Nr: 321

Ibland tänker jag att man kanske skulle ta och bli en sån där gulligull-bloggare, som typ Nio till fem eller Elsa Billgren. Nu hajjar prylen, bara lägga upp massa perfekt bilder på skumpaflaskor i motljus och macaroner och katter och prickiga klänningar och skriva om "pojknackar" (här kräks jag på allvar - gode tid jag är en vuxen kvinna inte en tonåring) och vad det nu är dom skriver om. Jag tänker att det skulle kunna bli bättre då, att man kanske skulle bli en sån glad och gullig typ av att låtsas vara en glad och gullig typ som alltid gör glada och gulliga saker. Sen inser jag att jag är deras antites, jag ÄR ju Woody Allen, en neurotisk och ängslig typ som säger till sin terapeut att "Men jag är så misslyckad och värdelös, jag har läst mycket mer humaniora än vad mina lyckade samhällsvetarkompisar har gjort, det är ju jättedåligt". På allvar. Gode tid jag är sjuk i huvudet.