Ännu ett inlägg som kommer att gå till historien, tror jag minsann

Om vi talar tvärtomspråket så har jag haft en fabulös dag. Om vi talar på ricko så har den varit hemsk, en av de värsta på länge. Vid halv sex på kvällen åt jag för första gången och innan dess ville jag gråta typ fem gånger samt hade fått tolv svett-attacker och tre panikanfall. Gode tid. Låt mig ta det från början:

Igår hade vi grillmiddag med brf:en på gården, och givetvis blev undertecknad en av de utvalda att åka och handla och fixa. Det tog oss FYRA timmar att handla och under den tiden hann ordföranden dra med mig att titta på vaxdukar på ÖB samt få mig att ranta Jägerso runt efter en kundvagn medan hon stod vid ett stånd där de sålde hudvårdsprodukter från Döda havet. Gött mos! Men i alla fall, kvällen var trevlig och folk drack vin och öl så det stod härliga till och vid elva öppnade en granne fönstret och bah "Har ni fest eller?" och sen kom han ut med sin öl och gjorde oss sällskap. Men det blev sent. (Obsobs jag blev inte full om ni trodde det, jag drack max två glas vin.) Och jag var uppe dötidigt för att tvätta. Och sen, sen hade jag lovat min bästa granne att hjälpa henne flytta och det var här det blev riktig jobbigt. Dötrött och hungrig och less bar vi ned grejjer som skulle till tippen, från tredje våningen utan hiss. Grannen fick låna syrrans bil och ja vad ska jag säga, hon visade sig vara en less than excellent bilförare. Det gick helt enkelt mindre bra för henne när hon skulle ratta en snart veteranklassad gammal manuell Volvo. Det skorrade och raspade och vi kom inte ens runt kvarteret förrän en härlig doft av något något bränt slog emot oss. Detta mitt på Amiralsgatan i tät trafik. Your's truly fick lätt panik, och med lätt menar jag panik mas grande. Sen, sen svängde vi upp på trottoaren för att snabbt springa in i porten för att hämta allt mög och vad händer då? Jo en stor polispiket kör upp bredvid oss och ger alla på busshållplatsen något att spana på. "Här får ni inte stå, det får ta en minut annars måste ni köra". Gode tid. Vi körde. Så vi fick parkera långt bort från huset och kånka allt mög lite mer och vi tvingade en annan granne att hjälpa oss med att bära de tunga sakerna och sen körde syrran bilen så allt ordnade sig och grannen var väldigt tacksam men ändå, jag är matt, mina vänner.

Efter det åt jag ris och sen tog jag med mig Musse och köpte en dikatfon och imorn har jag en första intervju till min uppsats. Nu äter jag sockerkaka och skall förbereda alla mina möcket viktiga frågor till imörn. Inser att den stora nackdelen med diktafon (till mina tidigare intervjuer har jag kört med den gamla klassikern penna och papper och det funkar sådär) är att jag kommer att tvingas höra på min hemska röst och sen kommer jag att vilja ta livet av mig alternativt skära ut tungan. But still, det ska nog gå bra tror jag. Jag döpte diktafonen till Diane, by the way. Vi kommer att bli bästa buddies det är jag helt hundra på. Men jag läste instruktionsboken och under säkerhetsföreskrifter så står det att man inte skall använda "the unit" när man kör "cykel, motorcykel eller gokart". Jobbigt.