Nr: 484

Igår såg vi Sarahs nyckel. Har ni sett den? Med Kristin Scott Thomas. Gud vad jag älskar henne. Men i alla fall, den var bra men så ledsam och hemsk. Jag var helt uppriven efteråt och kunde inte sova, Musse fick klappa lite på mig. Så när jag låg där och var ledsen så dök av någon anledning Heidegger upp i huvudet. Och jag kunde inte för mitt liv komma på vad karln hette i förnamn. Jag försökte se Varat och tiden framför mig där den står i bokhyllan och när det inte lyckades gick jag igenom alla klassiska tyska namn jag kom på i huvudet; Heinrich, Thomas, Johann, Friedrich, ja ni fattar, tills Musse mumlade "Han hette Martin". Härom kvällen väckte jag Musse med frågan "Du, vad hette hon hamnpolisen i säsong två av The Wire?". Vad är det som gör att sådant dyker upp i huvudet?

Idag kom Musse hem från bibblan med lite böcker. Bland annat med en lättläst bok på tyska, Fälle für den Kommissar, något som föranleddes av att vi inledde dagen med att googla etymologin bakom ordet vitlök vilket sen gjorde att vi läste på om muskotblomman och sen hamnade på den tyska wikisidan för muskotnöt. Och vi aspirerar ju på att bli tyskofiler, så då måste vi fräscha upp tyskan. Dorkofiler är vi ju redan, så det är inget vi behöver jobba på, som ni ju förstår.