Nr: 497

Jobbigt läge att jag har noll, absolut noll stresstålighet och redan nu, på tisdag, känner mig helt förstörd inför fredagen. Det kryper i armarna och jag vaknar på morgonen och känner mig helt slut. För det är ju det, jag känner mig själv. Jag vet hur jag blir under stress. Gode Moses. På fredag kommer jag att somna i ett hörn någonstans så fort alla har anlänt. Saker jag tänker på: Gud tänk om dom har tråkigt och går på en gång. Gud tänk om dom stannar jättesent? Tänk om allt blir dåligt. Tänk om maten blir äcklig. Tänk om dom har tråkigt. Varför gör jag det här? Varför rymmer vi inte?

Mest rädd är jag för att jag kommer att vara så stressad att jag inte kommer kunna ha trevligt och prata med alla som jag vill prata med och att jag bara kommer att hetsa över att fylla på faten och se till att folk har bubbel och gah!