Nr: 254

Alltså jag förstår att ni antecknar nu *obs ironi* men tröttheten jag känner på min känsliga mage, den finns ju inte. Jag åt lite för mycket i lördags och sen dess går det fan inte att få rätt på den, den är bara konstant konstig. Det enda som funkar är att inte äta något, och det ska jag säga er, det är något Mary är vääldigt dålig på. Folk som har så kallad "plåtmage", hajja vad jag avundas dom. Musse ville fira jobbet med bubbel och fetaost ikväll och jag bah, "Ehh det måste jag nog hoppas över". Förstår ni hur det känns att tacka nej till det? Va? Dios mio, det är som att atcka nej till luft att andas.