Nr: 278

Jag hängde på gården innan idag och då kom min favorit, gårdskatten Månsing. Åh han är så söt, en svart och vit liten hittekatt, verkligen världsagullig. Han gillar att hälsa på i tvättstugan när man tvättar, helt plötsligt står han bakom en och skrämmer livet ur en med värsta jamningen. En liten smygarkatt. Och så är han lite bitig fast han gillar att bli klappad också. Jag är mycket förtjust i katter, trots att de gör mig allergisjuk. Eller jag är i alla fall mycket förtjust i Månsing. Givetvis kom Månsings husse ut just när jag pratade med hans katt, det är det enda han ser mig göra så han tror nog att jag är en helt debil kattstalkare. En sommar när Månsing var på semester i Blekinge (Jo det är sant! En semesterkatt!) frågade jag hur det var med honom varje gång jag träffade husse, tills jag insåg att jag verkade lite besatt. Kanske lite varning på det, vem vet. Men ändå, han är så söt. Och jag blir glad varje gång jag ser honom på gården. Bäst är när han försöker jaga skatorna i äppelträdet. Älskar att ha en liten gårdskatt. Det känns nästan som om han är lite, lite min också.