor, får, men det är också viktigt för de som konsumerar maten. Sen kickar samhällsvetaren i mig in och jag bara måste tillägga att hur man tänker på mat och vad man äter återspeglar hur man tänker på världen och om man vill vara en del av den och försöka göra saker bättre, eller om man ser den som en resurs att bara använda som man vill, utan konsekvenser. Ni kan ju gissa min inställning.

3. Kan du laga mat?
Här känner jag att jag nog måste svara ja. Jag är inte helt tappad i köket även om jag är långt ifrån att vara någon mästerkock. Men litta känsla har jag väl ändå. Jag skulle däremot vilja bli väldigt mycket bättre, eller kanske framför allt roligare i köket. Köpa nya roliga ingredienser och laga nya roliga recept. (När jag dagdrömmer om familjen jag inte har så tar jag med ungarna på torget och handlar spännande saker och sen lagar vi mat tillsammans, det är sånt jag tänker är bra att göra så att man lär dom att vara i köket.) Men eftersom jag inte har några pengar så lever jag på välling ocgh tomatsoppa de allra flesta dagarna i veckan och lagar med andra ord väldigt sällan någon rolig mat. Men i söndags till damlunchen så slog jag på stort och gjorde bönburgare som blev riktigt goda. Triumfen alltså, efter alla usla försök till burgare och biffar. Jag tänker att de kan vara goda som hamburgare, kanske med lite chipotle och den goda rökiga tabascon. Åh burgarsäsongen närmar sig, jag känner det i vårluften.

4. Är tvåsamheten viktig?
Inte som koncept eller samhälleligt ideal, nej det är den inte. Jag tror att det finns en stor poäng i att försöka öppna upp den väldigt snäva ramen på vad som är bra och normalt. Jag blir glad ibland när jag umgås med människor som kan säga att "Ja vi är jättekära men ingen av oss vill ha ett förhållande eller vara monogama", för det är så fint med människor som gör som de vill och inte känner par-pressen. Ahhh larma Göran Hägglund någon nu kommer kulturvänstern och vill rasera kärnfamiljen igen gah!

5. Har du någon förebild? (och varför just hen)
Alltså jag vill ju inte vara så snortråkig att jag säger "min mor" men tyvärr måste det bli svaret. Min mor är så mycket bra och jag önskar att jag var mer lik henne. Framför allt älskar jag hennes inställning till livet. Det finns inget praktiskt hos min mor, inget "Ja men borde du inte....", men istället finns det väldigt mycket känsla. Känns något bra, gör det. Känns det inte bra, gör det inte. Och det är så fint! Vem fan vill vara praktisk och duktig när man kan dricka bubbel på en måndag, bara för att man vill? Sån är min mor. Jag försöker nu febrilt komma på någon mer, typ Astrid Lindgren eller Moder Theresa eller så...

6. Vilken kändis vill du ligga med?
Den här alltså, den här låg jag och tänkte intensivt på igår i tandläkarstolen när hon karvade som bäst i mitt tandkött. Varför kommer jag inte på någon? Hjälp mig! Jag återkommer.

7. Har du något drömresmål? (och varför)
Alltså näe? Just nu har jag ju som sagt snöat in på Brügge, men det kan väl knappast kallas drömresemål. Men kanske en drömresa går bra? I sådana fall är drömmen att hyra ett hus på den italienska kusten och bara vara där i en evighet, gå lååånga promenader och spana på gamla hus, spela tennis på en övergiven tennisbana i närheten, handla mat på torget, stora fina tomater och färsk oregano och bröd, sitta ute på den stenlagda altanen långt in på natten och känna doften av timjan och sommar och titta ut över Medelhavet och dricka campari och klappa en katt och prata om livet och så. Det är min drömresa.

8. Om du fick spola tillbaka ditt liv och välja om, vilka val som du gjort skulle du då ändra på?
Alltså gud det finns så sjuuuukt många saker jag skulle vilja ändra på. Kanske framför allt skulle jag vilja ändra på det faktum att jag länge har varit misslyckad och värdelös. Och jag tror att man kan lokalisera det tillfället, när det hände. Någonstans på högstadiet/gymnasiet, där skulle jag vilja ändra mig själv så att jag pluggade mer, ansträngde mig mer och framför allt var lite smart. Jag tror att det hade hjälpt upp mycket.

9. Hur långt var/är ditt längsta förhållande?
Är snart inne på fyra år med maken.

10. Gillar du din chef? (varför/varför inte)
Jag har ingen chef. Eller förresten det är ju jag så svaret blir nej, det gör jag inte.

11. Kan du komma på en dag i ditt liv då du tänkte "det här var den bästa dagen i mitt liv"?
Näe det kan jag inte. Jag vet att jag har tänkt många gånger att "Det här var en väldigt bra dag", men den bästa? Det vette honken. Oftast tycker jag att de där väldigt bra dagarna är sådana där som inte är så planerade och som liksom bara blir, och då är det sällan de stora dagarna som kvalar in där. Förväntningar och planering är väldigt kul men det kan förta lite också. Men en väldigt fin dag var förra försommaren tror jag, när modern, storasyrran och jag sågs på stan, gick och drack kaffe, spankulerade lite i solen, pratade och gick på teater och i foajén när vi väntade bah "Visst ska vi ha litta bobbel?" och så drack vi bubbel innan teatern som var kalasbra och ja, det var en fin väldigt opretentiös dag. Sådana gillar jag. Och jag hoppas på många fler.

(Är jag en dålig fru nu som inte skriver att "Åh min bröllopsdag var den BÄSTA någonsin"? Det var en fin dag och jag är väldigt nöjd men jag tänkte ju inte "Det här är den bästa dagen i mitt liv", om jag ska vara ärlig.)

Jaha och nu tror jag att det är meningen att man ska komma på elva egna frågor som andra sen ska tvingas svara på. Nu läser jag inga blöggar längre, förutom Bs, men om jag lyckas komma på några frågor tänker jag att ni tre som läser den här bloggen kan få svara i kommentarsfältet. Deal?

Nr: 514

Jaha den här dagen artar sig sådär. Ska jag berätta varför? Den inleddes hos tandis och jag vill verkligen inte och jag tänkte att "Nu har jag haft tur i flera år och inte behövt åtgärda något, inga hål eller så snart smäller det väl" och jo, mycket riktigt. Det gjorde det. Min kära tandhygienist har ju länge haft ett ont öga till mina visdomständer så hon var givetvis på dom idag, och se, äntligen får hon sin vilja fram och jag måste operera ut dom! "Hallelulja!" sa hon säkert sen när jag hade gått. Den ena var i så dåligt skick att hon fick av en ganska stor bit tand, känns ju riktigt räligt faktiskt. Så nu väntar jag på att en remiss ska skickas och att en käkkirurg ska ringa. Fun day!

Tandhygienisten tog ju givetvis även tillfället i akt att karva tandsten och när jag låg där och led så tänkte jag på bloggutmaningen jag har fått av fina B, svaret på den kommer. För jag vet ju att ni väntar så otåligt på det, menar jag.

Nr: 514

Nu försöker jag bota min Game of Thrones-abstinens genom att kolla igenom alla avsnitt av Tv-cirkeln som jag har missat. Är mycket förtjust i Johanna Koljonen.

Nr: 513

Maken (jag övar mig på att säga "min man", jag gjorde det igår när jag pratade med en bekant och blev möcket nöjd, dock att det får mig att känna mig lastgammal men just det, det är jag ju så det är lugnt) har varit borta över helgen, så jag har varit tout seul sedan i fredags. Eller rättare, jag har inte varit särskilt ensam alls. Förutom fredagens burgardejt hos syrran så jobbade jag igår lite i butiken jag jobbar i ibland (att jobba där innebär sitta och läsa tidningen, dricka te och prata med kollegor som kommer in och handlar så det är inte särskilt ansträngande) och sen hade jag ost- och vinkväll chez moi och idag bjöd jag in till damlunch. Så jag har varit busy. Jag kände ett behov av att aktivera mig eftersom jag är alldeles för nöjd med att ligga på soffan och läsa, det skulle jag lätt kunna göra en hel helg utan att träffa folk alls. Och litta social kan man ju ändå vara.

Så, nu har jag diskat lunchdisken och dricker te och äter bröllopstårtrerester (alltså den har varit fryst) och lyssnar på fantastiska, underbara Candi Staton. Ni MÅSTE lyssna på henne om ni inte redan gör det. Och så tänkte jag på att jag verkligen gillade Sydsvenskans reportage hemma hos Nina Björk i dagens tidning. Jag har typ två rättesnören jag försöker leva efter i relationen till andra människor: du skall icke vara fördömande av andras sätt att leva sitt liv samt du skall icke tro att ditt sätt att leva är bättre eller passar alla. Typ. För mig är det viktigt. Hajja, världen skulle vara bättre om folk inte var så jämrans fördömande och kunde inse att alla är olika och gör sina val och lever sina liv som de tror och tycker är bäst. Vi är ju bara människor som försöker göra sitt bästa. (Det här gäller ju då inte uppenbart moraliskt förkastliga val som tex att leva ut sitt böghat med lite good old fashioned gay bashing eller liknande men det hajjar ni ju). Men i övrigt, så försöker jag tänka så. Och leva så. Men vad jag gillade med intervjun med Nina var att hon faktiskt sa att vissa sätt är bättre än andra. Såhär säger hon bland annat:

 Jag har mötts av argumentet att jag signalerar status på mitt sätt och att jag skulle sätta mig på andra och påstå att deras drömmar är sämre. Visst signalerar vi status olika ur ett socioekonomiskt perspektiv. Men det innebär inte att alla perspektiv är likvärdiga. Ur ett ekologiskt perspektiv är det sämre att välja nytt framför återbruk. Om ens ideal är att ha en teppanyakihäll eller möbler med träslag från regnskogen, då är det sämre.

Jag blir glad av att hon säger det, för egentligen håller jag ju med henne. Ja det är sämre att köpa, köpa, köpa nya, dyra miljömässigt ohållbara prylar bara för att man är så inne i konsumtionssamhället att man inte ser skogen för alla teppanyakihällar. Jag har en Facebook-bekant som bara konsumerar och flyger världen över och som jag tror (jag kan ha fel, hon kanske är djupt konsumtionskritisk och klimatkompenserar arsel av sig, men i sådana fall döljer hon det väl) inte för en sekund tänker på sina val utifrån något annat perspektiv än typ "jag vill ha" och att det ska vara det lyxigaste hotellet och de flådigaste solglajjerna och jag blir matt inför den ignoransen. Vägen till helvetet kantas inte längre av goda intentioner, utan av prylar. Kanske är mitt förhållningssätt, att hålla tand för tunga och att inte döma eller ifrågasätta, bara fegt och bottnande i den gamla hederliga konflikträdslan. Kanske vore det bättre att vara som Nina. Kanske borde jag våga säga det jag ändå tycker.

Nr: 512

Idag är en sådan där dag när jag bara vill ligga på soffan, läsa och slumra lite och kanske dricka te och äta lite choklad. Det är ingen dålig dag, jag är inte sjuk eller ledsen, bara sådär väldigt....trött liksom. Så det är vad jag gör, läser på soffan. Och det kan vara något av det mest tillfredsställande jag vet. Det tänker jag göra hela dagen ända tills jag går och äter middag hos syrran och hennes man. Bokläsande och sen burgarbjudmiddag och sällskap. Så gött kan man ha det på en fredag. Och för den som inte vet, Mary ÄLSKAR burgare. Helst med massa tabasco. Nom.

Nr: 511

En jobbig grej - min ömma far är precis som min ena syster fotograf. Och han plåtade på bröllopet och var så nöjd "Ån ni är så vackra" och nu har han skickat lite bilder och hur, HUR ska jag kunna säga att jag är kalasful på dom? På allihopa. Jag ser ut som ett miffo, både Musse och syrran säger att "Njaa, du ser inte ut som Mary...". Syrran tog så himla fina bilder, inte en dubbelhaka i sikte men vi ser härligt dorky ut, Musse med fluga och jag med mina glasögon. Jag har länge med bestämdhet hävdat att hon är den enda som kan plåta mig eftersom hon vet hur jag inte vill se ut. Men alltså, jag får ont i magen och hjärtat och vet inte vad jag ska säga för jag vill inte att han ska hålla på och lägga ned tid och energi på att jobba med bilder när jag inte vill ha dom. Men det känns så sjuukt otacksamt. Vad gör man? Och så skrev han "Man får ha åsikter om färgen på det och det...", typ mättnad och liknande gissar jag att han pratar om och jag bah "?????". Jag SER inte sådant, kan inte se bilder på det sättet, alls och det vågar jag inte heller säga. All hans kunskap och kompetens helt bortkastad på mig. Ahhhh! Känner mig så himla dum. Och så ointelligent fåfäng. Hjälp mig!

Nr: 510

Bara för att ni inte ska tro något annat - jag är full av inkonsekvenser och tror på inga sätt att jag är så jävla bra. Till exempel: något av det snyggaste jag vet, inredningsmässigt, är uppstoppade djur. Det rimmar lagom illa med mina övertygelser i övrigt, om man säger. Dock, det gör ju vilket rum som helst. Musse har en gammal uppstoppad snöripa eller vad det nu kan vara, hos sina föräldrar och jag vill be honom ta hem den samtidigt som jag inte riktigt kan med det. Så är det, livet. Fullt av motstridigheter.

Nr: 509

Tom Regan skriver i sin bok att de allra flesta är vad han kallar "muddlers", människor som inte får en aha-upplevelse vad gäller det inhumana i att utnyttja, använda och äta djur, utan de (vi) är som folk är mest. "They muddle along" och det ena ger det andra, de läser en bok, de läser en till, de börjar ställa frågor och så en dag tittar de sig i spegeln och ser en ARA, en animal rights advocate och ja, sen så är de det. Inte helt plötsligt, inte genom någon stor uppenbarelse, utan lite i taget, sakta men säkert så kommer de dit. Jag känner att det är så för mig med veganismen (och djurrättsaktivismen om vi ska vara helt ärliga) att en vacker dag kommer jag att titta mig i spegeln och bestämma mig för att idag är den dagen som jag blir vegan och helt ställer mig på djurens sida mot allt elände vi utsätter dem för.

När jag slutade äta kött för ganska många år sedan så var det inte utifrån några vackra etiska ideal, det handlade om att jag tyckte (och fortfarande tycker) att kött är äckligt. Under ganska många år tänkte jag inte alls mer på varför vi äter kött och om det är rimligt, det handlade bara om att jag personligen inte ville göra det. Men sen, lite i taget, började jag tänka mer på det för mig märkliga att vi tar oss rätten att döda och äta djur. Att vi tycker att vi har rätt att behandla levande varelser som bildelar. Vi föder upp djur för att döda dom, är inte det groteskt? Det är ju barbariskt, jag tycker verkligen det. För att inte tala om moraliskt förkastligt.

Får jag säga vad som har hindrat mig hittills? Från att bli vegan och en ARA? Förutom att det känns svårt och jobbigt så verkar det så jävla tråkigt. Eller snarare, andra verkar uppfatta det som så jävla tråkigt. Ska man bli något sorts jämrans dåligt samvete för alla? Någon glädjedödande moralistisk surpuppa? Som aldrig kan äta något som andra äter? (Gudarna ska veta att mina svärföräldrar tycker att det är jobbigt som det är, och då är jag ändå en vansinnigt lättsam typ som alltid säger att jag kan äta det dom äter sans kött, inget speciellt behöver lagas till mig. Svärfar gillar dock att experimentera i köket så jag tror att han tycker att det är ganska kul.) Samtidigt - jag tycker att det är så himla viktigt. Och om man tycker att något är viktigt, då måste man väl också agera utifrån den övertygelsen, åtminstone för sin egen del? För att på något sätt försöka vara det man tror och tycker är en bra människa, som försöker göra bra saker. Mitt bekymmer är tror jag att jag är för analytiskt och akademiskt lagd, jag analyserar och relativiserar hela tiden mitt tänkande, istället för att agera utifrån någon sorts kategorisk förvissning. "If you find something you don't understand/don't like you have to objectify it and study it" är kontentan av vad en av mina universitetslärare sa en gång och jag tror på det. Så fort jag tycker att något är fel eller konstigt så försöker jag analysera inte bara det men också mina egna reaktioner gentemot vad det nu än är. Det har sina poänger i många lägen och man undviker förhoppningsvis den värsta dogmatismen, men det kan ju också vara ett sätt genom vilket man slipper ta ställning, slipper göra något.

I alla fall, jag känner att en dag snart, snart, kommer jag att titta mig i spegeln. Och tänka att idag är dagen när jag bestämmer mig.

Nr: 508

Alltså nu har jag tittat lite mer på sortimentet och herregud I spoke to soon - vaddå inte min favoritbutik? När man kan få champagneglas designade av Carolina Gynning, vad mer i livet behöver man då? Nu måste jag göra plats i skåpen och flytta på alla mina Lasse Åberg-glas...

Nr: 507

Alla är så snälla när man gifter sig! Jag blir helt rörd. Musses kollegor vart lite till sig. Dels fick han (vi) typ tre kilo lösgodis och en bild på oss (från min syrras Facebook-album) utskriven i A4-format och laminerad. Wtf? Lite konstigt, men rart. Ännu rarare var flaskan champagne och ett presentkort på Cervera och ett på Designtorget. Superrart, verkligen. Det är ju inte mina favoritaffärer men de har ju så klart bra saker, vi hittar säkert något jättefint. Vi behöver vinglas och Musse gillar sådana där fula, stora restaurangglas (som jag givetvis tycker utstrålar mycket pengar, ingen smak) så något säger mig att det är dithän det lutar. (Syrran bah "Ni måste köpa en Le Creuset!" Fullt så generösa var de inte, med tanke på att de är svindyra, men jo, visst skulle jag vilja ha en sån härligt orange gryta och verkligen omfamna min medelklassighet! Kan börja baka surdegsbröd när jag ändå håller på!) Men ändå, jag blir lite beklämd när jag hänger på Cerveras hemsida och hittar tårtfat för tusen spänn. Nya och fula och ocharmiga. Det är något med det som söker mig så, jag kan inte riktigt förklara det, mer än att det för mig känns så otroligt själlöst. Med tanke på att jag använder nouveau riche som mitt värsta skällsord vad gäller stil och smak så är det kanske inte så konstigt. Det är det här med att jag inbillar mig att jag är gamla pengar, fastän vi är inga pengar alls. Så tokigt det kan bli. Illusions of grandeur, und so weiter.

Nr: 506

Om en vecka fyller jag år. Det är inte så spex att bli äldre men jag älskar födelsedagen. Enda regeln: man får göra exakt vad man vill och känner för och äta exakt vad man vill och känner för. Vill man äta allt det bästa på en gång så får man det. Typ. Dagen kommer att spenderas på Louisiana. Älskar Louisiana, ett av mina bästa museum. Igår frågade jag Musse "Jag fyller år nästa vecka - hur har du tänkt fira mig?". Jag hoppas givetvis på något storslaget. De där mopsarna som uteblev till bröllopet kan gott infinna sig nu.

Förresten, på tal om möpsar - när vi kom ut från Rådhuset efter vigseln stod där en gammal, trött och muggig mops utanför! Gott tecken!

Nr: 505

Svärmor är väldigt rar och vill väl men ibland säger hon saker som för mig är lite könstiga. Som på fredagens mottagning, dvs dagen före själva vigseln. Jag var helt klädd i svart, svart långkjol från Humana och en svart spetstöverdel från Monki. Jag hade två tygrosor i håret och mormors bröllopsbrosch och kände mig kalasfin. Sådär liksom att jag kände mig som Mary. Och sen kom svärmor fram och klappade mig på håret och bah "Du ska väl inte ha svart imorgon, inte på ditt bröllop?". Och jag bah "???". För mig är det så märkligt att säga något sådant, det skulle min mor aldrig göra. Mormor gjorde det jämt, hade alltid åsikter om hur man såg ut, men det var när jag var typ tolv. Helt ärligt, vem säger åt en trettiofemårig kvinna vad hon ska ha på sig? När hon gifter sig? Och att svart skulle vara fel när man gifter sig? Så märkligt. När bästa, fina bloggkompisen Halla skulle gå på kvällen sen så tog hon tag i mig och bah "Ha på dig vad du vill imorgon!". Givetvis hade jag svart nästa dag också, och kände mig jättefin då med.

Nr: 504

Angenämt bekymmer som uppstod i måndags när jag städade och gjorde i ordning hemma: var i hela friden ska vi göra av fjorton flaskor champagne och prosecco? Och när ska vi dricka Gula änkan? Det finns ju tråkigare dilemman att ställas inför, tänker jag. Känner dock att beach 2012-formen kommer att lysa med sin frånvaro, särskilt eftersom vi också fick presentkort på delikatessbutiken. Vi kommer att vara så ostfeta och alkade när sommaren väl är här! Oy ve.

Nr: 503

Sak jag tänker ofta: att jag vill bli vegan. Musse blir alltid rädd när jag säger det men det är för att han hängde med straight edge veganer i sin ljuva ungdom. Jag tycker också att det känns jobbigt och asocialt och väldigt svårt men det är väl inte det jag är ute efter riktigt, att gå helt strikt vegan, men jag skulle vilja att i alla fall i stor utsträckning leva veganskt hemma.

Mitt nästa skrivprojekt handlar om djur och saken blir ju inte bättre av att jag just nu läser Tom Regans Empty cages. Den rekommenderas inte för the faint of hearted, om man säger. Det skaver liksom i mig att dricka mjölk, tll exempel. Inkonsekvensen känns inte bra, det känns inte som att det räcker att inte äta kött, jag kan inte riktigt nöja mig med det. Jag tror inte att svenska mjölkkor lever så hemska liv men de får oavsett hur bra de har det inte leva sina naturliga koliv med sina kalvar omkring sig.

Men om man istället ska dricka sojamjölk, då utnyttjas inga djur men sojabönsproduktionen i till exempel Brasilien är ganska gräslig med väldigt mycket kemikalier och gifter och skövling och människor som far illa. Jag var på en föreläsning om livsmedelsproduktion för ett tag sedan och den fick mig att inte vilja äta något annat än typ potatis och palsternacka och vatten, för den storskaliga, industriella livsmedelsproduktionen är så sjukt äcklig. Verkligen. Vi pratade om det igår och Musses kommentar, som är hemsk men ganska sann, var att det att vara en modern människa är att förstöra världen. Oavsett hur man gör blir något fel. Hur ska man då göra när man vill göra något bra? Jag vet inte.

Nr: 502

Jag har fortfarande inte vant mig vid att vare sig säga eller tänka "min man" om Musse. Säger fortfarande pojkvän. Syrran säger jämt "maken" om sin man, ska nog börja med det.

En sak som jag tänkte på i och med förra helgens begivenheter är hur sjukt mycket jag tycker om min familj. Mitt livs kärlek, utöver Musse dårå, är min mor och mina systrar.

Nr: 501

Hola lovers! Vi är hemma igen från vår Europaturné, jädrar vad vi har åkt tåg! Absolut bästa tåget var sovtåget från Budapest till Berlin, jag lovar det var som i en Agatha Christie-deckare med stök och bök när folk skulle på och stewarden som visade tillrätta och tog upp morgonens kaffebeställningar och gode tid jag älskade det! Och sen på möra kom han med en bricka med te och kaffe och juice och chokladcroissanter! Jag ville givetvis snåla och ta en fyrbäddskupé men så värt att ha en egen! Nu är vi helpepp och planerar nya resor, Musse vill till Brno, jag är såld på Brügge. Har ni sett In Bruges? Oväntat bra film faktiskt, sådär slut men bra dialog och staden verkar vara så sjukt fin, medeltida stadskärna och massa museum, jag har kollat. I alla fall, det blir till nästa gång. Men Prag, guud vad jag älskade det. Jag var där när jag kanske var tretton, så det är länge sedan, men så himla lätt stad, lätt att hitta i och så fin och snäll och allt kändes bara så jäkla gött. Budapest var mer generisk storstad som i ärlighetens namn inte sa mig sådär jättemycket, men det var ju trevligt och fint där också. Mest har vi gått och gått och gått lite till. Vi gillar att promenerar och titta på hus och att gå på museum, så det är typ alles. Har kommit fram till att en av mina favoritsysselsättninga är att gå på museum just, gud jag älskar det. I Budapest tillbringade vi hur många timmar som helst på deras etnografiska museum och framför allt mattutställningen. Musse älskar mattor.

Bröllopet då? Jorå det är väldigt skönt att ha det gjort men allt gick bra. På fredagen var det fullt ös här med folk som fick knös in med ett skohorn och på lördagen innan rådhuset var Mary uppe och diskade och dammsög och sen snöade det och i Rådhuset kom vi in först av alla för bruden i paret före oss satt fast på tåget och brudgummen stod och svettades. Sen lunchade vi på Konsthallen som jag älskar och det var kalas och efter det åts det mer tårta och dracks mer bubbel hemma hos oss. När alla hade gått städade vi och packade till resan och sen somnade vi till Game of Thrones, helt slut. Gött att vi inte kommer att göra det igen i alla fall. Men det var fint och jag tror att alla var nöjda och glada.

Nr: 500

Igår gjorde jag en låtlista till mottagningen. Den heter något så fantasifullt som "Bröllop" och är en "salig blandning". Jag är ju något av en "allätare" när det kommer till musik. Näe skoja. Det är jag inte alls. Ju. En låt som inte är med är "Utan dina andetag". "Kärleken förde oss samman" lyser även den med sin frånvaro. Who woulda thunk? Istället är det franska dragspelsdängor som får sällskap av The Supremes, Edith Piaf, Cole Porter, Mamas and the Papas, Django Reinhardt och en massa annat löst folk. Jag är möcket nöjd.

Idag ska jag handla blomster. Hela tin har jag varit ute efter fresior, men jag får se vad som finns för fint, orkade inte beställa och hålla på. Ranunkler, anemoner och annat fint går också bra. Och körsbärskvistar ska vi ha också, i en stor vas.

Jag mejlade med en gammal kursare och bah "Hett tips: Om ni ska gifta er så rym till Paris. Eller bara rym!", Haha.

Nr: 499

Mottagningen imöra blir kött- och fiskfri. Det blir schnitts, ost, röror, bröd, oliver, saltgurka, jellybönor och chokladpåskägg i folie och ekologisk prosecco och ekologisk hallon- och apelsinläsk i fina glasflaskor och chokladtårta i lager på lager med chokladmousse och jag vet inte allt. Men det blir inget kött och ingen fisk. Jag frågade Musse vad han ville ha och först var han inne på att jo men lax och lite parmaskinka och sånt det ville han nog ha. Och fine, det är ju inte så att JAG ska bestämma, vi ska ju båda vara nöjda, så jag sa givetvis att det var okej. Men nu har han gått och blivit vegetarian igen, så då blev det djurfritt imorgon. Helt på eget bevåg har han blivit det, jag har inga åsikter mer än att jag inte tycker att han ska köpa äckligt kebabkött på lunchen. Men, och detta är ett stort men, jag är helt hundra på att svärmor kommer att tro att de är jag som har övertalat honom att sluta äta kött, och att det är jag som har övertalat honom att ha köttfri mottagning. Gah! It wasn't me, för att citera den stora poeten Shaggy.

Nr: 498

För ett tag sedan fixade Musse en bröllopspresent till oss - en årsprenumeration på New York Review of Books. Jag blev själaglad och en prenumeration var inte så dyr. Alltid när jag tänker på hurdan jag vill vara, vilket liv jag vill leva, så innehåller det den tidningen. Och massa böcker. Och tulpaner. Typ. Det innehåller även en sådan där perfekt bohemisk lägenhet som man ser i franska filmer, med balkong och långa fladdrande gardiner och tre välartade barn. Ni hajjar, helt verklighetsförankrad är jag inte. Dagdrömma kan man ju alltid.

Nr: 497

Jobbigt läge att jag har noll, absolut noll stresstålighet och redan nu, på tisdag, känner mig helt förstörd inför fredagen. Det kryper i armarna och jag vaknar på morgonen och känner mig helt slut. För det är ju det, jag känner mig själv. Jag vet hur jag blir under stress. Gode Moses. På fredag kommer jag att somna i ett hörn någonstans så fort alla har anlänt. Saker jag tänker på: Gud tänk om dom har tråkigt och går på en gång. Gud tänk om dom stannar jättesent? Tänk om allt blir dåligt. Tänk om maten blir äcklig. Tänk om dom har tråkigt. Varför gör jag det här? Varför rymmer vi inte?

Mest rädd är jag för att jag kommer att vara så stressad att jag inte kommer kunna ha trevligt och prata med alla som jag vill prata med och att jag bara kommer att hetsa över att fylla på faten och se till att folk har bubbel och gah!

Nr: 496

Idag har jag rekvirerat syrran avec Volvo och så ska vi göra Mobilia och handla tjugo flaskor bubbel. Göttig shoppingrunda.

Nr: 495

En sak som alltid gör mig så glad är när Musse och jag pratar. Det låter kanske konstigt, men jag har alltid komplex för att vi är tråkiga och säkert inte pratar tillräckligt mycket och det är alltid så tyst här hemma tänker jag, det saknas liv och schvung och jag är rädd för att vi är dåliga och ointressanta. Det här är ju jag som har ångest och komplex eftersom jag är just så rädd för att vara sådan, men ändå, jag tänker det ganska ofta. Men sen insåg jag i lördags att det enda vi gjorde var att prata. Modern var inne en sväng och hälsade på, vi satt och pratade, sen följde jag henne till tåget och Musse lagade spenat- och fetaostspagetti till oss och sen låg vi skavfötters i soffan och bara pratade i flera timmar. Pratade om livet och idéer och vad jag ska skriva min nästa uppsats om och efteråt tänkte jag att "Åh men vi pratar ju ganska mycket". Måhända är vi kanske inte är så dåliga och tråkiga ändå.