Idag har jag sagt "Hej och välkommen" till vinterns första självspricka i tummen. Förra året gjorde den väl mig sällskap i sisådär ett par månader. Sköj. Och sexigt.
Lätt ett släktdrag! Härligt att jag inte är ensam i alla fall.
Var glad att du inte vet vad det är Sofia, det är härliga sprickor som dyker upp bara sådär på en höft. Jag har nu officiellt alltså fått "mamma-händer", sådana som mödrar har. Diskhänder. Är inte helt nöjd med det, kan jag ju säga.
4 kommentarer:
Det måste vara ett släktdrag. Jag har fått min på tummen nu, o sist fanns den där till i april. Fantastiskt klädsamt!
Det måste det vara! Jag hade också en i tummen till april förra året. Helt stört! Och sjukt ont gör det också.
Vad sjukt. Jag vet inte ens vad det är. På tvären liksom?
Lätt ett släktdrag! Härligt att jag inte är ensam i alla fall.
Var glad att du inte vet vad det är Sofia, det är härliga sprickor som dyker upp bara sådär på en höft. Jag har nu officiellt alltså fått "mamma-händer", sådana som mödrar har. Diskhänder. Är inte helt nöjd med det, kan jag ju säga.
Skicka en kommentar