Jag har tillbringat hela morgonen och förmiddagen i köket, inför en grilldejt i Skanör. Resultatet är en potatissallad, en persikokaka och ett bondbröd. Inget blev särdeles bra, känns det som. Jag är en högst medioker hemmakock, jag tycker väl att det är roligare än vad det blir bra. Och det är väl okej om det bara är jag som ska käka, men när det ska bjudas på, åh skammen att komma med torrt bröd och smaklös potatissallad, jag döör på det. Hatar när det jag gör inte blir bra, jag när en lite osmaklig strävan efter att saker skall vara perfekta. Vilket man kan tycka är ganska imbecillt med tanke på att det sista något i mitt liv är är perfekt, men jag gissar att det är därför jag försöker. Ska jag omaka mig och baka bröd och tvinga andra att äta det ska det väl baske mig vara bra och inte halvdant. Pinsamt, vill inte vara sån som alltid envisas med att dyka upp med kakor och grejjer och folk bah "Inte nu igen, urk". Tänk om det är så? Åh hemska tanke. Nästan värre är all disk och allt stök. Måste dammsuga IGEN. Grät nästan lite innan när jag stod där med kaos mas grande, mjöl över hela golvet och mig, fänkålsfrön überalles, tusen degkletiga bunkar och en ziljon slevar. Jag förstår inte, trots min köksvana ser det alltid ut som om en efterbliven tolvåring har härjat när jag har varit framme i köket. Gode tid.