söndag 18 juli 2010

Nu är jag sådär tråkig igen. Tappar stinget vettja. Dötrist. Vill radera alla inlägg och bah skriva något nytt och sköjjigt. Har tappar skrivkänslan alldeles. Tragiskt eftersom det är typ det enda jag kan, och inte ens det är jag bra på. Musse drömde inatt att vi hade en mycket framgångsrik ekologisk glassfabrik. Ibland tänker jag att det är vad jag borde göra, överge akademin och börja ägna mig åt mat på ett praktiskt sätt, istället för intellektuellt. Odla något, eller så. I alla fall, jag ville mest säga att jag vet att jag är tråkig, så att ni inte tror att jag inbillar mig något annat.

5 kommentarer:

B sa...

Jag funderar på att lägga av med allt och istället öppna en våffelkiosk. Våfflor, grädde, sylt, kaffe, saft. Serverat av mig, i en snygg polkagrisrandig klänning och huvudbonad. Inget mer. Skulle bli succé.

och ps. skriv för min skull. jag läser allt, alltid, och det betyder massa! you rule. puss. ds.

Mary sa...

Ja men precis, öppna café eller handelsträdgård eller något sådant, med våfflor! Fast vet ju att man aldrig kan vara ledig då, att driva egen rörelse är typ det absolut sista jag vill göra, man har ju inget liv då. Det har jag i och för sig inte nu heller, men ändå.

Och jag fortsätter skriva bara för din skull sköna fröken. Bara för din skull.

B sa...

Skulle inte ha något emot att jobba jämt tror jag, just därför att jag inte har nåt liv. Skulle bara stå i min våffelstuga och vara glad. Hej heeeej, hääär vare våffler! Osv. Min mamma säger att jag måste ha "intellektuella utmaningar" i arbetet, men det tror jag så mycket jag vill på.

Och klart du ska skriva för min skull! Man skall vårda sin fanbase :)

Maja sa...

Nejnejnej det går över ska du se, inte bry sig om att det känns segt att skriva just nu!

Jag har en fråga, när blev pojkvännen Musse, hette han inte J i de raderade inläggen?

Mary sa...

Haha jo men J är Musse, men det finns ju inget tråkigare än bloggar där det bara är initialer hit och dit, hatart. Så Musse är hans nya smeknamn, jag har jobbat in det ganska bra faktiskt, om jag får säga det själv.

Jag har köpt en diktafon idag och känner mig mycket viktig, jag hoppas att skrivandet blir bättre av det. Känner man sig viktig känner man sig också bra och värdefull, tänker jag. Och kan skriva.