Nr: 560

Jag var ute på stan innan och gick förbi en körrka som där nog precis hade varit skolavslutning i och jag dog lite! Finklädda mellanstadiebarn som höll föräldrar i handen. Åh jag blev helt varm om hjärtat. Hoppas dom får ett fint sommarlov.

Nr: 559

En ärlig fråga: Vem i hela friden köper Orrefors inte bara horribelt fula men även vansinnigt smaklösa "glaskonst" - sällan har citattecken varit lämpligare - i form av läppstiftshylsor och nagelacksflaskor? Vem? Alltså jag blir ledsen när jag ser det.

Fast jag kom på det, målgruppen måste vara dom som kallar högklackat för "heels". I rest my case.

Nr: 558

Osunt beteende: jag fantiserar om att Norge ska ringa och be mig komma på intervju. Förstår dom inte hur mycket jag vill ha det?

Men, Norge ringer inte. Istället: äter glass och har tråkigt. Alltså, jag har så genuint tråkigt att ni anar inte. Måste dessutom sluta äta. Det här är tredje lådan glass jag gör slut på på två dagar. Skyller i och för sig lite på tanden, men ändå. Inte okej. Tofuglass och havreglass, för den som undrar. Kunde man bara göra god veganost också så skulle jag vara helnöjd.

Nr: 557

Åkej jag skäms kanske lite över det här men jag läser (obs följer inte) Göran Hägglunds tweets och vad kan jag säga, han är ganska rolig. Verkar väldigt sympatisk. Om man undantar hans hopplösa politiska åsikter, vill säga. En bonus är ju att man slipper höra hans pipiga röst.

Drömmen: att Maud också börjar twittra.

Nr: 556

Sak jag gör typ en ziljon (närå men nästan) varje dag: Kokar upp tevatten som jag sen glömmer bort för att jag, när det väl är klart, har fastnat i någon bok/artikel/valfritt mög på nätet. Varje dag. Slår aldrig fel.

En annan sak jag gör med mitt te är att jag fortfarande häller upp vatten som om om jag skulle få plats med mjök också. Sitter väl i handleden, tänker jag, vattenmängden.

Nr: 555

Följande samtal utspelade sig chez Masse igår när jag hade kommit hem från käkkirurgen:

Musse: Var du en modig säl?
Mary: Men, så kan du inte säga! Sälar är tjocka!
Musse: Sälar är söta.
Mary: Ja jag var jättemodig!

Men jag VAR faktiskt jättemodig, jag blinkade inte ens när han stack mig med tre stora sprutor. Och sen borrade han sönder tanden och det var väl inte det trevligaste jag varit med om, det måste erkännas. Men han var supertrevlig och väldigt pedagogisk och "Sen kommer jag att förklara exakt vad som händer och vad jag gör....". Så rart. Jag väntar med att säga något om hans kompetens tills det har läkt utan bekymmer, jag har hört så många skräckhistorier om folk där dom har glömt en bit tand och så blir det infekterat och grejjer, är dörädd för det.

Men såhär:
Det värsta med att operera ut en tand: det gör ganska ont när bedövningen släpper.
Det bästa med att operera ut en tand: man får vara konvalescent och äta glass och läsa Svensk damtidning.

Nr: 554

Förra veckan slutade med en ganska tråkig helg som följde på ett cellprovsbesök och allmänt tråkiga jobbansökningar. Man skulle ju då kunna hysa en viss förhoppning om att innevarande vecka enbart skulle kunna innebära skoj och gamman, men eftersom den inleds med en visdomstandsoperation ikväll så vete honken. Är lite rädd. Alltså, jag är inte en sån mes som är rädd för sprutor eller så men tänder och munnen, det är så räligt. Och har hört massa skräckhistorier. En vanlig utdragning är en baggis, det har jag gjort massor med gånger (har dragit ut fyra vanliga tänder och en vidsomstand) men just när dom måste operera och knäcka sönder tanden, aje. Också - kommer att svida rejält i plånboken.

Annars då? Jag tänker konstant på mitt hår, ännu mer än vanligt, eftersom det är katastrofalt fult. Har dock inte råd att klippa mig så egentligen vet jag inte varför jag bryr mig. Tänker också att jag ska göra fusksill till midsommar. Jag har aldrig någonsin tyckt om sill och har aldrig ätit det vare sig till jul eller midsommar, men är nu sugen på att fixa auberginesill till maken. Han är inte road, kan jag meddela. Stackarn har fått stå ut med soyziki i helgen. Alltså soygurt, det är inte jättegott. Men med tillräckligt mycket vitlök dödar man smaken och det blev faktiskt god tsatziki. Han är bara gnällig. Näe, auberginesill med tångkaviar, han kommer att älska det tror jag bestämt. Stackars man.

Nr: 553

Har sökt fler jobb. Inget som jag vill ha sådär överdrivet mycket, inte om man jämför med forskartjänsten, men som hade varit helt okej. Alltså, jag vill ju ha dom, för att jag måste ha ett jobb. Men liksom, det känns så sjukt olönt. Helt uppriktigt, jag vet inte vad jag ska göra för att få ett jobb. En examen gör ju ingen skillnad.

Nr: 552

Vi var på galej i lördags. Musses ena syster hade typ disputerat, blivit specialist inom sitt område. Så det var massa folk och hyrd lokal och väldigt trevligt men eftersom vi är som vi är så insåg vi raskt att ett utmärkt sätt att prata med folk men slippa mingla är att utnämna sig själv till bartender. Så det gjorde vi. Det behövs ju alltid hjälp med att hälla upp välkomstdrinken och grejja och det bästa som finns är ju att ha något att göra. Väldigt trevligt. Och för att slippa dansa efter maten så intog vi köket. Älskar att ha en man som glatt ropar "Kökstjänst" och tar på sig förklädet och styr över diskmaskinen. Det var en sådan där supersnabb och effektiv storköksdiskmaskin och Musse blev helt förälskad i den och ville aldrig sluta. När det till sist inte fanns mer att diska blev han helt besviken. Musses syster oroade sig över att vi inte hann ha kul men det var den roligaste fest jag varit på på länge. Är man lite socialt inkompetent så gör det mycket att ha ett kök att med god anledning gömma sig i. Fast jag dansade lite också. Faktiskt.

Nr: 551

Föregående inlägg föregicks av en utflykt till den mest debila av modebloggar. Silly me, I knows. Eller när jag tänker på det, det är kanske inte ens mode, bara någon märklig lifestajl-grej som går ut på att blogga om doftljus och älsklingsväskorna. For realz? Jag vet inte. Jag försöker att se mode som ett legitimt intresse (Man kan ju fråga sig varför kvinnors intressen alltid ska skuldbeläggas och ses som innehållslösa medan män får lägga pengar och tid på vad som helst utan att dom anklagas för att vara ytliga och korkade?) och det är det ju såklart också, men när man bara ägnar sig åt yta och att köpa saker, jag är ledsen men jag tycker att det är värdelöst. Oavsett vem som handlar och vad det är som handlas. Kläder, sportbilar, klockor, handväskor. I don't discriminate.

Nr: 550

Btw, folk som kallar sina barn för prinsar och prinsessor, gud vad jag hatar det. Helt efterblivet är vad det är.

Eller för den delen använder ord som "tee" och "heels". Gud, jag går lite falling down på dom känner jag, orkar inte med idiotin idag. Då är ju inte the internetz rätt ställe att vara på, kanske vän av ordning invänder, och det har du så rätt i.

Nr: 549

Jahapp, då var ansökan inskickad! Klickade på send igår, efter att ha fått hjärnblödning av ännu en onlineansökningssajt, som jag dessutom inte förstod, vare sig på engelska eller på norska. Dom bah "Jaha hon kan inte ens läsa innantill den går i dokumentförstöraren....". Alltså, jag tycker att det är en jättebra ansökan och att mitt projekt är helt jävla astufft men vafan, det känns ju inte ens lönt att hoppas. Men jag satt igår och läste min text för femhundrade gången och tyckte helt ärligt att det var typ det bästa jag har skrivit någonsin, rent textmässigt. Så det har jag i alla fall lyckats prestera. Alltid något.

Det enda jag vill nu är typ att titta på tv-deckare och äta chips, men se det ska jag inte göra för idag åker vi till Småland över helgen, till Musses päron. Och jag är lite orolig för maten. Det är jobbigt redan innan att jag är vegetarian och jag har bett Musse att inte säga något om veganismen, men nu känner jag att det är lite jobbigt. Dels är det jobbigt för att jag inte vill äta mjölk och ost och grejjer, och dels är det jobbigt för att nu kommer jag att äta mindre, att tacka nej till en hel del, och det kommer inte att tas emot väl.

Svärmor menar väldigt väl, men det är ett konstant, oupphörligt kommenterande om vad man äter, att man måste äta mer och att vi äter så lite och "Ni är så smala och ta mer nu", gärna följt av att hon lägger upp mer mat åt en. Och det funkar så katastrofalt dåligt på mig. Jag har aldrig tyckt om när någon lägger upp mat åt mig eller gör en smörgås åt mig (det var ungefär det värsta jag visste som liten, man kunde alltid räkna med att det blev fel med alldeles för mycket smör eller något annat räligt) och jag tycker definitivt inte om när andra kommenterar vad eller hur jag äter. Framför allt tycker jag inte att man gör det. Jag är en vuxen kvinna som äter det jag vill, om jag äter mycket eller lite av något är inget någon annan behöver bekymra sig om, ännu mindre kommentera, såvida det inte är hälsovådligt. Och det här stressar mig något enormt. Redan nu, innan vi åker, tycker jag att det här är jobbigt. Och är stressad. Att hela tiden behöva försvara sig och säga "Nej tack och jag är nöjd och jag önskar inte mer", alltså jag blir helt matt. Mormor höll också alltid på så. Det var ett evigt mattjat och åt man lite var det dåligt, men åt man mycket var det lika illa. Allt skulle bli mycket trevligare om jag fick äta ifred. Jag tänkte på det när syrran och jag hälsade på vår far på Öland, och jag efter ett tag kom på varför jag kände mig så avslappnad och trevlig, det var för att det inte en enda gång sas något åt det hållet. Vi lagade mat och han gjorde rabarberpaj och när vi åt så var det "Är alla nöjda? Någon som önskar mer?" men inga andra frågor. Inget tjat. Så sjuuuukt skönt.

Hur som helst, jag känner att jag i alla fall har blivit mer vän med veganismen, och det känns ju bra. Jag har lärt mig att dricka te utan mjölk, att äta gröt utan mjölk samt insett att tofuglass är väldigt gott. Wohoo! Än så länge känns det i och för sig mest som om jag bara har tagit bort saker, utan att lägga till något, men det ger sig vad det lider tänker jag. Får jag den där tjänsten bara så har jag råd att handla mat igen. Och kanske klippa håret. Det hade behövts.