Mary läser

Jag har läst en del på sistone och gode tid vad jag ÄLSKAR skönlitteratur. Ibland förstår jag inte varför jag inte jobbar med det, på något sätt, för böcker är min första och största kärlek. Jag kan inte leva utan att läsa och blir typ beroende av det när jag börjar, bara måstemåste läsa en bok till. Lite kan det ha att göra med att jag tycker att om jag inte jobbar med uppsatsen så är det i alla fall okej om jag läser, för det är utvecklande och lärorikt och böcker är helt enkelt ALLTID bra.
Aaaanyhoodles, efter att ha läst Sarah Waters Affinity (som jag gillade, en viktoriansk äventyrshistoria med lesbisk kärlek, spiritsm och mörka fängelsehålor, jag klagar verkligen inte) och Douglas Couplands Generation A (som också var väldigt bra och rolig och pessimistisk och väldigt mycket Coupland) letade jag i hyllorna efter något oläst och hittade 1984. Och vad kan jag säga, jag tyckte väldigt mycket om den, så mycket att jag låg och sträckläste igår kväll i sängen. Den fick mig att se det fina i människor igen, att se det fina i känslor och intimitet och allt som vi tar för givet. Jag blev rörd när paret i kön framför mig på Hemköp la armarna om varandra. Tänk att leva utan det, utan kärlek. Och när Julia lyckas smuggla lappen till Winston och han öppnar den och läser meddelandet, åh!