Nr: 270

Man alltså jag är så himla ätstörd. I söndags var jag på lunch hos den dyra modern och fick med mig rester hem. Rester som jag tänkte ha under veckan. På måndagen åt jag annan mat, men sen, trots att jag inte var sugen eller hungrig utan bara för att jag hade lite tråkigt och det stod i kylen så åt jag upp allt. Allt. För att det fanns där. Jag blir helt blockerad när jag vet att det finns något att äta. Och bah "Måste. Äta. Nu.". Hur stört är inte det? Ganska, skulle jag vilja säga. Det finns ju med andra ord en anledning till att jag är dötrist och alltid äter samma sak på samma tid varje dag. Annars fixar jag det inte, det skulle bli total kaos. Gode moses. Inte helt orelaterat är det faktum att jag MÅSTE börja träna. Jag är femtiotre kilo deg, kan jag meddela. Och har dålig rygg och är rädd för benskörhet. Inte kul. Men fan, jag vill inte. Jag googlade gym i närheten härom dagen och bah "Näe jag vill inte nu går jag och köper choklad istället buhuuu". Men alltså hur kan man vilja gå på ett gym? Jag fattar inte. För mig är det helt obegripligt. Musse behöver också röra på fläsket så jag skrev till honom bah "Du måste följa med kan du inte göra det?". Vi får väl se hur det går. Men något som är dyrt och tråkigt, det kommer att krävas enorma mängder disciplin för att Mary ens ska komma i närheten av ingången till ett gym. Håhåjaja.

Nr: 269

Efter tips i bloggen har jag nu googlat ögonmigrän och är givetvis övertygad om att jag har det plus glaskroppsavlossning. Ameh herregööööö. Måste pronto ringa och boka tid hos ögonläkaren. Efter alla samtal härom dagen orkade jag inte ringa upp igen och boka en tid, men ahh jag vill inte bli blind. Åh så många gånger jag har frågat min optiker det, "Kommer jag att bli blind?", och han bah "Nejnej, det är ingen fara med ditt synfel". Men ändå. Är man hypokondriker så är man.

Nr: 268

Tror förresten att vi tar och firar Musses födelsedag med den här bilden. Den livar liksom upp. Och älskar Tom Selleck. Älskar.

Nr: 267

Blablabla åh men herregööö nu ska jag skriva ännu ett totalt ointressant inlägg, så håll i hatten. Musse fyller år i dag, på våffeldagen. Så lämpligt. Detta kommer att firas med bubbel och våffelbonanza. Jag har alltid föredragit mina våfflor med grädde och sylt, enkelt men vansinnigt gott. Musse är mer för glass, och det går ju också bra. Eftersom det är födelsedag måste det ju vara lite mer spex än vanligt, så förutom glass och grädde och frysta hallon och sylt så har undertecknad initerat våffel-banana split, dvs våfflor med glass, grädde, banan och chokladsås - OMG på det. Det kan ju bara bli världsagott, känner jag. Jag har just gjort chokladsås, att köpa färdig på tub går bort. Dyrt och tråkigt. Lite olägligt dock att detta händer ikväll när det enda (nåja, inte riktigt såklart) jag har tänkt under veckan är att jag måste gå ned ett kilo. Bara ett kilo, men jag blir ju aldrig av med det. Våffeldieten kanske kan bli den nya atkinsdieten, vem vet?

Nr: 266

Musse fyller år på fredag och på lördag ska vi ut och käka och jag vill så erbarmligt gärna ha något nytt och trevligt på mig. Så idag hängde jag på Uffan med syrran, och köpte en kjol och en blus. Passar de ihop med varandra? Svar nej. Passar de ihop med något som jag har hemma? Svar nej. Är det med andra ord så att jag fortfarande inte har något att ha på mig på lördag? Jamen naturligtvis. Det är lite så jag rullar. Ett steg framåt, två steg bakåt.

Nr: 265

Min morgontidning har den senaste veckan haft en artikelserie om ofrivillig barnlöshet och jag kan nästan inte läsa det, alltså ångesten om man inte kan få barn fast man vill. Jag avundas verkligen dom som inte vill ha ungar, så himla skönt att känna så. Själv kommer jag att dö om jag inte kan få barn. Jag vill inte ens tänka tanken.

Fast jag tänker på det varje dag, hela tiden.

Nr: 264

Efter att ha sett första säsongen av Mad men: Jo det är väldigt bra och jo jag vill se mer men nej det finns inte en enda karaktär jag tycker om. Verkligen inte. Sympatiserar med, möjligtvis, men tycker om? Nej. Och har jag fallit för Don Draper? Hell to the no. Men ändå, jag ser fram emot fortsättningen.

Nr: 263

Efter sex telefonsamtal till lika många vårdinrättningar så har hudläkaren tid i augusti och ögonläkaren, som jag behöver konsultera på grund av flimmer och konstiga prickar i synfältet, tid i maj. Amehherregud då. Det går bra nu, som Petter skaldade så vackert en gång i tiden.

Förra veckan sökte jag åtta jobb. Idag har jag sökt två. Drömmen om ett liv, drömmen om en framtid, den lever än. Jaja whatevs.

Nr: 262

Nu bloggar jag från sängen, jag har dragit hit dattan och ska kolla på Downton Abbey alldeles strax. Tv-bloggen comin atcha här men åh så bra den är. Älskar Maggie Smith. Älskar Hugh Bonneville. Och älskar framför allt kläderna, så som döttrarna klär sig ibland, med långa, smala höga kjolar och svala blusar, precis exakt så vill jag klä mig. Åh så snöggers. Anyhoow, dagen idag har varit produktiv, jag har sökt tre jobb, ätit tre mangos och sett på tre avsnitt av Mad men. Syrran och jag kör maraton, ingen av oss har sett den. Hittills har mest känslan av "Gud så tragisk den är" infunnit sig. Allt är ju så erbarmligt sorgligt. Alla är så olyckliga. Så ensamma. Så otroligt dysfunktionella. Jag tänkte på Musse och mig som tillbringade söndagen med att bland annat ligga på sängen och läsa ur min dessertkokbok. (Avslöjar jag för mycket om våra böjelser här? Det känns nästan så. Men vi är team dork, det vet ni ju redan.) Jag fick en fantastiskt stor och vacker dessertbok av modern senaste födelsedagen och Musse blir svag i knäna av sorbeter och jag, jag älskar allt med grädde och mandelmassa. Eller vem lurar jag, jag gillar allt, så länge det inte innehåller vanlijkräm. Musse bläddrade och läste för mig när han hittade något spännande, jag ser så dåligt utan mina glasögon. Ingen prestige, ingen status och inga pengar har vi, men ändå, tack gode tid för det vi har. Later gators nu ska jag googla glassmaskiner sen blir'e kostymdrama. Besos!

Nr: 261

Älskar när jag sitter och söker ett jobb online och just har skrutit om hur hög kompetens jag har i svenska och engelska och hur bra jag kan uttrycka sig "i skrift såväl som i tal" och sen sekunden efter måste googla "noggrann" för att kolla hur det stavas. Ameh hallå. Förresten, det här med att vara noggrann, finns det någon arbetsgivare som bryr sig om det in this day and age? Tror inte det va? Istället ska man vara socialt kompetent och en duktig nätverkare. Det är i sådana här lägen jag inser vilken fullkomlig anakronism jag är, jag är så omodern att det finns inte. Men noggrann, det är jag i alla fall. Vad nu det betyder.

Nr: 260

På ricko, jag har tittat på Johan Glans-klippet säkert tio gånger nu och skrattar som en dåre, så att jag får ont i njurarna, varje gång. Förutom att kåcka-historien är briljant så är det helt ljuvligt när han härmar Chewbacca, alltså jag fullkomligt dånar för att han ser så härligt efterbliven ut när han gör det. Bör jag skämmas för det här?

Nr: 259

Nyss ringde jag ett jobbigt samtal och som belöning äter jag frusen mango. Jag ÄLSKAR frusen frukt. Anyhoow, jag glömde ju säga innan att härom dagen trodde jag att jag hade fått herpesmunsår också. Läppen var alldeles konstig och röd och sved. Lillsyrran och den ömma modern drabbas med jämna mellanrum av dylika otrevligheter och jag har alltid skrockat glatt, bah "Höhö I dodged that bullet i alla fall". Aldrig någonsin har jag haft det, och har därmed ansett mig vara totalt immun. Så när min läpp såg dodgy ut i lördags blev jag bestört. Sen visade det sig visst att det inte var det i alla fall, jag var nog bara lite torr eller något, men ändå, det är för många tecken som pekar på att det går utför med Mary. Vi är INTE roade.

Nr: 258

Förfallet har satt in, mina vänner. Helt plötsligt upptäcker jag en massa, nya kroppsliga defekter. Som om jag inte hade nog som det är, tycker man. Jag har jättemärkliga utslag på ena armbågen och ett konstigt märke på ena foten. Som jag sa till ena syrran innan, "Jahaja, det är ju jävligt deppigt, nu kommer jag dö av cancer på foten, precis som Bob Marley.". Tänkte igår när jag hade lagt mig på hur jag nu måste omfamna livet och leva varje dag som den sista. Det här är alltså mitt standarläge när jag tror att jag kommer att dö. Vilket jag tror när jag antingen har ont i halsen eller när jag hittar konstiga fläckar på foten, uppenbarligen. Jag inser ju på ett plan att det inte riktigt går att komma till vårdis eller en hudläkare och peka på foten och armbågen och hävda att döden nu dyker upp i olika skepnader på kroppen, de skulle antagligen (och med det menar jag avgjort) skratta ut mig. Men ändå, det är baske mig inte lätt att vara hypokondriker.

Nr: 257

Ni vet ju vad jag tycker om "komiker" och stå upp, men en kompis lade upp det här på Fejjan och jag kan inte hjälpa att jag skrattar ganska så rejält. "Jag tror att han vill ha en kaka" "Åh en kaka, ja tack! På en torsdag!" Så ovärdigt. Så roligt. Dör lite.

Nr: 256

Kan man bli beroende av tabasco? Jag tror att jag har blivit det. På allvar. Jag har tabasco på och i allt. Pizza. Pasta. Chili. Tomatsoppa. Smörgåsar. Alles. Och igår läste jag om någon som åt grön tabasco på keso och jag blev helt tossig, bah "Måste ha tabasco". Musse skakar jämt på huvudet åt mig och menar att jag har förstört mina smaklökar alldeles. Och jag gillar egentligen inte alls stark mat sådär värst, men tabasco alltså, det finns ju inget som det inte piffar upp.

Nr: 255

Det enda positiva med att jag alldeles nyss blev dränkt av hagel och regn, det enda positiva med att jag tvangs gå inne på Åhléns och faktiskt torka mig i ansiktet för att det bara rann, alltså skammen på det, är jag det hände på väg till Bolaget. Så jag har i alla fall en flaska bubbel i kylen, som tack för besväret. Det är ju ändå fredag. Och som Tabita säger, "En måste unna sig nåe gött varje dag". Det kör vi på.

Nr: 254

Alltså jag förstår att ni antecknar nu *obs ironi* men tröttheten jag känner på min känsliga mage, den finns ju inte. Jag åt lite för mycket i lördags och sen dess går det fan inte att få rätt på den, den är bara konstant konstig. Det enda som funkar är att inte äta något, och det ska jag säga er, det är något Mary är vääldigt dålig på. Folk som har så kallad "plåtmage", hajja vad jag avundas dom. Musse ville fira jobbet med bubbel och fetaost ikväll och jag bah, "Ehh det måste jag nog hoppas över". Förstår ni hur det känns att tacka nej till det? Va? Dios mio, det är som att atcka nej till luft att andas.

Nr: 253

Jag fick faktiskt upp den där jämrans hyllan härom dagen. Alldels själv. Långt om länge, men ändå. Nu vill jag göra om i köket, och det här känner jag, det här kan vara något som kommer att straffa sig rejält. Men åh jag drömmer om citrongula luckor och ett rutigt golv och väggar som INTE är strukturtapet. Alltså det är strukturtapet i hela lägenheten, vad är det för sjuk hjärna som tyckte att det var en bra idé? Anyhooow, Musse har fått ett jobb idag. Han börjar på måndag. Och det är ju så himlans toppen och alles men suck vad det får mig att känna mig ännu mer värdo än innan. jag vet inte vilket som är värst, att vi båda är misslyckade och arbetslösa eller om bara jag är det. Ingetdera alternativ känns sådär tilltalande, måste väl erkännas. Oh well, ikväll ska jag tvinga mig att göra något som innefattar ett par av de värsta sakerna jag vet: människor jag inte känner och nya situationer. Hatar att göra nya saker. Verkligen. Aja, det kan liksom inte bli sämre, tänker jag. Inte mycket i alla fall.

Nr: 252

Jag är välrden sämsta på att fixa grejjer hemma. Det finns hantverkare av en anledning, är min inställning. Jag betalar mycket hellre för att någon som kan sina saker gör det bra, än att jag ska behöva lida och göra det dåligt. Vilket jag ofelbart gör. Detta har som given konsekvens att jag ytterst, ytterst sällan fixar hemma. Jag har med andra ord haft gardinstångsfästen på sniskan i en halv evighet och hål som måste spacklas och grejjer, men efter ett tag så ser jag bara inte det, och är lika glad som vanligt. Men nu kände jag att det var läge att ta tag i sådant, så att resten av lägenheten inte skäms inför det fina badrummet. Så förra veckan inhandlade jag spackel och spackelredskap och gav mig i kast med väggarna alldeles själv. Det är ju inte svårt att spackla, det kan jag faktiskt göra. Sen rotade jag runt i klädkammaren och hittade en typ åtta år gammal burk grundfärg som jag bände upp. Jag fick offra en ätpinne för att röra runt och det är typiskt mig att bara göra sådant utan att förbereda något alls. Jag står i köket i mina vanliga kläder, utan att lägga ut några tidningar eller sådär. Min enda eftergift var att jag tog på mig mina fina, svartvita morgonrock utanpå mina kläder, antar jag med tanken att vita fläckar inte skulle märkas där. Tro inte att jag målade hela väggen, närå, bara spacklet och lite varstans där det såg ut att behövas och sen duttade jag lite på en dörrkarm och ja det blev ganska flammigt, om man säger. Oh well. Det blir liksom inte sådär jättebra när Mary gör sådant. Det finns som sagt en anledning till att jag undviker dylika saker. Musse skulle hjälpa mig att skruva fast konsoler i några hyllplan och jag bah "Men åhh så svårt och hur ska man göra och åh jag hatar sådant här" och han bah "Mary, nu vill jag inte höra den gnälliga rösten!". (Det är en av mina många dåliga egenskaper, att jag lätt blir ganska gnällig. Åh man vill ju inte vara en gnällmåns. Men är't ändå.) Eftersom skruvarna tog slut blev det bara ett hyllplan uppsatt, så idag, med nya skruvar inhandlade, tänkte jag fixa de två återstående hyllorna. Men gode tid vad det är svårt. Jag har fått upp en hylla, med en del besvär och trixande, men den sista går fan inte. Något blir fel varje gång och konsolerna hamnar på fel avstånd och sen så går den ändå inte i där den ska och arrggghhhh näe nu ger jag upp. Hatarhatarhatar att greja med sådan här, jag fixar det bara inte. Nån annan får göra det, men jag tänker baske mig inte gör det, det är då ett som är säkert.

Nr: 251

Andra Musse-höjdpunkter var ju klart när han brände fingrarna i en stekpanna (alltså det var ju inte en höjdpunkt att han gjorde illa sig, men ni hajjar't) och sen drog fram hela sin första förbandsarsenal. Jag tror att han brände sig med avsikt, bara för att få anledning att använda alla sina attiraljer. Hans intresse för första förband är brinnande, kan jag meddela. Han plockar ofta fram och bara tittar på allt, viker upp och sen ihop bandage, byter plats på saxen och pincetten och sådär. Så det var brännskadegelé och fingerbandage och när han trodde att jag inte såg försökte han göra en mitella av scarf. Han höll på med det hela eftermiddagen. Ja jisses. Någon dag senare vinspritsade han och gick runt med sitt vinglas med sugrör i och en virkad grytlapp på huvudet och kallade sig Schlomo Holmes, Sherlocks judiska kusin. "Hmmm, I think this is a three spritz-problem....". Och sen blir han vrång när jag berättar sådant här för andra, "Men det är sådant vi inte pratar om", säger han. Men hur skulle jag kunna låta bli? Unmöglich.

Nr: 250

En sak jag har bestämt mig för: Jag ska skaffa riktigt långt hår igen. Sådär nästan nudda svanken-långt. Jag har saknat det och det spelar ingen roll hur fint jag tycker att det är med axelkort hår för jag kan inte ha det och långt hår är det enda som jag känner mig som Mary i. Och som Lillan och jag kom fram till, man vill ju liksom inte se ut som om man har en mamma-frisyr, en sådan där lättskött mellanlängd som man kan sätta upp i hästsvans när man ska leka med ungarna. Så eftersom kortare med andra ord inte är ett alternativ är det långt som gäller. Riktigt, riktigt långt. Åhh jag längtar efter att ha skogsråhår igen, det var alldeles för länge sedan.

Nr: 249

Jag förstår ju att ni så klart har saknat mina Musse-inlägg, så följade lilla pärla kanske kan roa er. En eftermiddag satt jag i en fåtölj på hans rum och läste när han kom in och började dra fram alla sina friluftsgrejjer. Han gillar sådant, att fjällvandra och gå i naturen och så. Men mest gillar han att smyga på djur och att plåta dom. (En liten passus bara: Härom dagen var vi på bibblan och han skulle hämta en bok han hade beställt. När jag ville titta på den stoppade han raskt ned den i sin kasse och bah "Men det ser ut som en barnbok, du får titta när vi kommer hem...". Det visade sig vara en bok av Jan Lindblad om Guyana. Som sagt, män som smyger på djur är hans senaste grej.) I alla fall, där satt jag i lugn och ro och läste när han glatt började förevisa sin lilla pall, eller walkstool som den visst hette, och hur kan kunde höja och sänka den, och sen tog han på sig sin jacka med dragkedjor under armarna och hej och hå och sen drog han fram sin egentillverkade säck (eller som han kallade den, "Mussepåsen") som typ är presenning hopsydd till ett litet tält som man kan dra över sig när man sitter och spanar på djur. Sen satte han sig på sängen, på sin lilla pall, och plåtade skatorna på hustaket mitt emot. Ibland undrar jag vad det är jag har givit mig in på.

Nr: 248

Alltså det är ju fab att vara hemma igen, särskilt när hemmet har schackrutigt badrumsgolv if you know what I mean. Badrummet är så himla fint, och idag gjordes det allra sista. Sen bah vänta på fakturan och dåna lite och svälja och betala. Men värt det, lätt. Ett litet minus är dock att jag hann vara hemma i typ en kvart innan en annan grannes hantverkare ringde på dörren och behövde hjälp med grejjer och "Var stänger man av det och har du nycklar dit" och jag bah orkade inte med det. Jag är inte vaktmästaren, arrgggggg! Nästa morgon hade jag ett missat samtal, det var givetvis han igen "Det är rörläggaren, ring mig". Jag bah "Ehh jag tror inte det". Senare knackade han på dörren, vilket jag givetvis ignorerade. Tillfredsställelsen där var enorm, kan jag ju bara meddela. Ett par månader till och sen är det no more brf-styrelse. Ni kan inte ana hur skönt det kommer att bli. Gud jag bara längtar.

Nr: 247

Åkidåki nu är jag tillbaka från Claesan, där inhandlade jag två tvättpåsar, en liten påse skruvar och en stor plastlåda med lock i vilken jag nu har stoppat ned allt det jag inte längre får plats med i badrummet eftersom där nu ska vara fint och snygg och välordnat. Så ett par hårborstar, två necessärer, en sminkväska full med hudvårdsprover samt lite annat gott och blandat befinner sig nu i nämnda låda. Planen är nu att den ska in i klädkammaren, någon stans. Oh well, jag förstår att ni antecknar.

Anyhoodels, vad tänkte jag säga? Jo följande: Igår var det rasande grant vårväder, sol och blaues himmel och lite kallt men helt fantastiskt efter ett antal månaders mörker, så Musse och jag var lika oorginella som halva stan och gick på söndagspromenad. Väl i Slottsparken träffade vi på en kompis och hennes pojkvän. Och sen, utan att jag vet hur det egentligen gick till så stod vi där, två par på en bro i parken och pratade badrumsrenoveringar och köksluckor och var man kan hitta billiga beslag och jag har sällan känt mig mer medelklass eller mer medelålders. Gode. Tid. Det måste enbart vara försynen som gjorde att vi inte utbytte tips på bästa surdegsreceptet eller pratade om hur svårt det är att hitta bra dagis till Saga och Vide. Typ.

Nr: 246

Wazzzzuuup lovers? I'm baaaack! Gööö va jag har saknat er, på ricko. Har ni saknat mig? Eller näe, svar inte på det. Men hörrni, nu ska jag till Claes Ohlson för jag vet inte vilken gång i ordningen, men sen, sen vettni, då ska vi ha lite kvalitetstid här på bloggen, promesso. Bara ni och jag. Det kommer att bli så mysig så.

En sak bara innnan jag går, härom dagen ropade Musse på mig "Älskling, kom hit!". Det lät viktigt så jag bah "Ameh va e're om?". Eller nåt, men i alla fall han bah "Skriver du dagbok? Har du någon Mussebok där du skiver om saker jag gör? Du har alltid böcker som du skriver i..." (Alltså han sa på allvar Mussebok, jag lovar.) Jag skrev dagbok när jag var typ tolv och tråkigare sak kan man ju inte göra så svaret var nej på det, men sen har jag ju er och bloggen ju. Vilket jag inte har sagt. Så jag djupandades och bah "Men jag har en blogg där jag skriver om dig...". Han bara skrattade, "Haha ja såklart". "Mmm men det har jag faktiskt." "Har du? Så du har ingen hemlig dagbok men en hemlig blogg? Och du skriver om mig där? Vaddå?". "Tjaa jag skriver om hur söt du är och att du stryker dina bandage ibland och ja sådär...." Så nu kommer han att googla "Musse" för att hitta mig här. Jag tror inte att han kommer att lyckas, det finns så många Musse-träffar, (jag har kollat, om ni undrade) men anyhoow, vi får väl se om han tar upp det igen. Jag hoppas ju att han inte gör det, jag har en gnagande känsla av att han kommer att tycka sämre om mig om han skulle läsa bloggen, att han skulle tycka (eller kanske snarare inse) att jag bara är flams och trams och ytlig och tråkig. Aja, den dagen den sorgen, som di säger. Men i alla fall, jag är snart tillbaka och då är jag all yours. Tills dess, besos!