Nr: 319

Det är roligt det här med kläder och vilka man gillar. Det känns alltid väldigt godtyckligt och favoriterna är i alla fall i mitt fall oftast sådant som är gammalt och trasigt. Jag gick igenom garderoben nyss och hittade en gammal älsklingströja, en svart, tunnstickad liten trasa som jag köpte på H&M i Lund julen 1997. Ett antal år senare kom den av misstag med i en nittio-tvätt och blev aningens mindre medan ärmarna blev jättelånga, något som på inget sätt hindrade mig från att använda den. Jämt. Nu är den alldeles trasig och jag har inte använt den på flera år, men jag kan bara inte slänga den. En annan favorittröja är en svart sak som kommer från Röda korsets klädinsamling, också i Lund. Mormor var aktiv i pensionärscirkeln och jag var med nere i klädinsamlingen och rotade någon gång, kanske runt 1995, och jag vet att jag kom därifrån med två saker: en stor päls som jag aldrig använde och som är borta sedan länge, och den här holkärmade t-shirten som är min bästa tröja. Slit och släng är väl inte riktigt min melodi, om man säger. Och det finns liksom ingen anledning till varför jag gillar just dom här så mycket, jag blir ju inte magiskt snyggare i dom än i någon av mina andra svarta tröjor, men något är det. Känslan liksom. Att man känner sig som man vill se ut. Som sig själv. Ibland när jag ser bilder på mig själv så kan jag tänka att "Ja det är kanske inte världens roligaste kläder jag har där men jag ser ut som Mary i alla fall". Och det är ibland det viktigaste.