Nr: 197

En så himla jobbig grej: att fundera på saker. Hatart. Eller alltså nej, det gör jag ju inte. Är ett stort fan av att tänka på och analysera saker och världen och sig själv. Men nu börjar det bli lite jobbigt eftersom det handlar om mat. Älskar ju mat. Och plötsligt, eftersom jag har börjat tänka ännu mer än vanligt på vad jag äter och vad maten innehåller, så känns det som att "Vafan, nu kan jag ju inte äta något alls". Allt det göttiga och roliga är verboten. Och det är ju bara förbjudet av mig själv och nej det handlar inte om att förvägra sig saker, men om jag tycker att djurindustrin är överdjävlig och inte vill vara en del av den och faktiskt verkligen tror på det, då måste jag ju put my money where my mouth is, så att säga. Ytterst lämpligt uttryck just i detta fallet. Kött har jag inte ätit på en herrans massa år. Och vill inte äta heller. Ugh. Fisk har jag älskat, men det är inget jag direkt saknar. Numera äter jag inte ägg. Allt det här är lätt, lätt som en plätt. Ägg är kanske lite trist ibland eftersom jag ju gillar plättar och maräng och sådär, men visst kan jag var utan det. Jag äter inte godis som innehåller gelatin, och det är möcket möcket tråkigare eftersom allt mitt bästa godis är segisar med gelatin. Och hallå SKUMTOMTARNA, hur ska jag klara en jul utan dom? Dör. Och jag har tänkt på det här nu på sistone och om jag inte vill äta gelatin så bör jag ju inte heller äta ost gjord på animalisk löpe. Det är ju same, same som gelatin, kan man ju tycka. Och jag gillar inte inkonsekvens. Men hörrni OSTEN, jag dööööör. Ni förstår inte hur mycket jag älskar ost. Jag äter aldrig ost till vardags eftersom jag inte har råd, men vörtbröd utan julcheddar, jag vill inte tänka på det. Spanade på osten igår på affären och alla jag läste på var ju gjorda på animalisk löpe. Jag gick och var bitter i ostdisken, ni anar inte. Och nej såklart att livet inte skall vara en enda lång räcka av uppoffringar, men samtidigt, att tro på något och att stå för det är ju också viktigt. Att vara litta principfast, liksom. Så jag ska gå till Astrid och aporna och inventera deras ostförråd. Och håller tummarna för att de kan rädda min julsmörgås i alla fall.