Me, myself och mat

Alltid när jag säger "Oh, kan vi inte göra yadiyadi..." (och gudarna ska veta att det inte händer alltför ofta) så är det för att jag vill äta något. Alternativt baka eller laga något, men slutresultatet blir ju detsamma. Goffgoff. För närvarande har jag en chokladpavlova jag skulle vilja ge mig på, och försöker febrilt komma på ett tillfälle att baka en dylik. Ingen blir ju överraskad när jag säger att jag skriver en uppsats om mat, tänker jag. Sen så tycker jag alltid att det är trevligt att fira saker, oavsett vad. Sätta goldkant på tillvaron, liksom unna sig litta. Eller nej. Aaaaanyhodles, nu har jag initierat en 4:e juli-picknick på söndag, enbart av den enkla anledningen att jag känner ett stort behov av att äta burgare, nachos och guacamole. På en filt i parken. I goda vänners lag, som det visst så fint heter. Om det är vad som äts på sagda firande i Amerikat har jag ingen aning om, men det är vad jag tänker inmundiga. Och det kommer att bli fab tror jag bestämt.