Nr: 368

i tisdags gjorde jag ärtsoppa. Har aldrig gjort det förut, gammal hederlig soppa på gula ärtor med mejran. Det blev.....ärtsoppa. Gammal hederlig ärtsoppa. Efter att ha ätit det två dagar på rad med en tredje på lut så förstår jag ju att det finns en anledning till att man har pannkakor till. Så spexigt är det liksom inte. Så ikväll blir det pannkisar. Jag har tagit fram och oljat in pannkaksjärnet, det måste vara mammas gamla som jag på något sätt har lyckats snika till mig. Vanligtvis gör jag tjockpannkakor med bakpulver, det är simpelt och jättegott. Men idag känner jag att jag baske mig ska försöka bemästra tunnpankakor i en gjutjärnsstekpanna. Det känns lite som ett husmorsprov. Det ska gå. Alla som har varit med när jag har stekt pannkakor och vet hur förbaskat arg och sur jag blir när pannkisarna inte gör som jag vill inser givetvis att Mary + pannkakssmet + tung gjutjärnsstekpanna = katastrof och femton utbrott. Varför jag blir så arg? Jag hatar när saker jag gör blir dåliga och fula. Det provocerar mig något enormt. Och så känner jag mig så misslyckad. Även om det bara handlar om pannkakor.