Nr: 456

Ibland, när jag blir riktigt ledsen och arg och morrig och bitter över att allt är så uselt, över att JAG är så usel, då vill jag att Musse ska känna likadant. Att han ska vara lika ledsen som jag är. Då svarar jag surt på hans pepp-mejl, skriver att det är dåliga pepp-mejl och när han skriver att han ska hjälpa mig när han kommer hem så skriver jag att "Du kan inte hjälpa mig. Allt är värdelöst." Och egentligen, det enda jag vill är ju att vara bra för honom, att göra hans liv lite bättre, men ibland kan jag inte stå emot känslan av att vilja göra allting dåligt, att allt ska bli lika dåligt som jag tycker att det är. Lika dåligt som jag tycker att JAG är. Att han ska inse hur dålig jag är och säga det istället för att bara säga hur fin och bra jag är. Han är ju dum i huvudet, dum i huvudet och blind om han tycker att jag är fin och bra. Så är det ju.