Och annars då? Hur är det på kontoret?

Ja alltså jag tänker på LIVET hela tiden. Och på hur jag vill att det ska hända något och hur jobbigt det är när man inser att det är man själv som måste se till att saker händer. Döjobbigt jue. Idag har jag i och för sig skrivit men inte på det jag borde skriva på, dvs uppsatsen, utan på trams som givetvis inte kommer att bli något. Gode tid om jag bara kunde tro lite på mig själv. Har dock insett att jag faktiskt aldrig har trott på att jag skulle kunna lyckas med någonting. Men ändå, jobbigt.

Har sökt ett jobb också. Som jag dögärna vill ha. Efter att jag skickade iväg ansökan var jag tvungen att gå in och kolla mina sekretessinställningar på Fejjan, jag kände att jag helst inte vill att en potentiell blivande arbetsgivare ser de få men ganska komprometterande partybilder på mig som finns där. Eller, komprometterande och komprometterande, jag är ful helt enkelt. Good old fashioned ful, mina vänner. Låt oss var uppriktiga angående detta.

Påsken då, undrar kanske någon vän av ordning, hur var den? Finfin. Jag ÄLSKAR alla högtider som innehåller choklad och marsipan. Följaktligen hade jag också marsipan-/choklad-/ost och kex-magknip tre dar i rad men det var det värt. Igår offrade jag mig och åt ALLA resterna bara för att bli av med det. Puh. Det var ett tufft jobb, men jag var tvungen. Bevis på hur kul vi hade: ena syrran skrattade sig till näsblod. Andra syrran tillkännagav under middagen att hon vill paxa att dö först. Brorens kommentar till detta var "Men vet du inte hur gammal mamma är?". Fun was had by all, kan man väl summera det hela. Gött mos. Min familj alltså, de är min räddning.