Nr: 288

Gud ibland är det så svårt att älska någon annan när man hatar sig själv så mycket. Jag vill så gärna vara bra för Musse, vara glad och rolig och snäll men jag tycker så illa om mig själv att det är svårt att vara allt det då. Mest hela tiden vill jag dra ett gammalt täcker över mig och hoppas på att världen glömmer bort att jag alls finns. Inte så roligt. Men Musse är så fin och jag vill ju att han ska ha det bra. För sin egen skull borde han hitta någon annan att vara tillsammans med, någon annan än fula dumma Mary. Det har jag sagt till honom, också mer än en gång. Men han är visst lite dum i huvudet han också, för han tycker att jag är bra. Vilket pucko.