Nr: 201

Jag vill ju inte skriva det här för det är bara ytterligare ett bevis på att mitt liv är så fruktansvärt och erbarmligt litet, på så många sätt, men whatevs, vi har ju inga hemligheter för varandra och ni vet ju vid det här laget att jag är ganska misslyckad. Så here goes. Min fina lillasyster ska på en mycket välförtjänt semester och mejlade och bah "Vill du låna min lägenhet när jag är borta?" och jag bah "Ååååå jaaaaaa tack snälla!". Är så sjukt trött på min lägenhet och på mitt hemska räliga badrum och på alla hantverkare, jag hatar att vara hemma numera. Och Lillans lägenhet är helt döfin, ett steknast från Grand Hotel i Lund, med utsikt över takåsar och mysiga hus och jag bara längtar! Jag kan hänga på UB helt obegränsat och jag slipper kånka datorn och böckerna på bussen och det kommer att vara så skönt. Jag ska ha en skriv-vecka och sen kommer Musse till helgen och då blir'e mys och mini-semester, vettni. Nä skoja. Men i alla fall, det kommer att bli fint. Är man en i själ och hjärta misslyckad och liten människa så är det här vad som behövs för att man skall bli glad. Inte så mycket, med andra ord. But still, jag tar vad jag kan få.