Nr: 439

Alltså blir ibland matt av folks idioti. Lyssnar på P1 till frulle och det handlar om tiggare och om folk ger eller inte ger. Och folk är såna jävla miffon. Säg att du inte vill, att du inte har råd eller inte känner för det, att du inte vill dela med dig av dina egna pengar, men dom här löjliga "Näe jag har som princip att inte ge för jag vill inte uppmuntra att man inte arbetar eller gör något mer konstruktivt" eller "Jag har som princip att inte ge för att det finns så mycket pengar och dom borde fördelas bättre och det ska inte läggas på individen utan det är systemet som ska ändras" eller min absoluta favorit "Näe jag ger inte för att jag vet inte vart pengarna går, jag kan ge mat eller rikskuponger men annars vet jag inte vad dom gör för pengarna". Alltså mänskligheten! Fräckheten att fattiga eller hemlösa inte ska få bestämma själv vad de vill göra för sina pengar, jag dånar. Om du ger ger du pengar, men att ta sig rätten att diktera vad den du ger till ska göra för dom pengarna, jag blir matt. Eller att mena att den romska kvinnan på gatan ska "göra något mer konstruktivt", det är fan ett hån. Gode tid. Och som filosofen i P1 säger, att låta bli att ge, "som princip", det ändrar ju inte på systemet. Om ingen ger här så åker ju de utländska tiggarna hem igen, men det tvingar ju knappast fram reformer vare sig i Ungern eller här. Det enda som händer är att vi slipper se dom. Och det är kanske det vi egentligen vill.