Vacker utan spackel

Jaha, what's new, govänner? Förra veckan körde jag en ny drive, en inget smink-drive. Gick sådär. Jag har emellanåt bekymmer med det faktum att det ofta känns som om det värsta som kan hända är att det märks att man är människa. Och med man menar jag kvinnor. Män kan ju få vara hur fula som helst, det är lugnt. Men kvinns, jisses allt ska vara så fixat och ansat och perfekt så jag vet inte vad. Nu gör jag ju väldigt lite av det här, nästan inget alls. Mest beroende på att jag är lat, antar jag. Så jävla snygg är jag ju inte så jag hade säkert behövt det. Men i alla fall, förra veckan tänkte jag att jag skulle köra utan smink och se hur det gick. Började med att hoppa över foundationen och bara köra rouge. Jag är ju en rouge-o-holic, jag använder JÄTTEMYCKET rouge. Pojkvännen komplimenterade mig översvallande. Sen nästa dag körde jag utan något alls, lite med tanken att inget rouge skulle få mig att se tärd ut och tärd = smal. Det gick sådär. Tragiskt när man tänker att "Äh vafan jag ser ju bra ut utan smink" och sen går in i en provhytt och bah vill dö. Det kan i och för sig ha berott på att mitt hår, tack vare luftfuktigheten, var helt överjävligt fult men på ricko, det var inte en trevlig upplevelse. Så whatevs, jag får väl inse att jag är för ful för att gå utan smink. Upplyftande tanke vill jag mena.

I övrigt har jag dragit på mig en spexig stämbandsinflammation, jag har ingen röst men väser och hostar och kan inte sova för så fort jag gör det så börjar jag hosta. Jag sover med en termos varmt vatten bredvid sängen, det är det enda som hjälper. Igår drack jag så mycket vatten att jag till sist fick ont i njurarna. Lägg därtill att jag är halsneurotiker av rang och alltid tror att jag ska dö en plågsam kvävningsdöd så fort jag har ont i halsen. I går morse var hemsk, jag vaknade och paniken rev i mig för det var bara tjockt och rassligt och alltså kvävningen var nära förestående. Jag gick upp och klädde mig för, som jag väste till pojkvännen som låg kvar i sängen, "jag vill inte dö i pyjamas". Randig pyjamas. Så ovärdigt. Idag har det inte varit så illa, men ändå, oh the joy. Men nog om mig, hur är det med er? Har ni något spännande att berätta? Eller varför inte frisörklassikern: "Vad händer i ditt liv?".