Nr: 507

Alla är så snälla när man gifter sig! Jag blir helt rörd. Musses kollegor vart lite till sig. Dels fick han (vi) typ tre kilo lösgodis och en bild på oss (från min syrras Facebook-album) utskriven i A4-format och laminerad. Wtf? Lite konstigt, men rart. Ännu rarare var flaskan champagne och ett presentkort på Cervera och ett på Designtorget. Superrart, verkligen. Det är ju inte mina favoritaffärer men de har ju så klart bra saker, vi hittar säkert något jättefint. Vi behöver vinglas och Musse gillar sådana där fula, stora restaurangglas (som jag givetvis tycker utstrålar mycket pengar, ingen smak) så något säger mig att det är dithän det lutar. (Syrran bah "Ni måste köpa en Le Creuset!" Fullt så generösa var de inte, med tanke på att de är svindyra, men jo, visst skulle jag vilja ha en sån härligt orange gryta och verkligen omfamna min medelklassighet! Kan börja baka surdegsbröd när jag ändå håller på!) Men ändå, jag blir lite beklämd när jag hänger på Cerveras hemsida och hittar tårtfat för tusen spänn. Nya och fula och ocharmiga. Det är något med det som söker mig så, jag kan inte riktigt förklara det, mer än att det för mig känns så otroligt själlöst. Med tanke på att jag använder nouveau riche som mitt värsta skällsord vad gäller stil och smak så är det kanske inte så konstigt. Det är det här med att jag inbillar mig att jag är gamla pengar, fastän vi är inga pengar alls. Så tokigt det kan bli. Illusions of grandeur, und so weiter.