Nr: 402

Status idag: förjävlig. Började dagen med att försöka låta bli att gråta i teet.

En fråga - exakt hur sjuk i huvudet är man om man har komplex för att man har det rent hemma? På allvar, jag har det. Jag känner mig som en sämre, tråkigare människa bara för att jag är i princip fysiskt oförmögen att ha det stökigt och jävligt hemma. Minns ju när vi var små och mamma jämt hade kaos (stort hus med fyra barn och minst en hund, I don't blame her) och vi brukade skratta lite i smyg åt mormor som jämt "gick och plockade" och hade det hemma så som jag har det nu. Städat. Allt var klart när man kom på middag. Och vi fnissade lite och tyckte att det var fånigt. Jag ÄR som mormor. Och jag känner ju att det såklart är dåligt, att det avslöjar en tråkig och färglös personlighet. Hemma hos syrran och hennes karl är det alltid kaos och stök och en veckas disk i köket och återvinning och tomflaskor och det är tjo och det är tjim och bohemiskt. Cut to Mary som diskar kanske två gånger om dagen och alltid har rent på diskbänken. Inget tjo och baske mig inget tjim här inte. Musse och jag kommer att bli "det tråkiga barnlösa paret som har välstädat hemma". Vi kommer inte att bli ett sådant barnlöst par som spenderar pengarna på dyra hemmaprylar och flashiga resor, nej vi kommer att vara exakt som nu bara att folk kommer att tycka synd om oss. Eller jag menar, det kommer att vara exakt som nu. Punkt.