söndag 23 maj 2010

Att platta är att dö en smula...?

Jag funderar på att införskaffa en platt-tång. På förekommen anledning, kan väl tilläggas. Mitt hår är inte bra och inte blir det bättre av att vädret nu har ställt in sig på "mulet och trist men sommarfuktigt". Luftfuktighet vad gör du med mig? Det går liksom inte att beskriva men mitt hår blir så överjävligt av fukt. Frissigt och fluffigt och liksom flottigt. En platt-tång skulle med all sannolikhet hjälpa upp det hela, slätt och fint skulle det bli. Nu har jag ganska dåliga erfarenheter av dylika apparater. För snart tio år sedan hittade jag min och syrrans gamla rödvita Babyliss-tång anno 1987 sådär på en höft. Den hade tre utbytbara set med plattor, våfflor, vågor och platt. När det begav sig var det väl mest våffelplattorna som användes (man ville ju vara fin till partyn på fritidsgården på mellanstadiet) men då, för tio år sen, använde jag plattorna och hade fint och rakt hår. Jag stod och lekte med den innan jobbet, nästan varje dag. Blev sådär kul när jag kom till frissan och fick klippa en decimeter för att det var så slitet. Efter det - ingen mer platt-tång. Men, något säger mig att det har hänt en del på hårproduktsfronten sen det glada åttiotalet. Använder inte alla tänger och mög jämt, utan att bränna av sig håret? Och det skulle ju inte vara helt fel att inte ALLTID se för jävlig ut i håret. Det finns bara ett par krux med detta:
1) Jag har inga pengar och jag gissar att en dylik apparat går loss på ett par hundra åtminstone. Sådär kul. Dock, jag är blir snart stadd i kassa när jag cashar in ersättning för brf-jobb samt skatteåterbäringen, så det kanske går att lösa där.

2) Det bär mig emot att köpa tråkiga saker och det här kvalar lätt in på listan över tråkiga saker. Där återfinns även strumpor. Har inte köpt ett nytt par på flera år. Det är tråkigt. Alltså köper jag det inte. (Behöver jag nya strumpor? Gud ja. Min senaste giv är att när hålet på stortån blir för stort, ni vet sådär jobbigt när tån petar ut, så byter jag fot, så att hålet kommer under småtårna istället. Funkar verkligen JÄTTEbra.) Jag kan till nöds gå med på att lägga pengar på sådant som är trist men nödvändigt (som havregryn) men det ultimata är ju att handla sådant som är livsnödvändigt OCH roligt. Som exempel där kan jag ju nämna böcker, fetaost och snögga kläder. Om ni undrade.

3) Det bär mig även emot att hålla på och fixa med håret, vilket ett inköp av dylik apparat onekligen implicerar. Jag tycker liksom att det är fel på något löjligt sätt, jag ska inte behöva göra det utan mitt hår ska vara bra som det är. Det är ett nederlag, en prestigeförlust att behöva ge upp och faktiskt FIXA sig, känner jag. Jag förstår ju dock att alla snögga tjejer jag ser gör precis detta och inte alls, som man kan förledas att tro, är sådär snögga av naturen. Vi inser ju alla även att det antagligen är den här inställningen som kan förklara varför jag alltid är ett fult och frissigt spektakel, men låt oss inte bli petiga här. Åter till dilemmat: att platta eller inte? Vad ska en flicka göra?

2 kommentarer:

Maja sa...

Don't. Det tar mig 1 timme och 20 minuter att få håret rakt, den sekund jag går ut blir det lockigt igen. Och jag har bara hår till lite lite nedanför axlarna...

Mary sa...

Åh en medsyster! Näe jag ska inte. Orkar inte. Gud över en timme, hur pallar du med det? Jag älskar lockigt hår, det är ju döfint.