Malmö i mitt hjärta

Under helgen i Småland frågade alla hur det är att bo i Malmö. "Hur är det nu i Malmö? Det var en nu skottlossning hörde jag." Och jaaa, det är ju helt okej. Som vilken annan stad som helst. Oftast. Jag trivs döbra. Men ändå, just nu känns det sådär faktiskt. Näe jag är inte så orolig och näe jag ligger väl inte direkt i farozonen för "den nya Lasermannen" (bittert att inte ens få ett nytt namn utan bara ett gammalt återanvänt). Men det känns ju knappast bra att någon går lös på folk med vapen. Igår kom jag hem med tåget vid halv elva och promenerade hem och efter att ha haft sällskap med Musse halva vägen gick jag sista biten själv. Och jag gick längs med en stor upplyst gata och det kom bilar och bussa hela tiden och lite cyklister och grejjer och klart att ingen skjuter där, då, men ändå. Jag gick inte fortare än vanligt, för det gick inte eftersom jag hade en väska att dra på som dessutom hade två stora burkar lingonsylt (present från svärfar) fastsurrade på sig, men jag kände mig plötsligt väldigt mycket mer osäker. Och det var väldigt skönt när jag väl kom in i huset och kunde stänga porten bakom mig.