Nr: 408

Nu har Mussebubben lämnat mig för de småländska skogarna. Vi är inte roade, tycker inte alls om att inte fira jul ihop med honom. Jag kommer att få det kalas, det vet jag, men jag skulle vilja ha honom med. I alla fall, han lämnade mig med att oroligt försäkra sig om att jag inte ska bränna ned lägenheten, "Jag petade ned mossan och satte fram en glasslåda med vatten om det skulle börja brinna....". Han är så nojjig, men jag gillar att han tar hand om mig. Så nu håller jag vakt på det sista adventsljuset. Och lagar rödkål. Har helt tappat smaken för rödkål, blir lite illa berörd när jag lyfter på locket. Jobbigt läge. Hoppas att andra gillar den i alla fall.

Innan var vi på stan för att jag skulle handla två julklappar, det är allt jag handlar i år, och jag fick ångest på en gång. Sen gick vi in i en körrka och tände ljus och andades lite, då kändes det bättre.

Men ni måste ju veta hur fint vi har julpyntat - i förrgår, på väg hem från ett handledningsmöte - gick jag genom stan och köpte en rejäl bunt granris på torget. Sen fyllde vi mormors gamla kinesiska urna samt en annan vas och sen bah på med allt pynt vi har. Så himla fint blev det. Och luktar jättegott, fast nästan lite för mycket. Men så fint. jag har en kompis på Facebook, han lägger upp bilder på sitt och fruns perfekta hem där allt går i vitt och julgranen bara har dekorationer i vitt och silver och jag döööör lite varje gång för att det är så själadödande tråkigt. Vårt pynt är ju motsatsen till deras, massa tjockt rött glitter, massa sidenband, granris med allsköns kulor (Musse har dom bästa, bland annat en motorcykel och en lastbil med en gran på, så fina) och i köksfönstret har vi tjockt silverglitter som vi idag pyntade med massa flugsvampar. Alltså ni anar inte. Det är liksom fult och fint samtidigt, bästa kombon. Jag var som ett barn härom dagen, bara satt och tittade på våra fina granris och bah "Jag vill sova här inne".

Åkej later gaters nu ska jag fixa rödkålen sen ska jag ta dattan och lägga mig i soffan och kolla på Starke man och Downton Abbey och äta frusen ananas. All by myself.

Nr: 407

Musse är verkligen Farbror Melker. Han är den som bränner sockerkakan under grillelementet och sen inte får ur den ur formen, som inte kan beställa saker på nätet utan att skriva fel adress, så att jag sen måste ändra det så att vi faktiskt får våra filmer, eller boka biljett utan att, som senast, ge mig två efternamn och som inte kan laga en svampsås utan att hela köket sen är kaos med sås överallt. Gode. Tid. Jag däremot ÄR pappa Rudolf. Hetsig och dan och "Helvetes jävla biljävel jag som hade glatt mig". Fast sju resor värre och utan så många svärord. Jag sa det till Musse och han bah "Ja du är faktiskt värre". Ska han säga.

Nr: 406

Det är väldigt svårt att äta välling när man har julost och vörtbröd hemma. Och senap. Gud älskar ost, bröd och senap. Finns baske mig inget bättre.

Nr: 405

Intresseklubben antecknar: i ett desperat försök att bli lite smal går jag på en förjulsdiet bestående av välling och tomatsoppa. Än så länge vet jag inte om jag blir smal. Men hungrig är jag i alla fall.

Tänker att Kate Moss har jävligt fel. Den som vet hur gott det är med vörtbröd med senap och cheddarost skulle aldrig säga "Nothing tastes as good as skinny feels". Måste. Ha. Ost.

Nr: 404

Igår sa jag "So long suckers!" till min brf-styrelse. Det känns så här jävla gött!

Nr: 403

På tal om barnlöshet, jag var hos läkaren igår. För mina "urinbesvär". Ljög och sa att jag hade haft det i ett år, fast det är två. Kände mig så dum. Fick antibiotika. Men vet ju att det här har gjort mig steril på kuppen. Vet det. Tänker att det är bra att vi bor på tredje våningen för det ger ju i alla fall någorlunda fallhöjd när jag slänger mig ut från balkongen.

Nu ska jag tvätta. Sen har jag ett antal väääldigt tråkiga möten, varav två faktiskt gör mitt liv lite sämre. Om det nu är möjligt.

Nr: 402

Status idag: förjävlig. Började dagen med att försöka låta bli att gråta i teet.

En fråga - exakt hur sjuk i huvudet är man om man har komplex för att man har det rent hemma? På allvar, jag har det. Jag känner mig som en sämre, tråkigare människa bara för att jag är i princip fysiskt oförmögen att ha det stökigt och jävligt hemma. Minns ju när vi var små och mamma jämt hade kaos (stort hus med fyra barn och minst en hund, I don't blame her) och vi brukade skratta lite i smyg åt mormor som jämt "gick och plockade" och hade det hemma så som jag har det nu. Städat. Allt var klart när man kom på middag. Och vi fnissade lite och tyckte att det var fånigt. Jag ÄR som mormor. Och jag känner ju att det såklart är dåligt, att det avslöjar en tråkig och färglös personlighet. Hemma hos syrran och hennes karl är det alltid kaos och stök och en veckas disk i köket och återvinning och tomflaskor och det är tjo och det är tjim och bohemiskt. Cut to Mary som diskar kanske två gånger om dagen och alltid har rent på diskbänken. Inget tjo och baske mig inget tjim här inte. Musse och jag kommer att bli "det tråkiga barnlösa paret som har välstädat hemma". Vi kommer inte att bli ett sådant barnlöst par som spenderar pengarna på dyra hemmaprylar och flashiga resor, nej vi kommer att vara exakt som nu bara att folk kommer att tycka synd om oss. Eller jag menar, det kommer att vara exakt som nu. Punkt.

Nr: 401

Det enda som är bra med att vara gräsänka: att jag kan ligga i mitten av sängen, med tre kuddar och två täcken. Och riktigt götta mig.

Nr: 400

Ibland blir jag så himla sugen på sånt jag inte äter längre. Som tex äggröra med tabasco, kokt ägg med bönröra och stekt ägg med örtsalt och inlagda rödbetor. Och fisk sen då, jag älskade fisk. Som den varmrökta påsklaxen, kokt torsk med smält smör och potatis och allt med tonfisk. Gud så mycket tonfisk jag har ätit alltså, ni anar inte hur många tonfiskpizzor och tonfisksallader och tonfiskbaguetter jag har satt i mig, det är säkert ett rekord.

Status just nu: väldig hungrig. Det här gjorde inte saken bättre.

Nr: 399

Den mening jag yttrat flest gånger idag: "Men gud förlåt att jag ser så hemsk ut idag". Det är sant. Ser ut som ett härke. Vad nu det är för nånting. Jobbigt att ha både låg lägstanivå och låg högstanivå. Det finns inte så mycket utrymme där emellan. Eller nu ska vi inte vara sådana, lägstanivån är å andra sidan vääääldigt låg. Det kan ingen ta ifrån mig i alla fall.

Nr: 398

Musse är på jobbresa. Det innebär att jag konstant kollar nyheterna efter flygolyckor. Är livrädd för att det ska hända honom något. Är såklart även världens tråkigaste med noll känsla för äventyr och spänning. Vill mest att han ska komma hem till mig. Snart. Igår skrev han, innan han klev på ett litet propellerplan i Tjeckien, "Hejdå nu går vi på planet" och jag bah "Nej inte hejdå det låter obehagligt". Är en sån mes alltså, jag vet.

Nr: 397

Älskar verkligen mig själv. Obs ironi, såklart. Men alltså, tänkte att "Näe nu får jag skärpa mig med maten och äta ordentligt, gröt och tre riktiga måltider per dag". När jag gör det mår jag ju bäst. Men herregöööö det går ju inte när man har massa saker hemma. Vad jag ätit hittills idag: ett halvt granatäpple, en bit saffranskaka, tre bitar hasselnötsnougat och nu, till lunch, tre finn crisp med ädelost på. Allt rester sen i söndags. Det här går baske mig utför. Julgris 2011 comin at me, om man säger.

In other news: köpte en bunt "julgrönt" på stan. En fråga: varför ser mitt julris ut som ett påskris? Det gör säkert inte Underbaraclaras. En annan sak, tycker att det kliar överallt efter att jag hanterade riset och väntar nu på att jag ska bli allergisk. Hajja det löjligaste som finns är ju att vara allergisk. Vill inte. Sån loservarning.

Nr: 396

Alltså man vill ju verkligen inte vara en sån som blir "inspirerad" av Underbaraclara på Gokväll med Ebba von Sydow, det vill man verkligen inte, men ibland kanske man blir det ändå. Tips som att göra ljusstake av en vedklabb vette fan om jag tänker ta efter men det där med hyacinter i gamla bakformar var faktiskt dösnyggt. Och jag är askass på sånt som typ inredning eller vad det kan heta, är helt fantasilös och gör aldrig något nytt, så jag behöver sånt ibland. Det var också fint med små pressglasvaser med hyacinter i. Älskar hyacinter. Anyhooow, tänker alltså gå på Myrorna idag och se vad jag kan hitta. Kommer även att skämmas lite, men förhoppningsvis blir det fint. Och så kan jag säga sen att det var heeelt min egen idé.

Nr: 395

Amen jag veeeet det enda jag gör är skriver om darling Musse och skryter om hur bra han är men vad kan jag göra, han är ju så himla fin. Till exempel, i lördags var jag tvungen att ge mig ut i ruskvädret till butiken där jag jobbar ibland. Där satt jag i ett par timmar, drack lite te, läste lite i en tidning och pratade med ett par trevliga kollegor som kom in och höll mig sällskap. Sen när jag kom hem, genomkall och världsahungrig, då hade Musse bubblet på kylning och stod i köket med mitt randiga förkläde om midjan och höll på och gjorde egen ravioli åt oss. Spenat- och fetaostfyllning och jättegod tomatsås. Så vi åt pasta. Vi drack bubbel. Vi lyssnade på julmusik. Vi sjöng med. Vi dansade lite. Och sen frågade han mig om jag vill gifta mig med honom. Och det var ju en enkel sak att svara på, om man säger.

Nr: 394

Musse har en föredömlig inställning till julpynt. Den kan sammanfattas i orden "Vi måste ha mer glitter, mer pynt!". Så igår gick han loss i jul-lådan och nu har vi tjockt rött glitter överallt, tillika julgranskulor som han, i väntan på granen, har placerat ut lite var stans. Helt ärligt, det blev kanon. Mitt lilla sjuttonhundratalssybord har aldrig varit så pimp förut, med glitter och kulor.

Jobbig grej dock: folk äter så dåligt på bjudningar. Har massa snask över sen gårdagens adventsfirande. Kanderade hasselnötter i nougat. Saffranskaka med glasyr. Ost och kex. Pepparkakor. Gode tid. Den här dagen kommer att bli en pärs. Återstår att se hur mycket som finns kvar när Musse kommer hem.

Nr: 393

Nyss gick Musse iväg på en konsert. Jag gjorde en femte kopp te och i brist på bättre plockade jag fram en bunke från kylen, en bunke innehållande stelnad choklad, sånt som inte gick åt när vi gjorde julgodis i söndags, som jag hackar loss bitar av. Har så jävla tråkigt. Har varit sur hela kvällen, detta eftersom Musse när han gått för att handla förkonsertsnacks kom tillbaka med folköl och torkade aprikoser. Gode jävla tid aprikoser? Nån ordning får det väl ändå vara?

Nr: 392

Just nu dattar jag, med håret i två knorror och iförd en kimonojacka från H&M. Avskyr att handla på H&M, det är något av en prestigeförlust känner jag. Det är liksom ingen sport att handla i de vanliga affärerna, mycket mer av en utmaning att rota i lumpen på Humana. Alltså älskar Humana, tro inget annat. Livräddaren. Allt jag har, utom då uppenbarligen den nya kimonojackan, kommer därifrån. Men alltså jag kommer ju att lämna tillbaka den imorn. Känner mig själv alldeles för väl.

Och håret, har "kommit på" att om jag snurrar det när det är blött så blir det.....okej. Mindre fult. Därav knorrorna. Dom är så hårt tvinnade att det gör ont i hårbotten. Känns bra. Stramar liksom upp litta.

Tackade just nej till ett glas bubbel med orden "Jag är ful och trött". Ibland är sanningen inte vacker.

Nr: 391

När allting känns deppigt kan man ju i alla fall hitta dom små glädjeämnena i livet. Som det faktum att den här kvinnan (Pippa Middleton) är sex år yngre än mig, men ser tio år äldre ut. Sådant känns ju gött ibland. Liksom, jag är ful och värdelös och utan pengar och framtid men jag har baske mig inte sådana påsar under ögonen och kindfåror som hon har. Och ja jag är en liten och småsint människa, om nu någon inte redan visste det. När man har noll och intet att komma med får man ta vad som bjuds på skadeglädjefronten. Det finns liksom inte så mycket som kan få mig att känna mig bättre än någon annan, med tanke på hur kass jag är. Men bra hy har jag i alla fall. Säg den lycka som varar, but still. Det här med att varken sola eller röka har sina poänger. Särskilt solen alltså, stay away from it kids.

Nr: 390

Mrs O'Brien i Downton Abbey däremot, där man kan tala om en komplex kvinnoroll. Är mycket förtjust i henne, trots att hon är ett intrigant stycke. Men hon är så spännande, jag sitter och undrar vad hon ska göra härnäst. Överlag är det ju bästa serien nånsin, jag är helt hooked och youtubar klipp och intervjuer, bah måste ha mer.

Nr: 389

Fick en så fin komplimang igår, att det känns som hos mormor hos mig och Musse. Varmt och mysigt och man kan dåsa till lite liksom. Tyckte det var fint. Känner mig ofta som mormor, och tänker på henne jämt och ständigt. Är så ledsen över att hon inte kan vara med oss längre när vi ses, och det gör ont i mig att hon bor på ett hem, även om jag vet att hon har det bra.

Skrev just till mina systrar att "Igår stirrade jag tomt framför mig och tyckte allt var meningslöst". Förstår ni hur svårt det är att hitta pluggmotivationen då? Helt jämrans omöjligt ska jag be att få tala om. Jag har exakt tjugo dagar på mig tills nästa möte med min rara handledare och gudarna vet hur det kommer att avlöpa.

Men i alla fall, meningslösheten. Ledsenheten. Den är liksom så förtärande.

Nr: 388

Min stilikon för närvarande är Mary i Downton Abbey. Älskar. Precis så vill jag klä mig, kjol och blus, det är så enkelt och dösnyggt och sofistikerat. Ska på bröllopsmottagning i december och fixade precis kläderna: en lång, högmidjad svart kjol och en dösnygg tunn svart blus med vita prickar. Jag provade det nyss och med håret uppsatt var jag klar att dyka upp som statist hos familjen Crawley när som helst. Om man undantar plugghästglasögonen dårå. Men man kan ju inte få allt här i livet. Or so I've been told.

Nr: 387

Kände mig som ett huskors igår när jag utan att tänka mig för yttrade orden "Men drick inte för mycket då för du har väl inte glömt att vi ska ha pysselverkstad på lördag". Ångrade mig genast, kan tilläggas. Och om inte det är ett incitament för att göra just det, dricka alldeles för mycket, så vet jag inte vad. Go ahead Musse, hit the booze på fredag. Beacuse you're worth it.

Nr: 386

Inatt drömde jag att jag flög. Alltså flög i ett flygplan, inte av mig själv. Jag HATAR att flyga, vill typ aldrig göra det igen. Någonsin. Och ett tag gillade jag det, tänka sig. Men nu, huga. I alla fall, jag drömde att jag satt i det här flygplanet som typ var en buss men ändå ett flygplan och det var fullt av pensionärer och jag satt där fastspänd och det taxade ut och jag hade av någon anledning en apelsin i munnen och det enda jag tänkte var "Jag vill inte jag kommer att dö jag vill inte jag vill till Musse". Precis då vaknade jag, visste först inte var jag var, sen vände jag mig om och såg Musse ligga och sova bredvid mig och det var bästa känslan någonsin. Jag satt inte i ett hemskt flygplan, jag skulle inte dö och Musse var där. Så himla bäst.

Nr: 385

Hur man gör sig populär hos pojkvännen: man sitter i sängen och pluggar och äter korintkakor och smular ned. På hans sida. Tänker att det är inget jag berättar för honom, varken att jag har ätit kakor eller att jag har smulat ner. Det sistnämnda lär han väl kanske märka, men då tänker jag helt frankt skylla ifrån mig. Funkar säkert.

Nivån på dagen: googlar livmoderhalscancer. Oklart varför. Tror bara att det är fel på mig. Skyller allt på Nina Persson, känner jag. Man kan ju inte slå upp en tidning utan att läsa om henne och hennes cancer. Guuuuud. Det söker mig.

MVH

Hypokondrikern

Nr: 384

Det finns få saker som får mig att känna mig så dum som när automatiska dörrar inte öppnas. Innan på mataffären, skulle gå ut och bah dörren öppnar sig inte när jag kommer fram. Det känns liksom som höjden av förnedring när inte ens en automatisk dörr känns vid mig, då är man inte en människa som imponerar precis.

Jag hade handlat till en adventsbjdning, i alla fall, det var vad jag gjorde på affären. Men det är alltid samma sak, först känns det kalaskul och jag planerar och pratar med Musse och "Vi ska göra det och ha det så" och sen känner jag mig som en idiot som gör just det, som planerar och tycker att det ska bli kul för det blir säkert dåligt och ingen annan lägger ned så mycket tid och energi på att bestämma vilka snittar dom ska ha och då känner jag mig som en fåne och tänker att jag gör det bara för att mitt liv är så tomt. Så måste det vara.

Nr: 383

Vi tittar lite på Boardwalk Empire. Är inte övertygad. Tycker att de flesta är kassa, Steve Buscemi spelar över hela tiden och hans bror polisen eller vad han är är ju uradålig. Och kvinnorollerna, amen guud jag orkar inte. Ett blåst våp, en burleskdansare med skinn på näsan (och säkerligen hjärta av guld) och en enkel arbetarmamma som är med i nykterhetslogen. Hon är dessutom helt jävla hopplös, står och glor som ett fån hela tiden. Gissar att hennes karaktär är den som kommer att utvecklas mest, det känns så. Men ändå, får totalt spel på henne. Har också vansinnigt svårt för Michael Pitt. Behållningen är givetvis vår man Omar, samt Michael Shannon som jag tycker är väldigt bra.

Utöver det: skäms så mycket för hur jag är. En sån förlorare.

Jaja. Så är det.

Nr: 382

Måste ju i och för sig revidera mitt kålinlägg, för OMG grönkål! Älskar. Nobody puts grönkål in a corner, om man säger. Köpte fin och färsk innan, som jag ska ha i morgondagens lördagslasagne. Morotslasagne med lite grönkål och fetaost. Anyhooooooow, jag excellerar i tristess. Hörde dock på Spanarna att tristesse är det senaste, all the rage. Det är inne att ha tråkigt, man är nästan lite hipp då. It's hip to be beige, helt enkelt.

(En passus, givetvis helt utan värde eller intresse: på min skrivdatta har jag lagt in så många autokorrigeringar och kortkommandon att jag numera alltid förväntar mig att när jag skriver in tex he, på vilken datta som helst, så blir det helt enkelt. Blir det inte. Jobbig grej. Slut på meddelandet.)

Jaha nu ska jag snart på möte, var så dum att jag bah "Jaja jag kan den artonde" utan att kolla vilken veckodag det var, så nu sitter jag här med ett brf-möte på fredagskvällen = är lite dum. I am soooo hitting the wine for laterz, om ni hajjar.

Nr: 381

Saker jag gör: Svänger på mitt te typ fem gånger. Minst. Spelar ingen roll hur svagt det blir, en gång till går alltid. För att ni riktigt ska förstå hur illa det är - jag har även vid tillfälle räknat ut hur mycket varje tepåse kostar mig beroende på hur många gånger den används.

Sak jag har tänkt på idag: Att jag aldrig lär mig att kål inte är en särskilt kul grönsak. Har typ tre kilo av både röd och vit i kylen och vete honken vad jag ska göra med alllt. Damn you Hemköp och dina lockpriser på två kronor kilot, damn you! Gjorde rödkål förra veckan, först blev det gott och sen blev det räligt så nu kommer jag inte att kunna äta det på länge. Och sen gjorde jag vitkålssallad som belv dötrist och nu, bah vill inte. Kålsoppa någon? Det kommer ju att bli det, det vet jag, kan ju inte med att slänga möget.

I helgen ska jag provlaga ett nytt recept till jul, på göttbullar. Har köpt sojagranulat. Dom gamla favoriterna gjorda på mandel funkade ju inte alls med äggersättning, det blev katastrof när allt smälte i grytan på julafton, quelle dommage! Så jag hoppas på det nya receptet och längtar efter göttbullar och äppelmos. Återkommer med en givetvis på alla sätt rafflande uppdatering.

Annars då? Allt är så jämrans tråkigt att jag dööööör. Känner idag att inte ens gårdagens chokladkalenderinköp kan få mig glad. Och då är det baske mig illa.

Nr: 380

igår, hade väl vad som kan kallas en bra söndag - jobbade lite, gick på stan och drog i nedan nämnda julförkläde, klappade på en ny bäbis, åt pizza och såg på The Wire i sängen. Ändå, bara en känsla av att allt är så erbarmligt tråkigt. Var morrig hela dan. Varför känns det så? Saker borde kännas bra och ändå så just det här "Är det här allt? Va? Är det verkligen inte mer än såhär". Och då är jag ändå en vansinnigt lättroad typ som inte begär partaj och äventyr och en aldrig sinande ström spännande karlar, men lite mer spex vore ju inte helt fel.

Nr: 379

En grej jag har, jag litar aldrig på Musse när han börjar prata om att "Ja men den och den var ju med i den filmen....", inte ens när är filmer jag inte har sett tror jag på honom utan kan mycket väl opponera mig ändå. Som allra bäst är jag tyst och tänker "Jaja det kollar jag på Imdb sen". Fast i de allra flesta fallen VET jag ju att han har fel eftersom det är inte mycket jag kan men filmer och skådisar är jag en sjujäkla fena på. Min stoltaste stund var när Musse i över en halvtimme försökte komma på namnet på en engelsk skådis och googlade allt han kunde tänka sig typ "funny looking actor with moustache" och jag till sist inte kunde låta bli utan bah "Ge mig datorn" och hittade mannen i fråga på en sekund. Han var tillbörligt imponerad. Det är ju liksom bara skräp som fastnar i min usla hjärna men det hade ju å andra sidan varit riktigt illa om alla filmer jag har sett inte hade givit något resultat alls.

En annan sak - är det fel att vilja köpa matchande julförkläden? Hans och hennes, dock likadana. När jag tänker på det känns det kanske inte helt normalt. Men gulligt liksom. Eller? Nej?

Nr: 378

Mejlade Musse nyss, bah "Hur var det, skulle vi gå ut och dricka vin ikväll? Vill mest veta om jag ska sminka mig eller inte...". Här slösar vi inte på mascara i onödan. Svaret blev att jag skulle sminka mig. Gött.

Middan igår var fin, Musse härjade i köket medan vi andra drack bubbel framför Masterchef. Alltså ni anar inte hur mycket jag ÄLSKAR engelska Masterchef. Det är så fab. Älskar John och Gregg. Älskar att alla är snälla och att det inte är den vanliga förolämpnings. och förnedringsteven. Mitt bästa program. Sköj varje dag. I alla fall, sen ropade Musse "Nu är det serverat" och vi åt massa gryta och pressad potatis och gelé och inlagd gurka och brysselkål och rödkål och det var fab.

Nr: 377

Tillfällen när funktionen "radera webbhistorik" comes in handy: när man (och med man menar jag givetvis pucko-Mary) inte vill att Musse ska se att man har läst om celebrity babies på People magazine. Alltså suck. Varför gör jag det? Svar vet ej.

En annan sak, inte relaterad: alltså människor som köper elektriska mjölkskummare? Varför köper man det? Varför finns det ens att köpa? Blir lite ledsen. Det är ungefär som vitlöksskalare. Det gör ju världen lite sämre att det finns en marknad för slika produkter.

Mhv Mary, reaktionär och mossig waaayy before her time

Nr: 376

Idag har Musse och jag en dejt efter hans jobb. Det kan inte bli mer Musse & Mary än såhär: vid fem ska vi ses vid Malmös gotiska kyrka och tända ljus, sen ska vi spankulera till Hollandia och äta bakelse. Fråga mig inte varför, men Musse bestämde det härom dagen och jag är inte den som är den. Det kan ha att göra med att vi inte tände ljus i körrkan i lördags, när det var allhelgona. I alla fall, ser mycket fram emot det. Jag har inte så många döingar men jag tycker om att tända ljus för dom jag har.

In other news: alltså jag är på allvar störd. Jag sitter och jobbar med min uppsats och hittar gamla grejer och bah "Men gud det här är ju bra, varför har jag inte gjort klart det här?". Alltså på allvar. Men ändå, skön känsla när man kan smacka in ett antal färdigskrivna sidor, bah tjoff tjoff.

En jobbig sak dock, man får inte vara lustig i uppsatser. Det är jämrans tråkigt faktiskt. Det blir ju mycket roligare så. I och för sig, jag roas ju också av att inkorporera ålderdomliga och mossiga uttryck som "tarvas" och "förfäktar", så jag får väl underhålla mig med det istället. Planen är att vara rimligt klar till jul och sen lägga fram möget i januari. Men alltså det är så erbarmligt tråkigt. Eller kanske mer jobbigt. Här kör vi på minsta motståndets lag vettni. Men anyhooow, jag försöker peppa mig själv med att det är bättre att jag skriver järnet nu i november så att jag kan julmysa med gott samvete sen. Och med julmysa menar jag äta och se på film. Älskar min familj, för flera veckor sen började vi prata om vad vi ska ha till jul och vem som gör vad. Svärmor frågade mig hur vi firar jul och jag bah "Ehh ja alltså vi GÖR ju inte så mycket, vi umgås och äter.....". Men alltså det är väl det julen är till för? Non?

Imorn är det Mårten gås. Jag ska bjuda på höstmiddag, sans gås givetvis. Men med äppelkaka. Och med sojabitar. Inte till äppelkakan, men till rödkålen och brysslarna. Är lite skeptisk men åt det förra veckan och det var gott, inte soggigt som när jag senast åt det för typ femton år sedan. Anyhoooow, det var väl allt att *hostharkel* intresse som jag hade att bjuda på idag. Later gators.

Nr: 375

Igår kväll kom vi hem efter en allhelgonhelg i Småland i Musses föräldrahem. Det första vi gjorde efter att ha packat upp lite var att göra en termos med te och parkera oss i sängen framför dattan och kolla på tre avsnitt av The Wire och det senaste True Blood-avsnittet. Svt play i mitt hjärta alltså. Älskar The Wire. Min favorit är Omar. Musse är helt hooked också, till min stora förtjusning. Jag har sett det innan och peppade, bah "Åh det är så bra".

När vi var i Småland rädade vi svärföräldrarnas vind och fick med oss jättefina tallrikar och assietter hem. Svärmor bah "För min del tycker jag att dom ska till tippen" och jag bah "Jamen det är nästan som tippen hos Musse och mig". jag förstår inte hur man inte kan tycka om gamla saker och tycker jättemycket om att ha något som kommer från Musses farmor.

Nyss tillbringade jag en timme i telefon med modern. Älskar min mamma, hon är så fin. Kan inte förklara men hon har så mycket känsla, och hon skulle aldrig säga vad man borde göra utan bara att man ska göra vad som känns rätt. Hur fint är inte det? Ibland glömmer jag bort hur fantastisk hon är, även om jag klart vet det, men hon är så fin och jag önskar att jag var mer som hon. Ska försöka bli det. Allt det bra jag är har jag fått av henne.

Nr: 374

Jag måste bara få skryta lite om min världsarara pojkvän. Mussebubbsen alltså, ibland får han till det. I lördags tillbringade jag hela dagen i min mors kök och fixade inför hennes sextioårsbjudning. Musse anslöt för drink fram mot kvällen och när jag stod stressad i köket och härjade över något sa han "Det finns en överraskning hemma sen" och jag bah "Åh är'e en mops?". Det var inte en mops, men nästan lika bra. För ett tag sedan såg jag en jättefin mässingsskål i fönstret på Rågers antik. jag tog med Musse och bah "Åh titta är'en inte fin en perfekt skål till jul att ha julgotter i". Den hade den där härliga airen av tyskt högborgerligt tidigt nittonhundratal som jag finner alldeles förtjusande. Så när vi kom hem i lördagskväll så stod den på vårt lilla soffbord, fylld med äpplen och clementiner och marsipanbröd och Musse bah "Grattis på hösten". Jo han sa så. Jag älskar hösten. Och Musse, som ni förstår.

Nr: 373

Inledde veckan med ett besök hos min terapeut. Efter att ha bokat nytt möte så sa hon "Jaa men vi har ju tid kvar, är det något annat du vill prata om?" varpå jag sa att "Jooo jag tycker ju ofta att jag är ful fet och äcklig" och hon riktigt sken upp och bah "Men det är kan vi arbeta vidare med nästa gång", haha. Gött mos.

Dagens älsk: Musse som när han väckte mig vid sjusnåret, innan han gick till jobbet, sa "Och så får du leta sen för det finns lite plugg-gottis gömt till dig någonstans". Jag bah "Oh var? Vad?". Vaken på en gång. Sen hittade jag en liten skål med chokladhjärtan, punschpraliner och sura nappar. Golle. Bara dörför måste jag ju pluga också. Så det gör jag. Jag skrivör och är viktig. Men ändå, så jäla skämsigt det känns att prata om sig själv som vore man en viktig forskare. Dör lite på det. Jämrans metodkapitel.

Nr: 372

Just det ja, pannkakorna blev ju katastrof, jättefeta och räliga och jag vägrade äta dom. Musse käkade till lunch på jobbet, han räds inte lite smör. Men däremot, i lördags gjorde jag något jag velat göra länge, nämligen fuskchokladmousse. Det är ju ägg i alla goda efterrätter och det stör mig, särskilt eftersom chokladmousse är kalasgott. Jag mosade fyra bananer, smälte mintchoklad och rörde ner i moset, hade i lite vaniljsocker, lite kakao och maizena för att göra det tjockare. Sista hade jag i lite vispad grädde. Sen fick det stå i kylen medan vi gick på vernissage. När vi kom hem pyntade vi på med lite grädde på toppen och sen åt vi med god aptit. Det blev mer som pudding än mousse, inte riktigt så fast som jag skulle vilja ha det, och kanske lite för bananstarkt i smaken. Men ändå, det är en början. Med lite förbättringar här och där kan det nog bli hur bra som helst. Nästa gång tänker jag testa med avokado. För fastheten. Rapport följer.

Nr: 371

Det finns ju inte en endaste blögg där det inte tjatas om hur bra det är med torrschampo, och eftersom jag är en fast anhängare av att tvätta håret så sällan som möjligt så gjorde jag slag i saken förra veckan. Tillbud på Åhléns, bara sextio pix och den lilla rosa flaskan blev min. Efter alla hyllningar väntade jag mig underverk, men tja, det luktar gott och blir ju inte sämre men jag vette fan alltså. Försöker ju ändå se okej ut på håret och anstränga mig lite så varför inte.

Inatt sov jag förresten på soffan. Musse är sjuk och snarkade och stökade och efter att ett par gånger ha petat på honom med ett "Amen du snarkar" så gav jag upp, tog min kudde och mitt täcke och lade mig i soffan. Tack och lov att vi har ny soffa för den gamla soffan var typ en och femtio lång och stenhård. Men ändå, inte jättepigg. Och ont i ryggen. Tur att jag har bästa lillsyrran som mejlade, "Jag har en pilatesboll till dig och har satt samman ett program". Bålstärkande, snälla övningar. Jag blir helt rörd.

Ute regnar det. Musse sjukdattar i vardagsrummet. Jag ska sätta mig med två intervjuer. En tisdag.

Nr: 370

Funderar förresten på att fria till Musse. Jag tror att grejen är att jag har lagt fram det hela dåligt. Tänker dock att det här kommer att kräva väldigt mycket bubbel för att övertyga honom. Är han lite berusad går han med på det mesta. Det var ju så jag sålde in "Musse" till exempel.

Nä skoja.

Nr: 369

Ibland får jag en obändig lust att låtsas att jag inte alls är fattig som en kyrkråtta. Jag har spanat på en dösnygg jacka som hänger i fönstret i en butik, och igår när jag gick förbi så gick jag in och bah "Är det här den jackan som hänger i fönstret...?" som om jag någonsin skulle handla en jacka för över tretusen pix, och bah provade och sen "Nej det var nog snyggare på galgen än på mig tack så mycket". Kändes gött på nåt sätt liksom.

Avskyr förresten när expediter ska börja jiddra och säga töntiga saker som "Men den ska liksom va lite oversize sådär...", får utslag av det. Oversize, amen hjälp mig.

Nr: 368

i tisdags gjorde jag ärtsoppa. Har aldrig gjort det förut, gammal hederlig soppa på gula ärtor med mejran. Det blev.....ärtsoppa. Gammal hederlig ärtsoppa. Efter att ha ätit det två dagar på rad med en tredje på lut så förstår jag ju att det finns en anledning till att man har pannkakor till. Så spexigt är det liksom inte. Så ikväll blir det pannkisar. Jag har tagit fram och oljat in pannkaksjärnet, det måste vara mammas gamla som jag på något sätt har lyckats snika till mig. Vanligtvis gör jag tjockpannkakor med bakpulver, det är simpelt och jättegott. Men idag känner jag att jag baske mig ska försöka bemästra tunnpankakor i en gjutjärnsstekpanna. Det känns lite som ett husmorsprov. Det ska gå. Alla som har varit med när jag har stekt pannkakor och vet hur förbaskat arg och sur jag blir när pannkisarna inte gör som jag vill inser givetvis att Mary + pannkakssmet + tung gjutjärnsstekpanna = katastrof och femton utbrott. Varför jag blir så arg? Jag hatar när saker jag gör blir dåliga och fula. Det provocerar mig något enormt. Och så känner jag mig så misslyckad. Även om det bara handlar om pannkakor.

Nr: 367

Igår klagade jag över att snart kommer vintern när allt blir torrt som fnöske och ögonen kliar och strumpbyxorna fastnar på benen och håret är elektriskt och jag får baskerutslag i pannan och eftersom Musse är som han är så sa han bara "Om jag satt bakom en sån där Vem tar vem-vägg så skulle jag lätt välja tjejen som får baskerutslag i pannan". Han är så gullig.

Har just läst ut Jonathan Franzens Freedom. Den var nog bra. Mest gjorde den mig livrädd. Hur gör man för att inte hata varandra, för att barnen inte ska förakta en, för att inte tappa bort sig själv? Vavava? Jag behöver svar på det här. Gode tid.

Nu ska jag äta gröt. Sen ta mig an ännu en intervju. Man blir ju inte glad på sig sjävl när man undlåter att transkribera sina intervjuer och sen har femton att gå igenom på ett bräde. Inte sköj.

Har förresten sökt ett jobb i huvudstaden. Tycker inte om Stockholm. Vill gärna ha jobbet. Lär ju inte behöva oroa mig.

Nr: 366

Alltid när jag tvättar mitt hår så vill Musse att jag ska låta bli att borsta det, han gillar när det är fluffigt och brukar också säga lite fascinerat "jag undrar hur det skulle se ut då?". Det känns ju inte helt stabilt tycker jag, men hur som helst har jag i alla fall lovat att för hans skull idag låta bli att borsta mitt nytvättade hår. Bara för att se hur det blir.

Status just nu: hårboll. Om någon undrade, menar jag.

Nr: 365

Jag har en vän på Facebook som helt på allvar och fullkomligt utan ironi eller självdistans, är jag rädd, i fredags hade en statusuppdatering där orden "ett busigt rödvin" ingick. Helt ärligt, jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det.

Nr: 364

Igår slog vi på stort och firade in helgen på lokal, Musse var sur på sitt jobb och ville spendera lönen på något trevligt och jag bah "Ja det är synd att slösa på bra mascara, let's hit it". Vansinnigt trevligt. Bah drack bubbel och åt ost. Sen gick vi hem och tittade på True Blood i sängen. Alltså ÄLSKAR Eric Northman. När blev Alexander Skarsgård så bra?

Veckan har varit jättedålig, allt har känts meh bara, jag har bara varit helt energilös. Men igår hade jag handlednings- och uppsatsmöte med världens raraste professor och efter det kändes allt så mycket bättre. Älskar människor som är så lugna att jag också blir lugn, jag som är världens mest nervösa människa. Så jag vågade fråga allt jag ville fråga om och han får mig aldrig att känna mig dum och han sa massa bra saker. Ska göra mitt yttersta för att hålla i peppen nu. Senast jag var hos min terapeut så var typ allt bra och jag hade gjort allt vi pratade om och tänkt på rätt sätt om saker och hon var dönöjd men jag bah "Men vi sätter upp en tid till om en månad, om allt går åt helvete.....snälla?". Hon tycker jag är störd säkert och det har hon helt rätt i. Men om det funkar så varför inte?

Klockan är kvart i nio och jag har varit vaken sen fem och uppe sen sex. Vaknade och kunde inte somna om och kände mig lite orolig så jag gick upp och satte mig i vår nya soffa (ännu ett av moderns fynd som hon sen inte ville ha och som vi köpte, den är lila och skön och jättefin) och har nu druckit fyra koppar te, ätit ett äpple och läst tidningen från pärm till pärm, undantaget näringslivet och sporten. Bah "Jaha och nurå?". Skriver ett dötråkigt blogginlägg, that's what.

Nr: 363

Jag köpte ett par skor till förra veckan, alltså oddsen för att det skulle hända, dom finns ju bara inte. (Jag har aldrig förstått hur man pratar om odds, bah låtsas att jag kan.) Jag lovar, detta är mina drömmars skor på alla sätt och vis. Svarta platta jodphurs, ni anar inte hur tuff jag känner mig i dom. Känner mig som om jag faktiskt är en tuff tjej istället för en tant. Älskar dom, sådär att jag vaknar och bah "Åh jag ska ha mina nya skor idag". Ja jag ÄR tolv, jag blir baske mig aldrig äldre. Och så vill jag vara snygg varje dag för att dom är så fina. Det finns en tjej jag stalkar lite lätt på Fejjan, hon är allt jag skulle vilja vara och hon jobbar i den enda butik jag handlar i och hon är liten och nätt och blond och hipp och har snygga kläder och kan använda rött läppstift och dricker öl och är hipp (har jag sagt att hon är hipp?) på alla bilderna på Fejjan och i mina fina nya skor känner jag mig liite liiiite liite mer som hon. Förutom att jag då är gammal och ful och har ohippa kläder och inte kan använda läppstift och ja, ni hajjar grejjen. Men jag tar vad jag kan få, mina vänner, Small mercies är vad vi jobbar med här.

Anyhooow, igår var sista dan på kursusen jag har attenderat och GODE TID vad det är skönt. jag kände bara att "Jag pallar fan inte mer", alltså så jobbigt att råplugga järnet och sen ha ångest och ont i magen inför varje seminarium. Att sitta där och få världsasvåra frågor och bah känna "??????". Alltså om det är så det är att vara doktorand är det inget för mig, jag ÄR för dum. Tack och hej det lär ju inte hända. Men jag firar i alla fall kursens slut med att äta choklad och läsa Svensk damtidning som jag har fått av modern, som i sin tur har fått den av en granne. Tidningen alltså, inte chokladen. Har även fått en ryamatta av mamma, hon köper massa på Tradera och sen delar hon ut det till den som vill ha, typiskt henne. Kommer man hem till henne och kommenterar något nytt fint fynd så är det alltid "Vill du ha den? Jag blir jätteglad om du vill ha den?". Jag råkar ÄLSKA ryamattor. Den är grön med vad som ser ut som rosa och lila davidsstjärnor. Mejlade Musse om den och han bah "Den sionistiska mattan blir fab - var ska vi ha den?". Det är rätt inställning.

Nr: 362

Ungefär en gång vart tredje år sådär köper jag nya skor. Skor är 1) dyrt och 2) svårt. Oftast tycker jag att allt är fult. Jag vägrar klack, tycker att det är dölöjligt, och jag vill ha något som är lite lagom herr-igt men inte för klumpigt och grovt. Nu kommer jag att säga det värsta ord jag vet nämligen ordet "nätt", åh gode tid det är hemskt men en enkel, nätt lite herr-betonad svart sko, hur svårt kan det vara? Köpte ett par idag i alla fall, svart kängor. Dör lite på att det är skinn, vill ju verkligen inte det men vafan allt är ju i skinn! Det känns inte alls bra. Kommer troligen att lämna tillbaka dom. Och säkert ångra det också. Det här är anledningen till att jag aldrig handlar skor. Och vinterstövlar sen, don't get me started. Kommer be till skogudarna att skomakaren för tredje gången kan laga mina stövlar som jag köpte på Humana för tre år sen och som är dom bästa stövlar jag någonsin haft, dom är fula och vinröda och ser ut som gamla ryska militärstövlar och är så kalasvarma att det finns inte. Om inte skomakaren kan rädda dom får det bli silvertejp. Jag skojar inte.

Nr: 361

En helt vanlig onsdag - man tvättar, har ringt lite samtal och ska gå till bibblan och lämna tillbaka böcker. Och sen bara känslan av "Men guuuuud ge mig bubbel!". Är liksom konstant, den tanken. Den känslan.

Nr: 360

Arrgggghh jag är så vrång idag. Orkar inte plugga, jag vill inte plugga men måste och jag sov för länge och jag hatar att sova länge och morr vad jag är sur. Jaja orka.

Musse har förresten väldigt konstiga referensramar, nyss fick jag höra att jag såg ut som en blåmes. Jag tror att det innebär att han hänger lite för mycket på naturfotosajter. Gode. Tid.

Nr: 359

Alltså jag har världens bästa syrror, vi säger jämt att "Guud vad hade vi gjort utan varandra?". Jag vet verkligen inte det, vad hade vi gjort? Vill inte ens tänka på det. Och vi har en ständigt pågående mejlkonversation på Facebook. Så en dag när jag hade varit offline större delen av dagen för seminarier och annat skoj så loggar jag in på Fejjan och ser att dom har hunnit skicka tio mejl under den tiden. Älsk på det.

Nr: 358

Även om det är ofint kommer jag att slå på min egen trumma i det här inlägget också, det vill säga jag tänker skryta lite mer. För igår när jag innan seminariet (som jag har haft ont i magen för hela helgen och jag kunde inte sova på natten mot igår, var helt nervös) stod och pratade med kursläraren som mejlade så rart så kom en av mina gamla lärare förbi och bah "Get her to finish, she's fantastic!" till nya läraren som bah "i know". Och jag bah "Iiiihhh!". Kändes det bra? Ja väldigt. Betänk nu att jag behöver sådant här. För normala och lyckade människor betyder dylikt antagligen ingenting alls. För mig betyder det jättemycket.

I alla fall, nu pluggar jag. Gick just iväg för att handla godis. Det finns få saker jag är så dålig på som att handla godis. gör det aldrig och när jag väl gör det blir det aldrig bra. Numera är det mest eftersom allt mitt bästa godis innehåller gelatin, vilket innebär att jag inte äter det längre. har varit sugen på sura bumlingar i en evighet men när jag väl står framför lösgodiset ser allt alltid så äckligt ut och det är dyrt och onödigt så jag kom hem från affären med ett kilo morötter, ett kilo lök, tre citroner och fem kokoschokladgrejer som jag inte ens är sugen på. Varför gör man sånt? Rättelse, varför gör jag sånt? Orka. Kommer jag att äta dom? Såklart. Är fortfarande sugen på sura bumlingar. Givetvis.

Nr: 357

Ahhhhhh jag blev helt gråtfärdig när jag nyss kollade min inbox och hade fått det här mejlet från den ena läraren:

Ville också säga att det är väldigt roligt att du går kursen. Det är väldigt givande som lärare att ha en sådan elev som du som vill något och som lägger ner den tid det tar att tillägna sig ny kunskap.

Ahhhh det kan vara något av det finaste jag har varit med om, döör lite. Om han bara visste att det enda jag kände efter senaste träffen var att "Näe jag vill inte gå kursen den är hemsk och jag är dum".

Det enda minuset: nu måste jag verkligen kunna säga något vettigt på tisdag om dom helt obegripliga texterna som är på den nivån att jag blir glad och förvånad dom gånger under läsningen som jag hittar en mening där jag faktiskt förstår alla orden. Alltså vad är det med filosofer som hittar på egna ord och begrepp? Arrgghh! Men ni hajjar pressen va? Gode. Tid.

PS: Maja, det går bra att säga "Vad var det jag sa?". Vassego.

PS2: Kan inte låta bli att tänka att det egentligen är så att han kände att jag var, ehh ska vi säga mindre begåvad, och behövde lite uppmuntran. Oavsett var det ju jätterart.

Nr: 356

På sistone har jag vid ett flertal tillfällen tänkt på mig själv som medelålders och funnit det betryggande. Det känns liksom stabilt och trösterikt. Här gör vi oss inga illusioner om ungdom längre, nej'rå vettni. Igår infann sig känslan av att vara inte bara medelålders utan medelklass när jag vid halv sex-snåret stod i ostbutiken och kramade min kölapp tillsammans med alla andra som var ute efter "en god bit ost till fredagsvinet". Så satt vi där sen, Musse och jag, och pratade om vår ost och vårt vin och vad som var godast till vilken ost och Musse bah "Inser du vilka borgarbrackor vi låter som...?". Man bah "if the shoe fits" liksom. Jag har inga problem med att vara brogarbracka. Petit bourgeois - c'est moi! Och medelålders, glöm inte det.

Nr: 355

Sen igår har jag dividerat med mig själv huruvida jag skulle dammsuga och städa idag eller låta Musse ta det på lördag istället. Var och såg Prins Charles känsla på teatern igår, det kan eventuellt ha lite med saken att göra. Det är alltid jag som städar. Inte för att jag tror att Musse förväntar sig det, men jag är hemma på dagarna mer än vad han är och jag hatar stök och jag tycker om att ha fint hemma. Han å sin sida är en slarver som nog inte ens tänker tanken att man skulle kunna städa. Alls. Jag städar alltid på fredagar. Känner mig som en sån looser när jag skriver det nu alltså, bara totalt ohippa typer "gör fredagsfint". Gode. Tid. Vad blir det härnäst? Vitt vin och räkor? Tacopaj och fredagsmys? Döööör. Anyhoow jag tänkte att ost och bubbel är ju gott även om det är damm på golvet men sen klarade jag det bara inte och var tvungen att ta fram dammsugaren. Jag KAN inte komma hem på fredagen och ha det o-fint, det går bara inte. Näe. Musse får ta badrummet och återvinningen imorn. Därmed basta.

Nr: 354

Och ständigt denna känsla: Guuuuud vad jag behöver en drink.

Nej inte en, flera!

Nr: 353

Dock, jag tänker fortfarande ta upp det hemska seminariemisslyckandet med min terapeut nästa vecka. Tro inget annat.

Nr: 352

Dagen började verkligen kasst igår, jag var fortfarande sur över det usla seminariet och kände mig dum och misslyckad och inte blev humöret bättre av att läsa en text om vilken det enda jag tänkte var "Det här är skräp". Alltså riktigt hemskt franskt poststrukturalistiskt intellektuellt skräp som inte handlar om att förmedla kunskap utan bara om att visa upp sig. Arggh hatar. Men sen tog jag mig samman och gick iväg och gjorde en (halv intervju) och pratade med trevliga människor och hade möte och åh så möcket bättre det kändes då. Ännu bättre sen när Musse och jag hade vår tv-kvällsdejt med the Hour och True Blood. Älskar The Hour! Musse är också helt hooked. Jag propagerar för att han ska anamma klädstilen, han hade varit så snögg i kavaj och kanske en fluga. Idag ska jag iväg på gratsiteater med två nya väninnor, åh så himla toppen! Jag tänker strunta i att seminariet var dumt och tänka att jag går där för min skull inte deras och om jag lär mig något är det bra jag struntar i vad dom tycker. Det här tänker jag förtvivlat fortsätta att intala mig, vi får väl se hur bra det går.

På minussidan: Jag har ont i huvudet och tror att jag har dubbelsidig hjärntumör. Inte så sköj.

Nr: 351

Undrar ju ibland lite varför man går upp alls på morgnarna. Idag: halsont och huvudvärk och möts av P1:s nyhetssänding där det rapporteras att Sveriges herrfotbollslandslag i något sammanhang uppenbarligen har vunnit över San Marino med 5-0. Alltså man tycker ju att det kanke är dags för lite självkritik när det enda lag man kan vinna över är ett som består av deltidsarbetande posttjänstemän och poliser från landet, men det är kanske bara jag.

Seminariet igår då, undrar ni? Hur gick det? Jaa det hade gått avsevärt bättre om den andra deltagaren hade gjort sitt jobb och läst texterna hon också så att jag hade sluppit den inte så glada överraskningen när ena läraren vänder sig till mig och bah "Well then why don't you start by presenting the texts and central themes and....". Tack för den. Gjorde väl inte bort mig totalt men var heller inte jättebra. Hatar. Satt på tåget hem sen och bah "Man får lov att misslyckas, man får lov att misslyckas, det är helt okej att inte vara jättebra jämt, det här ska jag prata med terapeuten om nästa vecka, man får lov att misslyckas". Ja ni hajar. Sen fick jag panik när tåget oväntat stannade i tunneln, just efter att jag hade tänkt på hur mycket jag gillar citytunneln. Så värd dag.

Idag: Vill äta ostbågar och glo på tv-deckare. Den känslan. Istället: Läsa en text av Derrida, göra en intervju till min uppsats, ha ett möte. Inga jävla ostbågar i sikte. Är jag nöjd med det? Heeeeeell no.

Nr: 350

Jag kokar ris och har ingen aning om hur länge det har kokat, det puttrar på och jag sitter vid dattan. Förbereder mig inför ett seminarium. Uppenbarligen blir vi två deltagare idag, wohoo! Drabbas jämt av att jag inte läser igenom saker, och eftersom jag inte läste instruktionerna om att skriva "1-2 page reaction papers" inför varje tillfälle så har jag skrivit sex sidor med någon sorts sammanfattning plus egna reflektioner. Håhåjaja. Har ingen aning om nivån heller och tycker att min engelska helt plötsligt är kalasdålig. Sitter som ett frågetecken hela tiden och skriver dit svenska ord som jag sen tänker ersätta med rätt ord på engelska. Det slutade med att jag raderade en hel mening bara för enkelhetens skull, kom inte på vad ordet jag sökte hette. Men neje. Det var ju det jag visste, jag har blivit dum. Hoppas innerligt på det där utlovade seminarievinet alltså, mest så att dom kanske glömmer hur kass jag är. Håhåjaja igen.

Nr: 349

Rapport från Helvetet: Kunde inte stå emot Hemköps tillbud på två paket riskakor för en tia. Fick också vara sådär tantig och påpeka för Anders i kassan (jaaaa jag är på Hemköp alldels för ofta så vaddå då?) att dom var med i veckans reklamblad och således var extra billiga. Känns alltid bra att vara den som är den. Nu försöker jag låta bli att hetsäta. Går sådär.

Dagen inleddes med att Musse, lite innan sju, glatt väckte mig med pincetten i högsta hugg och bad mig kolla efter fästingar på hans rygg. Själv hade han tagit bort två. Ameh åhhhh så går det när han sitter ute i skogen och spanar på djur en hel söndag. Fästingar! I mitt hem! Arrgghhh!

Nr: 348

En sak som man kanske inte kan säga utan att låta smått rasistisk men på fullaste allvar - jag gick förbi en asiatisk man på stan innan och bah "Åh vad jag blev sugen på sushi och ris mmmmm....". Kan också säga att det är inte första gången det händer. Och alltid bara med asiater. Knäppo.

Nr: 347

Det är helt fånigt jag veeet men nu börjar jag se det som ett gott omen varje gång jag får morgonsällskap av Tiger. Alla dagar när han har varit där har blivit bra dagar. Alltså det är lite stört, katten sitter i sitt köksfönster på andra sidan gården och heter såklart inte Tiger men den är randig och orange och så söt och jag blir på ricko så himla glad när han dyker upp där. Han var där imorse och nu sitter han där igen och håller mig sällskap när jag äter min försenade frukostgröt. Och hittills har dagen varit bra, tackar som frågar.

Nr: 346

Idag när Musse kommer hem kommer jag att möta honom med orden "Hej min själs älskade jag har ätit upp din choklad". Så himla värdigt. Tänker att den inledande delen ska väga upp för den avslutande informationen. Men på ricko, han får faktiskt skylla sig själv när han aldrig äter upp sin jämrans choklad. Den gjorde entré i söndags. Nu är det onsdag. Tänk om den skulle bli dålig? Sånt kan man ju inte riskera. Egentligen har jag alltså gjort honom en tjänst, när jag tänker efter.

Nr: 345

Alltså idyllen här hemma, ni anar inte. Musse lyssnar på bluegrass och pysslar med sina grejer som han äntligen har flyttat över och måste packa upp, jag lyssnar på P1 (eller lyssnade, jag sträckte mig just fram och bah "Neeejjjj" när Ring P1 kom i repris) och kokar äppelmos och läser artiklar och fixar med ett CV. in emellan kommer Musse in i köket och sjunger något och visar upp gamla bibliotekskort och blockflöjter (ja i pluralis, han har flera) som han hittar i sina samlingar. Gode. Tid.

Nr: 344

Alltså livet, ibland är det så himla spännande. Den där kursen imorse, jag hade förberett mig och hade mina artiklar och var lite nervös och knackade på på den ena lärarens kontor och sen blev det....kalastrevligt. De andra deltagarna var på olika konferenser hit och dit så det var bara jag som dök upp. Stackarna, tänkte jag, den enda som kommer är inte ens doktorand. Håhåjaja. I alla fall, jag tänkte att det här går ju fort, typ en kvarts introduktion eller så, men vi satt och pratade i två timmar och dom bah "Ja men är det såhär intensiva diskussioner på seminarierna så behöver vi nog inte ha något paper i slutet och nästa gång när vi ses på kvällen då kan vi ju ha lite vin och så". Ameherregud. Älskar. Dessutom, jättespännande litteratur. Världsatrevliga lärare. Måste bara plugga och försöka bli lite smart.

Och mötet om jobbet gick bra och jag gjorde inte bort mig och jag tror att hon var nöjd också. Jag ska skicka in cv. Dom kanske hör av sig. Vi får se. Jag är mest nöjd över att jag har gjort massa saker som jag är rädd för och överlevt. Wohoo Mary! Nu äter jag saltiner och dricker te från imorse. Det känns stabilt.

Nr: 343

Man vet att det är en stor dag när Mary tänker att "Jag tror baske mig att jag ska slå till på lite mascara idag". Det var nog ett år sedan sist. Nedslående insikt: jag borde sminka mig oftare. Gud så mycket bättre det blir då. Får ju va litta stajlish idag tänker jag. Jojo nu går vi all in, hoppar och blundar. Jag tror att det kommer att bli en bra dag eftersom det är höst och jag älskar hösten och dessutom så har jag haft frukostsällskap i form av lilla katten Tiger som bor mitt emot. Han har suttit i sitt fönster och tittat ut och jag har, lite debil som jag är, pratat med honom. Undrar ibland när man gör sådant, galenskapen är liksom inte långt borta alla gånger.

Nr: 342

För att lägga ännu en sak till listan över saker som skrämmer mig inför morgondagen, utöver den där kursen alltså: jag har ett möte som eventuellt kan vara en inledande anställningsintervju för ett jobb på ett forskningscentrum som, ja, det ligger inte i Malmö i alla fall. En kompis bah "Det här skulle du vara perfekt för, ring henne här och boka en tid hon är i Malmö nu". Så jag ringde och jag har i ärlighetens namn ingen aning om vad jag gör men jag ska träffa en kvinna imorn och prata om, ja jag vet inte vad. Om ett jobb? Kanske? Två så jobbiga saker efter varandra tar liksom ut vartannat så jag känner mig helt lugn nu och bah "Jaja det löser sig väl". Men helt ärligt, jag är mest nyfiken på vad som kommer att hända. Ni vet när man uppriktigt bara tänker "Åh jag undrar hur jag kommer att hantera det här?". Så liksom. Den känslan.

Anyhooow nu gör jag tomatsoppa på färska tomater med massor med vin, vitlök, persilja och oregano. Och chili. Dom två finaste komplimangerna jag har fått av Musse är:
1) Att jag ser ut som en folksångerska
2) Att jag gör väldigt god tomatsoppa

Nr: 341

Min terapeut säger att jag måste lära mig att våga misslyckas. That comes in handy när jag nu anmält mig till en doktorandkurs som typ skrämmer livet ur mig. Är ju inte doktorand men jag frågade läraren om jag kunde gå den och det var lugnt. Det hade ju i och för sig varit en bra idé om jag läst igenom kursplanen först, för jag missade den där lilla detaljen om ett tjugosidigt paper som ska lämnas in, plus mindre paper till alla seminarier. Men då tänkte jag som sagt att det här är ett utmärkt tillfälle att öva mig på att misslyckas, ni anar inte. Gode. Tid.

Nr: 340

Började dan med att komma på att "Åh fan jag har ju bokföringsmöte om en timme". Oh noes. Sen insåg jag att det var två timmar dit så det känns lugnt. Men ändå. Nu dricker jag te och äter rester av gårdagens smördegssnittar. Tanken: jag FÅR inte käka upp allt när Musse är på jobbet. Det är så pinsamt. Men bah kan inte låta bli smördeg med fetaost. Gud ni känner ju mig.

Nr: 339

Imorn åker vi till Musses föräldrahem över helgen. Det viktigaste på min packlista: resorb. Det brukar bli bubbel galore och man säger inte nej till svärmor i första taget. Vad jag också funderar på: att hälla i mig en liter tranbärsdricka innan vi åker imorgon, för det är sensommar och fuktigt och det är som gjort för urinvägsingektioner och det är inte för inte som jag kallar Musses hembygd för "Pesthålan". Det råkar nämligen vara fuktigt och dant där och vi vet ju vad vi tycker om fukt. Jag säger det med kärlek, men faktum kvarstår och jag tar inga risker. Tranbärsdricka it is.

Nr: 338

Amen hörni det här är ju för tråkigt, här händer ju nada. Ska vi ändra på det? Klart vi ska. Stackars lilla bloggen har blivit alldeles bortglömd och ensam, så kan vi ju inte ha det. Efter flytten har jag fortfarande inte the interwebs på min egen datta så nu lever jag farligt och dattar på Musses datta vilket är lika med att han, eftersom jag suger på datorer och typ inte ens kan radera sökhistorik, kommer att hitta oss här! Gode tid hur ska det gå? Jag har ju hotat med att jag har en blogg som heter "Saker Musse gör" och det är ju baske mig inte långt ifrån, men han, som hänger på internet jämt har gjort noll och inga försök att hitta mig. Tyder inte det på bristande intresse om något? Bah, jag finner det faktiskt lite upprörande. Hade han haft en blogg hade jag ju slängt mig över den. Men inte Musse.

I alla fall - vad ska vi prata om? Jag har massvis att säga, till exempel har vi köpt ett nytt bord. Vi auktionsfyndade i lördags. Vi hade egentligen spanat in ett par fab nattduksbord men dom började på elvahundra så istället tröstköpte vi ett litet soffbord för tvåhundrafemtio pix. När vi hade fått det på plats fällde vi varsin kommentar. Min var "Det är lite vulgärt". Musses var "Det andas Simon Spies", och ni kan bara ana hur nöjd han lät när han yttrade detta. Det har snidade ben och marmorskiva och en air av kolonialexotism. Vårt tema för inredningen är "eklektiskt". Jomen vettni, fint ska det va! I verkligheten innebär det arvegods från mormor, blandade auktions- och loppisfynd, saker jag har hittat i sopen samt en bönematta och en menora. Välkommen hem till Musse och Mary!

Nr: 337

Vi flyttade igår. Bästa flytten någonsin, tog typ tre timmar i fredags och två timmar igår, sen var vi klara. Mina systrar alltså, det finns inget dom inte fixar. En körde flyttbil, den andra dirigerade packningen och lyftandet. Och bar så att svetten rann. Vad skulle jag göra utan dom?

Vi började dagen med att dricka te på balkongen. Sen hittade vi en liten katt i huset mitt emot, den satt i sitt fönster och spanade på något på gården. Då blev jag jätteglad, en ny kattkompis att prata med, yeay! Nu kommer jag att sitta och spana efter den jämt, jag älskar katter.

Nr: 336

Stod i moderns källare innan och rensade saker och grejjer som ska flyttas och rotade i en låda och utropade "Men där är ju den vi har efterlyst - rosita-tillbringaren!" med aaaaaldeles för mycket oförställd glädje i rösten. Mormor gjorde alltid rosita i tillbringare, och när hon började se illa för ett par år sedan kunde man, om det ville sig illa, få små bitar disktrasa med i drinken. Det kom sig av att hon gärna lossade isbitarna från islådan ner i vasken, där dom sen fastnade på disktrasan. Det var väl sådär, jag föredrar onekligen mina drinkar utan wettexduk, om man säger. Men i alla fall, den fick följa med hem.

Vid ett annat tillfälle hittade jag en stor kinesisk urna som också var mormors, och sa just det, "Åh det är mormors urna...", varpå syrrans första tanke var "Men vi har väl begravt henne....?". Mormor lever fortfarande, om någon undrade. Men jag är lika illa däran, ibland tror jag att det är fel i huvudet på mig. Jag återberättade en, tyckte jag, rolig liten anekdot och mamma lyssnade artigt varpå syrran bah "Vad snällt det är av dig att du inte låtsas om att Mary sa samma sak igår" och jag blev helt "Men åhh jag minns inte att jag var här igår...". Det var jag inte heller, däremot sågs vi hos min lillasyster. Amenherregodetid.

Nr: 335

Alltså guuuud jag vill verkligen ha en hund. Älskar ju mopsar men har också snöat in på franska bulldogar, dom är sjukt söta och kaxiga. Vill. Ha. Härom dagen när jag sprang i trapporna upp och ned till vinden så kom grannhunden, en liten grå fluffig sak som efter ett par år har börjat gilla mig, och först följde hon med mig hela vägen upp till vinden, och sen hela vägen ned igen. Och precis då var trappstädaren här och då tänkte jag att "Åh, nu tror han att det är min lilla hund" och jag kände mig så himla käck. Om man kunde låna en ibland i alla fall, och gå promenader i parken med. Fina höstpromenader med en liten hund är också väldigt käckt, åh det vill jag!

Nr: 334

En grej som kan driva mig till yttersta Wahnsinn är mina armbågsknölar. Jag HATAR dom. När jag ligger i sängen och läser och dom skaver mot lakanet eller täcket, alltså jag blir tokig. På riktigt tokig, sådär att jag en kväll fick tvinga mig att tänka på något annat för jag ville typ hugga av mig armarna för att slippa det. Dör på det så obehagligt är det. Jag inser ju dock att det här inte är helt friskt, men det kommer ju som en överraskning för ingen, känner jag.

Hälsningar

Miffot

Nr: 333

En kompis har på försök börjat nätdejta lite och jag fick hänga och spana lite på hur det funkar och OMG folk är inte riktigt riktiga. På ricko, hon får mejl av män som bah "Du verkar vara kvinnan i mitt liv", amen det är ju inte sant, efter att ha läst en kort presentation och spanat på fyra bilder så är det det han väljer att skriva. Vem blir inte avskräckt av ett sånt mejl? Hon ojjade sig för att hon hade en för bra bild, "Jag måste bli fulare", så att hon skulle slippa för mycket mejl och flirtar och allt vad det hette. Jag var bara vansinnigt road. Och är dösugen på att skapa en egen profil bara för att kolla om någon hade nappat på följande: "Jag är en kvinnlig Woody Allen, neurotisk och hypokondrisk, som älskar mopsar och tårta. Obs köttätare göre sig icke besvär". Jag tror på många träffar, gör inte ni?

Nr: 332

Härom dagen viftade jag med händerna och sa "Ahhhhhh", antagligen var det flyttrelaterat. Musse bah "Åh mitt lilla judiska bi...". Precis innan hade jag, kanske med liite för mycket entusiasm i rösten, berättat om en kalasfin löpare jag hittade i klädkammaren när jag flyttrotade och hur fint den kommer att passa ihop med vår menora. Gode. Tid. Jag måste skärpa mig, känner jag.

I alla fall - flytten, wazz up med den, undrar ni säkert. Jorå, jag har två fina berg med kassar och lådor och på lördag, sådär lite efter sju på morgonen går bilen från Malmö till Lund, där vi ska börja med att hämta saker som sen ska in till Malmö. Guuud jag fasar redan för det. Hatar. Att. Flytta. För att lugna mig så har jag ett mantra som går ungefär såhär: "Tänk på rosévin på balkongen, rosévin på balkongen, rosévin på balkongen....". Ja ni hajjar.

Nr: 331

Det enda bra med att fredagens klippning gick åt fanders och att jag ser för jävlig ut: jag fick det incitament jag behövde för att gå på diet. Man kan inte ha asansfult hår OCH vara lite tjock, det går inte. Eller, jag är ju inte tjock men jag har noll och inga konturer i ansiktet och det enda som hjälper är att vara smal, då får jag lite karaktär i alla fall.

Och när vi nu talar om mat, dagens måltider får avgjort tummen ner. Havregröt som luktade hundmat. Kallt ris med svamp från igår, direkt ur burken. Två korvbröd med tabasco, senap och bostongurka. jag är inte helt nöjd, om man säger. Och då gillar jag ändå gröt, rester och korvbröd.

Flytten går förhoppningsvis av stapeln till helgen. Nu står det lådor överallt och jag liiiiider av stöket så det finns inte. Älskar dock min packning, innan ryckte jag på axlarna och öste ned lite kläder ovanpå porslin i en låda. Det ska gå. Frågan är bara hur mycket som är helt när jag kommer fram.

Nr: 330

Lag Tönt når nya höjder av töntighet: vi satt på en uteservering igår och diskuterade våra Hemköpkort, huruvida man kan koppla dom till samma konto (det kan man, på nåt sätt). Man bah skäms lite, eller vad säger ni? Nåja, jag tröstar mig med att vi i alla fall inte är som dudesen bredvid oss som hälsade varandra med hig fives. Klarar inte dudes. Orka.

Innan blev jag så illa berörd av dagens Sommar-program på radion att jag, för att komma över hemskheten som heter Coldplay, har maratonlyssnat på Veronica Maggio . Varför gillar folk Sommar och varför, oh varför grymma värld, envisas alla med att spela Coldplay? Hatar Coldplay, de är världens sämsta band tätt följda av The Killers. Mein Gott vad dom suger.

Utöver det dricker jag te och läser en bok jag lånade av modern igår, en KBT-bok om övervikt, typ "Gå ned i vikt med KBT". Alltså det sista jag behöver är väl att gå ned i vikt, men jag tänkte att den kunde vara bra ändå, när man vill "förändra sitt ätbeteende" som det så fint heter. Ja jisses.

Nr: 329

Idag är det utflyktsdag för Team dork. Målet är Bosjökloster, nästan exakt mitt i Skåne. Musse har aldrig varit där och jag har nog pratat lite för mycket om det för han har väldigt höga förväntningar för egentligen är det inte så rafflande, om man inte tycker att en fint litet slott, en sjö där man kan ro och en slottspark med lamor och getter är vansinnigt spännande. Fast vi är ju båda två skrämmande lättroade och det ÄR ett av mina favoritutflyktsmål så jag ser fram emot det mycket. Planen är att spankulera i parken, äta lite ostpicknick och kanske ro lite. Senast jag rodde på sjön, med modern och systrarna, fick jag typ dödsångest och bah "Ro in till bryggan, det här är livsfarligt". Gör mig inte riktigt på sjön, om man säger. Men i alla fall, Musse är helt pepp "Åhh jag vill titta på lamorna, men synd att där inte är minigrisar....". Musse älskar minigrisar. Jag oroar mig dock för en tågresa följd av en kortare bussresa med två stinkande ostar. Vi kommer att bli mindre populära, är jag rädd. Oh well, det är smällar man får ta. Och vad gör man inte för lite ost? Ganska mycket, om man heter Mary. Men det vet ni ju redan.

Nr: 328

Sicken fredag vi har haft här på Helvetet, full rulle vill jag mena. Förutom ett evigt rännande i regnet så har jag och syrran haft en heldag, vi käkade finlunch avec vin på Konsthallen, gick på stan och drog i lite reatrasor, kom hem i regnet alldeles blöta, tittade på en Miss Marple och drack te och sen såg vi på 500 days of summer och Woody Allens You will meet a tall dark stranger och åt choklad och drack bubbel. Om ändå alla dagar kunde vara sådana. Det bästa var att jag kunde lunchbjucka eftersom jag inför flytten har rensat och sålt grejjer. Jag sålde massa gamla LP-skivor idag, till världens trevligaste skivbutiksman som komplimenterade mig för min musiksmak och som till min stora sorg berättade att ingen köper Tusk nuförtin. Förvisad till reabacken var den, sa han. Vart är världen på väg, kan man ju fråga sig oroligt när den näst bästa skivan med världens bästa band inte säljer. Va? Men mina gamla Byrds, Zeppelin, CSN&Y och annat gick hem. Lite kände jag att "Åh ska jag verkligen....?" när han tog Deja vu och bah "Amen det här är originalpressning från sjuttiotalet, så här fina görs inte längre", då fick jag lite separationsångest men vafan dom har legat i en garderob i åtta år och jag orkar inte kånka med dom i flytten och jag bryr mig inte om sånt. Jag vill hellre kunna bjuda syrran på vinlunch. Vinlunch ftw. Sån är jag.

Nr: 327

Ahaha det känns så himla bra när jag sitter och ostbågsfantiserar och får mejl från bibblan om att boken jag har beställt finns att hämta och boken ifråga är Kognitiv beteendeterapi vid hetsätning och övervikt. Ahahahah igen.

Jag får meddelande från bibblan mest varje dag, är mycket nöjd med att jag har upptäckt "beställ"-ikonen, den klickar jag på jämt. Jag avskyr Malmös stadsbibbla, den är urdålig, så nu känner jag att jag får lite hämnd när dom får jobba lite. Jag hämtar givetvis böckerna, men ändå, det känns bra. Härom dagen hämtade jag Tom Rachmans The Imperfectionists som är en lättläst trevlig liten bagatell, jag förstår inte riktigt varför den har hyllats så men jag tycker om den och den är välskriven och intelligent, till skillnad från mycket annat. På tal om sådant som inte är välskrivet och intelligent så går Jens Lapidus nya "roman" (här känner jag att citationstecken onekligen är på plats) som följetong i min dagstidning, och gode moses vad dåligt det är. Jag försökte läsa, bara för att, men det var så simpelt att jag inte förstod något. Som syrran konstaterade, "Mina statusuppdateringar är bättre än det där". Så sant, så sant.

Nr: 326

Jaha ja, säg den lycka som varar. Nu ska Musse söka en ambassadtjänst. Utomlands. Sans moi. Det kommer att sluta med att jag sitter själv i en lägenhet jag inte har råd med. Går så himla bra det här vettni. Blev lite ledsen, men klart att han ska söka. Jag tjatar på att han ska skriva en bra ansökan, och låta mig läsa den innan han skickar iväg den eftersom jag är bättre både på att formulera mig och på engelska än vad han är. I alla fall, min flyttpepp dog ganska omgående, om man säger. Kanske bra det, så att jag håller mig i skinnet vad gäller gardiner och kuddar och sådant trams.

En annan jobbig grej, dock inte relaterad: chipsabstinensen är baske mig svår. Gode. Tid.

Nr: 325

När jag satt framför den väääldigt dåliga filmen med Jeffan i fredags, och åt räliga nachos från Lidl, så bestämde jag mig för att sluta äta chips. Jag sa det högt till syrran och Musse, bah "Näe, jag ska sluta äta chips. Mary äter inte chips längre." Och jag äter inte snacks jätteofta men jag vill alltid ha det och det är dyrt och äckligt ohälsosamt, jag mår alltid dåligt när jag väl äter det. Och jag har flera gånger tidigare bara bestämt mig för att sluta med saker, som tex socker i teet eller att dricka svart te, och det var nemas problemas. Och Musse bah "Ja jag kommer aldrig att vilja ha chips", och han är inte alls chipsig, vilket ju är jättebra. Sen i alla fall när vi stod på Hemköp i lördags, dvs dan efter, så utspelade sig följande konversation:

Musse: Och så skulle vi ha chips också...

Mary: Men vi äter ju inte chips längre

Musse: Nej just det, det hade jag glömt. Äter vi glass?

Mary: Ja vi äter glass.

Sen köpte han chips till sin rumskompis och fuskåt några. Jag ät inga alls men hann äta en skål glass innan jag sov mig igenom en gammal agentfilm med Michael Caine. High life. Pollen och anitihistamin gör mig så sjukt trött. Fast innan dess hade vi druckit bubbel på uteservering, så det var ganska okej kände jag.

Nr: 324

En jobbig grej är vi ska flytta ihop: Musse älskar Laura Ashley-vajben, rosor och grejer ni vet. Som det här:

Och jag har väl egentligen inget emot det, det är ju fint och så, och jag har sagt att jag gärna skulle vilja ha lite mer mönster och färger och så, men själv faller jag alltid, utan pardon, för det här: Femtiotalsmönster i galna färger, åh så fint! Jag hittade ett par gardiner i grönt och ett tyg i blått som jag vill sy kuddar av, det skulle bli så fint. Men jag veeeet ju vad Musse kommer att säga, för några rosor är det baske mig inte i sikte här. Suck.

Nr: 323

Mitt tränade tv-tablåöga har förresten spanat in en film med Jeff Bridges ikväll - wohoo! Jag tänker mig en påse snacks på det och sen övertala Musse så har vi en helkväll. Åh Jeff, snyggaste karlen jag vet. Vi firar med en liten bild tror jag bestämt, det är ju ändå fredag.

Jomensåatteh här står jag och hänger litta bara, som man ju gör...

Nr: 322

Älskar förresten den här bilden. Han är så käck! De är så gulliga ihop. Det regnar i Malmö idag. Jag hade behövt honom här.

Nr: 321

Ibland tänker jag att man kanske skulle ta och bli en sån där gulligull-bloggare, som typ Nio till fem eller Elsa Billgren. Nu hajjar prylen, bara lägga upp massa perfekt bilder på skumpaflaskor i motljus och macaroner och katter och prickiga klänningar och skriva om "pojknackar" (här kräks jag på allvar - gode tid jag är en vuxen kvinna inte en tonåring) och vad det nu är dom skriver om. Jag tänker att det skulle kunna bli bättre då, att man kanske skulle bli en sån glad och gullig typ av att låtsas vara en glad och gullig typ som alltid gör glada och gulliga saker. Sen inser jag att jag är deras antites, jag ÄR ju Woody Allen, en neurotisk och ängslig typ som säger till sin terapeut att "Men jag är så misslyckad och värdelös, jag har läst mycket mer humaniora än vad mina lyckade samhällsvetarkompisar har gjort, det är ju jättedåligt". På allvar. Gode tid jag är sjuk i huvudet.

Nr: 320

På sistone har jag läst så hiskeligt tråkiga böcker så det finns inte. Senast Monica Alis Untold story, om hur det kunde ha varit om prinsessan Diana inte hade dött i den där bilolyckan utan istället hade iscensatt sin egen död och stuckit till USA och börjar ett nytt liv, som en ny människa. Den var inte bara tråkig utan direkt dålig, kan jag meddela. Den var i paritet med en Harlequin-roman, lika sopigt klyschig och med helt fascinerade endimensionella personporträtt och bara så...så platt och simpel. Men i alla fall, nu har jag beställt The Finkler question från adlibris, dom är döbilliga och bra och den verkar bra. Jag håller tummarna för jag behöver en riktigt bra bok. Pronto.

Nr: 319

Det är roligt det här med kläder och vilka man gillar. Det känns alltid väldigt godtyckligt och favoriterna är i alla fall i mitt fall oftast sådant som är gammalt och trasigt. Jag gick igenom garderoben nyss och hittade en gammal älsklingströja, en svart, tunnstickad liten trasa som jag köpte på H&M i Lund julen 1997. Ett antal år senare kom den av misstag med i en nittio-tvätt och blev aningens mindre medan ärmarna blev jättelånga, något som på inget sätt hindrade mig från att använda den. Jämt. Nu är den alldeles trasig och jag har inte använt den på flera år, men jag kan bara inte slänga den. En annan favorittröja är en svart sak som kommer från Röda korsets klädinsamling, också i Lund. Mormor var aktiv i pensionärscirkeln och jag var med nere i klädinsamlingen och rotade någon gång, kanske runt 1995, och jag vet att jag kom därifrån med två saker: en stor päls som jag aldrig använde och som är borta sedan länge, och den här holkärmade t-shirten som är min bästa tröja. Slit och släng är väl inte riktigt min melodi, om man säger. Och det finns liksom ingen anledning till varför jag gillar just dom här så mycket, jag blir ju inte magiskt snyggare i dom än i någon av mina andra svarta tröjor, men något är det. Känslan liksom. Att man känner sig som man vill se ut. Som sig själv. Ibland när jag ser bilder på mig själv så kan jag tänka att "Ja det är kanske inte världens roligaste kläder jag har där men jag ser ut som Mary i alla fall". Och det är ibland det viktigaste.

Nr: 318

Nu när jag rotar i lådor hittar jag roliga (nåja) saker, som tex min gamla hemkunskapsbok anno 1989, från när jag gick på mellanstadiet. Den är helt galen, där står hur man gör när man diskar och att det finns olika betalsätt, att man kan betala med check eller bankkort eller varför inte med giro, något de lobbar särskilt för genom en bild på en käck yngling som postar en räkning och säger "Va' enkelt med giro!". Amehherregud görs det sådana böcker nu? Finns ens ämnet? Gode tid. Och när man är tolv är ju det här kunskap man har noll och ingen nytta av det, det lär man sig ju sen. Fint är även avdelningen om vegetarisk mat, och jag kan ju helt ärligt säga att det är inte mycket som stämemr överens med mitt liv som vegetarian. För inte bara det att vi av någon anledning uppenbarligen tillagar vår mat så enkelt som möjligt (de som har skrivt den här delen måste ha varit suckers för råkost), vi använder även filmjölk istället för mjölk och mitt på dagen äter vi gröt med fruktmos. WTF? Men bäst är den här lilla sammanfattningen av vad det innebär att vara vegetarian:

Hela levnadssättet för en vegetarian är inriktat på att bevara hälsan genom tillräckligt med sömn och vil, motion och utevistelse och regelbundna måttliga måltider utan socker, kaffe, alkohol eller tobak.

Det här, kan jag säga, det här glömde någon att berätta för mig när jag blev vegetarian. Tack och lov.

Nr: 317

Musse och jag ska alltså flytta ihop, och hur det nu kommer sig så ska vi flytta in i porten bredvid den där Musse bor nu, han ska alltså från femte våningen på 1C till tredje våningen på 1D. Lätt och behändig flytt, särskilt när han inte har några möbler alls. Och jag, jag är så pepp på flytten att jag redan nu, ett par veckor innan den första augusti, har börjat rota i skåpen och bokhyllorna och nu tar med mig två kassar med grejjer varje gång jag går över. För att underlätta i själva flytten sen. "Tänk så skönt när vi flyttar och vi slipper kånka på femton kassar med böcker", säger jag varje dag. Men nu börjar jag tveka lite, det är möjligt att det här enbart visar sig vara ett raffinerat sätt att dra ut på eländet, och istället för en veckas kaos och stök så får man en hel månad. Oh well, det blir som det blir. En sak som oroar mig lite är dock att om Musse har lite möbler så har yours truly desto mer, och ju mer jag tänker på nya lägenheten desto mindre verkar den, tills den framstår som en miniatyrlägenhet och jag inte förstår hur jag ska få in alla mina möbler. där. Gode. Tid. Men då tänker jag på balkongen i sovrummet som har eftermiddagssol och hur fint det kommer att vara att dricka bubbel där, så då känner jag att det är av mindre relevans. Faktiskt.

Nr: 316

Såhär tänker jag mig att jag ska se ut när jag blir gammal. Enorma tant-glajjer. Ett fågelbo mitt på huvudet. Massa smycken. Åh ibland riktigt längtar jag.

Nr: 315

Igår stod jag bakom en gammal tant på Hemköp, hon hade en käck permobil som hon styrde runt kundkorgdhållaren och sen la hon upp sina varor på bandet. Skivat bröd. Juice. Massa burkar med kattmat. Min tanke - kan man som pensionär handla kattmat med värigheten i behåll? Får man hejda en innerlig lust att böja sig fram mot kassörskan och säga "Det är till Missan, jag ska inte äta det själv?". Och en annan sak, jag har aldrig hajjat varför pensionärer alls skulle äta kattmat, när det finns mycket billigare mat att leva på. Typ havregryn och vita bönor från Eldorado. Inte för att jag vet någonting aaaaalls om vad det kostar, det är givetvis bara en gissning. Men billigare än kattmat lär det ju absolut vara.

Nr: 314

Alltså gode tid vad jag mår illa, jag måste verkligen ta tag i mitt hetsätande. Kbt tror jag vore grejen för mig. Tre choklad, sötlakrits och en nästan hel flaska bubbel = ett högst påtaglig illamående. Det värsta är att jag tänker att bästa botemedlet är att äta lite mer, kanske något med tabasco. Det måste ju göra susen, tror ni inte?

Nr: 313

Sunday, sunday, so good to me, tänkte jag innan, för att parafrasera Mamas and the Papas. Kan inte riktigt komma över att John Philips dotter härom året gick ut med att hon under flera år hade ett sexuellt förhållande med sin pappa. Det känns sådär, får jag väl säga, även om Mamas and the Papas aldrig har varit mitt band, låt vara att jag är barnsligt förtjust i västkustfolkrocken. Anyhoow, idag har jag inventerat i butiken jag jobbar i, sen gick jag hem och rotade lite på vinden och i lite lådor inför min nära förestående flytt, om en månad flyttar Musse och jag ihop, tro't den som vill. Men så är det. Efter det drack jag upp gårdagens bubbel och åt upp allt godis som jag kritade i butiken. Vi har världens godaste choklad, det kommer att bli min undergång, kan jag bara säga. Varje gång jag jobbar så bah "Hmm, lite choklad ska jag nog ändå ha...". Nu mår jag givetvis illa och är lite söndagstipsy, helt på egen hand. Oy ve.

På tal om oy ve, på midsommardagen åkte vi på loppistur och införskaffade en mycket tjusig menora. Jag är så nöjd, har velat ha en i en hel evighet. Och härom dagen pratade vi om parterapi, om att det säkert är bra, men Musse bah "Men herregud, vad ska vi säga, vi kan ju inte gå bara för att vi har ett judiskt komplex?" Ahaha älskar honom, om ni bara visste.

Nr: 312

Jag kan inte bli mer hemmafru nu känner jag (även om jag har jobbat idag och just har mejlat iväg det senaste jobbet, nu ska det baske mig hållas helg). Men i alla fall, jag har handlat ost och bubbel och har hunnit diska och dammsuga också och nu, innan Musse kommer hem ska jag fräscha upp mig och hör och häpna byta om till anständiga kläder. Hemmakontorets klädkod består av svarta tights, kort svart trikåklänning som inte skär in någonstans och den finaste morgonrock ni kan tänka er, den är från Gudrun Sjödén och jag har givetvis fått överta den efter den ömma modern, den är i tunn bomull och svart med vita prickar på och jag känner mig som en tjugotalskonstnär i en artistrock när jag svassar runt i den men oavsett hur fin den är så är det ändå en morgonrock. Så nu, operation fiffning, som det anstår en liten hemmfru som ska vara pigg och glad och stå med tidningen redo när den äkta maken gör entré. Innerlig tur att jag inte har en dylik, måste jag säga. Sen blir det i alla fall ost, oliver, bubbel och fransk film. Jomen, det här kan nog ordna upp sig tänker jag.

Nr: 311

På tal om ögonläkaren, jag var just tvungen att byta färg på inläggstexten, från grå till svart, för jag såg inte vad det stod. Bah "Har texten alltid varit så liten? Och suddig?". Gud jag blir äldre för varje sekund. Inte skoj.

Nr: 310

En jäkligt störig sak: jag har suttit hemma hela dan (om vi undantar exkursionen till Bolaget dårå) och jobbat (aha det trodde ni inte men yours truly har nån sorts forskningsass-gig) och bara längtat efter sol och vin och uteservering och nu är det mörkt och mulet och kallt och jag har huvudvärk och är morrig för att det som alltid när Musse och Mary ska göra något går om intet. Så jävla uttråkad är jag nu, har väntat på Musse i typ flera timmar känns det som. Men i alla fall, då tänkte jag att det är ju klart ett i-landsproblem att bli sur för att man sminkade sig och bytte om och drog på sig armbanden för att sen bara stanna hemma och sen tänkte jag på Popmorsa som jag läste idag där hon sa att när hon ojjar sig över att hon inte är snygg i typ bronzer så säger hennes kille "And meanwhile in Darfur" och så tänkte jag att jag känner ju klart inte honom men det låter onekligen som den typen av kille jag är, ska vi säga, mindre förtjust i, som tycker att alla tjejer är våp för att dom typ sminkar sig. Som att han aldrig stör sig på saker som är totala lyxproblem? Va? Som om. Kom igen när du bor i Darfur, Popmorsas kille, då kan du säga så. Annars, I'm thinking no.

Nr: 309

Pratade i telefon innan när jag gick på stan, bah "Jag har så ont i ryggen så jag var tvungen att röra lite på mig" - det innebar att jag tog en prom till Bolaget för att handla helgbubbel. Gud vad jag skämdes. sen är blev Systembolagsbesök motion liksom?

Ja ja jag är tillbaka i alla fall var tanken. Det som stoppade mig senast var när jag satt och skrev ett inlägg om mitt ögonläkarbesök, jag kände att där drar vi väl ändå gränsen. Lite får man väl hålla på värdigheten fast man är världens tråkigaste. Att det här inlägget får godkänt kan man ju givetvis ifrågasätta, men, men, man kan inte få allt här i världen tror jag bestämt.

Nr: 308

Jaha det är fredag och vad hittar vi på idag då? Gick på stan innan och en tanke som ofta slår mig är "Guuud det måste vara mig det är fel på". Älskar att gå på stan tidigt på morgnarna, innan affärerna öppnar och folk är ute och örlar. Älskar att gå på stan på kvällarna, Musse och jag går jämt kvällspromenixer och spanar på hus och fina balkongen och grejjer. Men alltså, att gå på stan vid tolvsnåret en solig fredag, giv mig styrka. Förutom alla dom som verkar finna ett nöje i att gå på stan bland folk så var där till råga på allt en stor jävla skotsk orkester med kilt och säckpipa och hela baletten. Jag försökte men dog på det och bah *går snabbt in på en sidogata för att slippa eländet*. Klarar. Inte. Av. Det. Gode tid. Tröstade mig med Bolaget och Uffan på vägen hem. Bubbel - check. Två långkjolar - check. Den ena är lila med ett helt hysteriskt blommönster och lär kräva ett eller två djupa andetag inna jag går ut i den första gången, men annars är det ju ingen sport, känner jag.

Nr: 307

Jag har en kompis som alltid missförstår allt jag skriver på Fejjan. Han läser och tolkar allt rakt upp och ned, som det står. Jag bah "Herregud jag tillhör generation X, jag har inte ett oironiskt ben i kroppen". Men orka.

Nr: 306

Vaknade förresten imorse och var sugen på färskpotatis och gräslök - jag som inte ens gillar sommaren särskilt mycket. Våren och hösten- gud jag älskar, men sommaren är ju så överskattad. Men maten går ju an. Eller, den är god, visst, visst. Det är mest en grej, att inte vara en sådan där mesig sommarfreak som bah "Åh svenska jordgubbar och sill och potatis och den svenska sommaren - det är grejjer det!". Lite motvalls vill man ju ändå vara. Vissa principer känns av någon anledning viktiga att hålla på.

Nr: 305

Min mamma och jag har ett, ja det är inte ens ett internt skämt längre utan snarare en väldigt intern kommentar liksom, en kommentar som har typ tjugo år på nacken. Så länge har vi hållit på med det här. Det hela går ut på att det under de här tjugo-någonting åren så finns det inte en försommar som modern har underlåtit att meddela eller att kommentera, på något sätt, att nu blommar rapsen. Båda två vet exakt vad det referar till (och det är verkligen inget spännande), utöver det faktum att rapsen, ehh ja, faktiskt blommar. Ni förstår nivån här, den är inte hög. Men i alla fall, jag fick ett sms härom dagen, "Nu blommar rapsen", och kunde inte låta bli att bli glad. Det är lite fint. Både att rapsen blommar och att modern hör av sig om det.

Nr: 304

Funderade lite på helgen innan, ni vet som man gör, "Vad ska vi göra?", "Vad ska vi käka?" och bah kände att den enda, verkligen det enda jag är sugen på är hamburgerbröd. ÄLSKAR hamburgerbröd, det är det godaste jag vet. Med senap, ketchup och bostongurka. Och tunnskivad rå lök. Känner dock att det blir svårt att sälja in det hos Musse.

Imorn ska vi på vernissage och ni kan inte ana vår förtjusning när jag, efter att tidigare ha fått mejla och be om att komma på gästlistan till Modernas vernissager, nu fick en inbjudan! Wohoo. Det kan eventuellt ha förekommit en high five mellan Musse och mig, men det vill jag inte uttala mig helt säkert om. Jag känner hur vi rör oss uppåt i Malmös kulturliv. Verkligen.

Nr: 303

Jag tänkte på Johan Glans när jag stod i baren på Volym igår och beställde en cola. Jag ville, ville ju egentligen säga "En kåcka, TACK" men eftersom jag aldrig har använt det ordet i hela mitt liv så kände jag att det väl inte riktigt var läge att börja där. Eller, det jag egentligen ville säga var "Vad är det billigaste ni har så tar jag det?", men jag utgick från att en läsk för 25 pix var det billigaste jag kunde komma undan med. High life.

Nr: 302

Ja vad ska man säga mina vänner? Mitt hår är så fult så jag försöker att vänja mig vid att ha det uppsatt. Jag har ALDRIG mitt hår uppsatt, för att jag inte kan och för att det är tungt och det gör ont i huvudet att sätta upp det. Men mest är det för att jag har en olycklig käklinje, nej men jag menar "käklinje", och en vansinnigt ful profil. Men anyhoow, jag sätter upp det och känner mig som en fet, osexig tant. Fett osexigt. Men Musse säger att det är fint, bless his little heart. Jag ser ut som "the lady of the manor" med håret uppsatt, säger han. Gulle.

PS: Musse spritsade lite för hårt i fredags. Hur jag märkte det? Han bytte skärmbild på sin datta, från en bild på Flying Doctors-gänget till en på Jude Law. Jag är så stolt.

Nr: 301

Fyra saker som gjorde söndagen till en riktigt jävla usel dag:

1) Vi lottade och lotten är så ful och allt var så tråkigt och jobbigt och jag hatar fula saker. Dör på det.

2) Träffade på en gammal universitetskompis som bah "Men vad händer, berätta något nytt och kul!" och jag bah "......". Vad kan jag säga, INGET händer i mitt liv. Blev påmind om hur misslyckad jag är.

3) Blev inbjuden till en disputationsmiddag och tanke nummer två, efter "Åh så kul att hon är klar", var "Ja den lär jag ju inte gå på med tanke på att jag är misslyckad och värdelös och inte har något att säga till någon".

4) Jag låste mig själv ute.

Kontentan av det hela: Jag är inte bara misslyckad och värdelös jag är DUM I HUVUDET också.

Nr: 300

Älskar min fina mamma. Hon och en väninna går på hantverksträffar någon kväll i veckan, stickar lite, dricker kaffe och pratar sådär. Dötrevligt. Det hela håller på mellan klockan sex och åtta, men modern anförtrodde mig härom dagen att dom ibland åker hem lite tidigare eftersom båda två är suckers för Navy CIS som börjar klockan åtta. Så himla golligt, sticktanterna som skyndar sig hem för att kolla på agentserie. Fast modern kallar det givetvis CIS Navy. Kan hon få en titel fel så får hon det. Men ändå, kärleken på det.

Nr: 299

"Gud jag är så lätt att håna." Så tänkte jag innan. Med mitt fula fluffiga hår och stora glasögon och nervösa läggning. Gode. Tid.

Nr: 298

Ibland tänker jag att jag kanske är lat på riktigt. Jag kanske faktiskt inte vill göra saker. Jag brukar tänka att lat, men det är jag ju i alla fall inte, ett dåligt karaktärsdrag jag har förskonats ifrån, puh. För jag är inte den som bangar att gå upp tidigt och fixa grejjer och gå och handla och "Oj jag hann visst städa och gå till återvinningen och baka ett bröd också", den vajben litta, det är ganska typiskt Mary. I mångt och mycket är jag en "doer", som det visst heter. Men ändå, jag tror att jag är lat i själen, liksom. Lat när det kommer till svåra och jobbiga saker. Sådant som tar emot lite. Och det är ju illa. Det är ju onekligen bättre att inte orka städa men att göra det viktiga, än att vara som jag (det är aldrig bra att vara som jag) och städa och fixa men sen inte orka ta tag i allt det som faktiskt är viktigt i livet, det som ÄR livet, utan istället bah "Åh det är ett gammalt Poirot-avsnitt på tv, det har jag bara sett två gånger tidigare, wohoo, den där viktiga boken eller uppsatsen kan jag tänka på imorn istället". Liksom lite så. Är också rädd för att jag fantiserar bort mitt liv, att jag bara tänker på hur det skulle kunna vara och nöjer mig med det. Jag tror att barndoms förälskelse i skönlitteratur, en förälskelse som aldrig har gått över, är skurken här. Om man alltid har varit nöjd med att läsa om andra som lever livet, men aldrig riktigt klurat ut hur man ska göra det själv, vad ska man då göra?

Nr: 297

This just in: jag har en ny karriärplan. Igår hängde jag på allehanda auktionssajter och fick den briljanta idén att börja handla med guld. På ricko. Köpa smycken och sälja guldet och tjäna massvis med dolares. Guldpriset är högt nu, vettni. Någonstans känner jag att en sån enkel plan måste ha en hake någonstans, att om det vore så enkelt så skulle alla småfifflare syssla med det här. Så antagligen kommer även detta att fallera. Men fint hade det varit. Mary, guldhandlare. Det visitkortet hade inte gått att för hackor, känner jag.

Nr: 296

Ibland undrar jag om Musse är införstådd med att det finns en reell risk att när vi gifter oss (as if) så kommer han att knyta hymnens band med Stevie Nicks dorkiga kusin, iförd böljande Stevie-klänning och plugghästglasögon. Kanske en blomma bakom örat. På ricko. Vi kommer liksom inte att köra med vit klänning och körrka och sådana där fånerier utan typ rådhus och middag UTAN tönterier som att alla ogifta skall upp och pussa på brudgummen respektive bruden, alltså jag dör skämsdöden på sådant. Inga sånger skall sjungas heller. När man äter äter man, och tramsar inte runt. I alla fall, jag stod på Humana innan och provade klänningar och hittade en fab klänning som Stevie hade ÄLSKAT. Härligt syntetmaterial. Fotsid. Vida ärmar. Psykedeliskt mönster. Den hade inte fransar, annars hade den allt. Stod där och bah "Jooo den här hade jag kunnat gifta mig i." Jag har lagt undan den och ska ta med syrran, inte Musse, och spana på den igen. Frågan är förstås: "What would Stevie do?". Jag vet ju givetvis svaret. "Go all in."

Nr: 295

I förrgår hängde jag i moderns trädgård, avec modern. Vi satt och drack kaffe och åt lite frukt och pratade när en av hennes grannar kom hem med sina barn. Genast blev vi överfallna av en treåring och en sexåring. Och de var söta och rara såklart även om de slängde sig över allt och skulle ha vindruvor och melon och det ena med det femte. Klart att de fick lite vindruvor, men ändå, härjandet. Under tiden satt mamman en bit bort och matade bäbisen. Sen kom hon fram och vände sig till treåringen och bah "Lennart*, ska du kissa på toaletten eller busken?". Jag bah "????". Sen följde samma fråga ett antal gånger tills hon helt sonika lyfte upp lille Lennart och lät honom kissa på en buske precis bredvid oss, där vi satt och åt. Efter det kom Lennart rusande tillbaka och slängde sig ånyo över frukten, varpå jag bah "Åkej jag har nog ätit klart nu...". Men alltså på ricko GÖR man så? Vad är det med föräldrar som helt tappar vett och sans och all känsla för gammal vanlig anständighet? För det första låter man väl inte barnen kissa i den allmäna trädgården och för det andra, om man nu måste göra det, så går man väl bort en bit om det sitter folk och ÄTER i närheten? Gode. Tid.

* Namnet är fingerat.

Nr: 294

Hajja så väl Musse känner mig när jag på min födelsedag får två sorters Tabasco och ett presentkort på ostbutiken. Åh! Jag fick så himla fina saker av min fina familj, böcker, armband, bubbel, Rosita, ett fabulöst fiskfat, godis, åhh allt det bästa. Jag gillar ju inte att bli äldre, allt bara changserar, men själva födelsedagen är jag barnsligt förtjust i. Mest för att jag har som regel att på den dagen får man göra och äta precis det man vill, hela dagen. Så på kvällen var jag helt ledsen, bah "Jag vill inte gå och lägga mig, då tar ju födelsedagen slut, buhu". På vissa sätt är jag fortfarande tolv år mentalt.

Nr: 293

Musse och jag älskar att gå på kyrkogårdar, det gör vi jämt. Överlag promenerar vi väldigt ofta, i stan bara, i Slottsparken, som är mitt bästa ställe i Malmö, älskar den, och på fina kyrkogårdar. Vi går och pratar mycket, vad kan jag säga. Härom kvällen promenixade vi i alla fall på körrgårn och spanade på den judiska begravningsplatsen. Den var låst utifrån gatan, men vi hittade vi en ingång från kyrkogården, och jisses så fint där var. Det kändes som att hitta en hemlig trädgård, alldeles lugnt och stilla. Och sen gick vi där och läste på stenarna och jag bah "Vad tror du, kan man som icke-jude komma undan med att döpa sin son till Lieb?". Musse trodde nej på det. Synd.

Nr: 292

Om någon undrade: man får sjuk träningsvärk av att rensa ogräs. Har ont överallt. Är mycket nöjd med det. Mary behöver röra på sitt lilla fläsk. Jag tror också att det här med att göra något fysiskt och praktiskt är bra för mig. Har även uppfunnit ett nytt verb, att lotta.

Nr: 291

Alltså det här med att Svt återupplivar både Gäster med gester och Har du hört den förut, vad är det med det egentligen? Kommer någon att titta på det här? Har du hört den förut kan ju vara det mest pinsamma programformatet NÅGONSIN, jag skäms bara jag tänker på att folk faktiskt tittade på Evert Ljusberg och hon tantan när dom satt på en pub och drog vitsar, herreguuuuuud så genant. Hundra spänn på att det är en engelsk originalidé, eller vad tror ni? Och att Rickard Olsson alls har en karriär är ju spännande i och för sig, men Gäster med gester? Jag såg det ju givetvis när det gick med Lennart Swahn och tyckte att det var döskoj men heregud det var åttiotal och jag var typ tio, det är den enda förklaringen till det. Ettan och tvåan fanns och man tog tacksamt emot vad man fick i form av tv-underhållning. Men nu, med the internetz och sjuttiofem kanaler i grundutbudet? Seriöst? The sky's the limit vad gäller underhållning i alla dess former.

På tal om the internetz så läste jag en artikel i morgontidningen där en tolvåring flicka fick svara på frågan om hur hennes drömplats eller drömdag, någotdera var det, såg ut, och hennes svar var att då skulle hon sitta på en perfekt vacker bergstopp med trådlös uppkoppling så att hon kunde spela ett spel på dattan. Det kan nog vara något av det sorgligaste jag har hört. Kommer mina barn att få spela dattaspel? Svar nej. Det kommer att få samla löv och kottar och lära sig om skalbaggar. Kommer Hieronymus och Hedvig att bli klassens mobboffer? Mycket möjligt, men det står jag för. "Ni kommer att tacka mig senare" är en fras jag lär säga många gånger, känner jag. Huruvida de faktiskt kommer att göra det är en annan femma.

Inatt drömde jag att jag åt chips. Herregud då har det gått för långt. Dillchips var det. Men jisses.

Nr: 290

Jo just det, vill fortfarande ha chips. En av livets konstanter. Skulle vilja ha ett liv också, men det finns visst inte på Konsum. Jag har letat men dom var slut sa hon i kassan.