Ändå livet, så fint liksom

Just nu sätter jag guldkant på tillvaron genom att äta överblivna kakor från brf:ens årsmöte. Löxar te det litta, som vi väl kanske inte säger i Skåne, men nästan. Försökte lite fint sådär diskrethetsäta (en självmotsägelse kan tyckas men jag har jobbat på tekniken länge) syltkakor och havrediton under mötet och förbarmade mig över resterna med förevändningen "Jo men jag kan alltid ge dom till min pojkvän". Moahahaha. Antalet kakor han kommer att komma i närheten av (och här uppskattar jag bara lite lätt, men ändå): 0. Den känslan. Oy ve.