"Barbie är inte säker på att Ken älskar henne över huvud taget"

Jag läser Maria Svelands Bitterfittan och OMG vad den är bra. Älskar. Jag tänker ett par saker när jag läser:

1) Gode tid hur kan någon våga skaffa barn? Kommer allt att gå åt helvete?

2) Hur gör man för att INTE bli som något av paren på hotellet på Teneriffa, par som inte pratar med varandra och inte ser varandra, där mannen är tyst och kall och frånvarande och frun gör vad hon kan för att få hans uppmärksamhet och passar upp och skrattar åt minsta lilla skämt, bara för att det är så sällsynt?

3) Ameh, Musse och jag, vi är inte sådana. Vi är ju annorlunda.

4) Vem försöker jag lura? Alla tänker ju så. "Vi är annorlunda." Det betyder ingenting. Ingenting.

5) Fast vi ÄR ju annorlunda, på riktigt. Musse är inte sådan. Jag är inte sådan. Jag tassar inte på tå och försöker behaga. Han ignorerar inte mig. Jag dricker inte för mycket och han går inte tre meter framför mig med stela axlar.

6) Men vi har varit ihop i två år och bor inte ens tillsammans.

7) Det spelar ingen roll. Vi är ju Musse och Mary. Det vet jag ju.

8) Men ändå, kan man verkligen undvika alla fällor? Kan man leva ihop och skaffa barn utan att bli ojämställda och bittra och elaka mot varandra?

9) Jag behöver vin.

10) MYCKET vin.