Nr: 270

Man alltså jag är så himla ätstörd. I söndags var jag på lunch hos den dyra modern och fick med mig rester hem. Rester som jag tänkte ha under veckan. På måndagen åt jag annan mat, men sen, trots att jag inte var sugen eller hungrig utan bara för att jag hade lite tråkigt och det stod i kylen så åt jag upp allt. Allt. För att det fanns där. Jag blir helt blockerad när jag vet att det finns något att äta. Och bah "Måste. Äta. Nu.". Hur stört är inte det? Ganska, skulle jag vilja säga. Det finns ju med andra ord en anledning till att jag är dötrist och alltid äter samma sak på samma tid varje dag. Annars fixar jag det inte, det skulle bli total kaos. Gode moses. Inte helt orelaterat är det faktum att jag MÅSTE börja träna. Jag är femtiotre kilo deg, kan jag meddela. Och har dålig rygg och är rädd för benskörhet. Inte kul. Men fan, jag vill inte. Jag googlade gym i närheten härom dagen och bah "Näe jag vill inte nu går jag och köper choklad istället buhuuu". Men alltså hur kan man vilja gå på ett gym? Jag fattar inte. För mig är det helt obegripligt. Musse behöver också röra på fläsket så jag skrev till honom bah "Du måste följa med kan du inte göra det?". Vi får väl se hur det går. Men något som är dyrt och tråkigt, det kommer att krävas enorma mängder disciplin för att Mary ens ska komma i närheten av ingången till ett gym. Håhåjaja.