söndag 15 juli 2012
Nr: 565
Det finns verkligen ingenting att säga. Jag är ledsen varje dag, men det är också allt jag är. Syrran säger: försök att tänka på det som är bra. Men hur ska jag kuna göra det när det enda jag tänker på är allt som är dåligt, på allt jag inte har. När jag tänker på att jag inte har något av det jag vill ha. Så alltså. Det finns inget att säga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hey, livet är blues ibland. Lyssna dock inte för mkt på den inre (o falska) rösten som bara bygger på olika sorters rädslor. Du är grym, o jag älskar att läsa dina inlägg.
P o k
Skicka en kommentar