Nr: 413

Två saker jag ofta tänker:

1. Ett barn skulle ha det så bra hos Musse och mig.

2. Det är så jävla orättvist.

Alltså jag hatar allt gnäll om "Åh det är så orättvist" om vad det än gäller, som att alla ska ha exakt lika mycket av allt alltid. Nej så funkar det inte. Men ändå, kan inte komma ifrån den känslan. När jag ser idioter som inte borde få ha barn alls. När kompisar blir med barn men inte vill ha det och jag bara tänker att "Åh men det kunde kommit till mig, jag skulle ha blivit så glad!". När jag blir jätteglad för någon annan som väntar barn, alltså supersegamegaglad men sen ändå står där själv och gråter ned i diskvattnet för att jag har fått mens, igen. Då känns det bara så jävla orättvist. Om ni förstår.