Hur man överlever ett avsnitt av Debatt utan att ådra sig en hjärnblödning:

Man skrattar och skakar på huvudet. Alltså jag oroas ibland av min cynism och distansering. Är rädd för att jag är oförmögen att faktiskt på riktigt engagera mig i världen, har liksom blivit van vid att sitta vid sidan av och bah "Ja men det är ju intressant hur debatten förs..." Hallå i elfenbenstornet liksom, där sitter jag som en annan kommentator. Jag är Arne Hegerfors och världen är min fotbollsplan. En något haltande analogi quizas men whatevs, man kan inte få allt såhär på en torsdagskväll. Jag har i alla fall lärt mig av experten på Antikrundan att det heter bergkristall utan s-et efter berg så det var ju en inte helt bortslösad kväll framför STV:s sändningar om man säger.