Nr: 488

Jag är så sjuuukt ledsen och besviken på min bror. Ni anar inte. Broren har de senaste åren kört på en mycket egen strategi, nämligen han deltar inte i familjen, svarar inte när man ringer, ringer aldrig upp, svarar aldrig på inbjudningar och dyker upp när det behagar honom och antingen tillbringar han kvällen med att röka och sms:a eller så är han kalastrevlig, det vet man aldrig. Och ingen säger något för det går inte för då "tjatar man" och det hatar han så dumma som vi är blir vi bara kalasglada när han väl känner för att nedlåta sig till att umgås med oss.

Sin vana trogen så kör han ju på samma giv inför det stundande bröllopet. Han har inte tackat för inbjudan. Inte hört av sig och sagt grattis. Inte sagt om han kommer. Nada. Igår mejlade jag honom på FB (För det är jobbigt när familjen ringer, det har han inte tid med för han är så busybusy och jobbar så mycket. Kunderna har han antagligen tid för och skulle aldrig behandla såhär, men dom är ju viktiga gudbevars, det är ju inte hans syster) och påminde honom om nästa helg och frågade om han kom och hur det var med honom och sådär. Tror ni att han har behagat att svara? Nejrå. Han har varit aktiv på FB givetvis men hemska tanke om han skulle ta och svara mig, nej det går då rakt inte för sig.

Min styvfar och tillika brorens far är lika illa på det han. Tro inte att han ringde när han fick inbjudan, nejrå. Vi sågs av en händelse någon vecka efter det och när han inte sa något frågade jag efter ett tag "Har du fått en inbjudan...?". Svaret blev det entusiastiska "Ehhh jaaa just det ja....". Inget tack. Inget "Grattis, vad roligt". Nada.

Alltså jag blir så ledsen att jag nästan gråter.

Nu är min fråga - är det okej att bete sig så? Va? Är det det? Är det jag som är mongo som för det första tycker att det är kul att umgås med familjen och för det andra skulle dö hellre än att vara så ohyfsad? Och jag vill ju säga till dom båda vad jag tycker, hur ledsen det gör mig, men jag vet ju också att det inte kommer att tas emot väl och att dom antagligen kommer att tycka att jag är ännu dummare i huvudet än vad de redan tycker. Men så tänker jag att vi ses ju ändå aldrig, vi hörs ju aldrig, så vafan spelar det för roll?

Bröllopspeppen är med andra ord minimal. Vill inte ha nåt. Vill gå till Rådhuset med Musse utan någon annan och utan att någon vet.

Det enda roliga: vi har köpt vår resa i alla fall. Nästa söndag tar vi tåget till Prag. Jag har varit i Prag för länge sen, det var mitt i sommaren och kalasvarmt men jag minns det som en väldigt fin och trevlig stad. Efter några dagar där åker vi till Budapest, som enligt uppgift ska vara en torr stad, jag tänker att det är vinden från Pustan som blåser in. Låter lovande. Efter ett par dagar där tar vi natt-tåget (med egen kupé, jojo här löxas det till förstår ni) hem via Berlin. Jag ser framför mig hur vi spankulerar på stan, går på museum, handlar picknick i någon liten butik och frukt på torget, sitter i en park och läser och äter. Åh!