Nr: 503

Sak jag tänker ofta: att jag vill bli vegan. Musse blir alltid rädd när jag säger det men det är för att han hängde med straight edge veganer i sin ljuva ungdom. Jag tycker också att det känns jobbigt och asocialt och väldigt svårt men det är väl inte det jag är ute efter riktigt, att gå helt strikt vegan, men jag skulle vilja att i alla fall i stor utsträckning leva veganskt hemma.

Mitt nästa skrivprojekt handlar om djur och saken blir ju inte bättre av att jag just nu läser Tom Regans Empty cages. Den rekommenderas inte för the faint of hearted, om man säger. Det skaver liksom i mig att dricka mjölk, tll exempel. Inkonsekvensen känns inte bra, det känns inte som att det räcker att inte äta kött, jag kan inte riktigt nöja mig med det. Jag tror inte att svenska mjölkkor lever så hemska liv men de får oavsett hur bra de har det inte leva sina naturliga koliv med sina kalvar omkring sig.

Men om man istället ska dricka sojamjölk, då utnyttjas inga djur men sojabönsproduktionen i till exempel Brasilien är ganska gräslig med väldigt mycket kemikalier och gifter och skövling och människor som far illa. Jag var på en föreläsning om livsmedelsproduktion för ett tag sedan och den fick mig att inte vilja äta något annat än typ potatis och palsternacka och vatten, för den storskaliga, industriella livsmedelsproduktionen är så sjukt äcklig. Verkligen. Vi pratade om det igår och Musses kommentar, som är hemsk men ganska sann, var att det att vara en modern människa är att förstöra världen. Oavsett hur man gör blir något fel. Hur ska man då göra när man vill göra något bra? Jag vet inte.