Nr: 358

Även om det är ofint kommer jag att slå på min egen trumma i det här inlägget också, det vill säga jag tänker skryta lite mer. För igår när jag innan seminariet (som jag har haft ont i magen för hela helgen och jag kunde inte sova på natten mot igår, var helt nervös) stod och pratade med kursläraren som mejlade så rart så kom en av mina gamla lärare förbi och bah "Get her to finish, she's fantastic!" till nya läraren som bah "i know". Och jag bah "Iiiihhh!". Kändes det bra? Ja väldigt. Betänk nu att jag behöver sådant här. För normala och lyckade människor betyder dylikt antagligen ingenting alls. För mig betyder det jättemycket.

I alla fall, nu pluggar jag. Gick just iväg för att handla godis. Det finns få saker jag är så dålig på som att handla godis. gör det aldrig och när jag väl gör det blir det aldrig bra. Numera är det mest eftersom allt mitt bästa godis innehåller gelatin, vilket innebär att jag inte äter det längre. har varit sugen på sura bumlingar i en evighet men när jag väl står framför lösgodiset ser allt alltid så äckligt ut och det är dyrt och onödigt så jag kom hem från affären med ett kilo morötter, ett kilo lök, tre citroner och fem kokoschokladgrejer som jag inte ens är sugen på. Varför gör man sånt? Rättelse, varför gör jag sånt? Orka. Kommer jag att äta dom? Såklart. Är fortfarande sugen på sura bumlingar. Givetvis.