Beach 2010

Sällan ser man människor uttrycka en sådan oförställd häpnad och oförståelse som när man säger att man inte badar på sommaren. Man får nästan hellre vara nazist än att inte bada. På sistone har jag vid ett par tillfällen ljudligt deklarerat att det var fem år sendan jag senast badade en sommar och jag har därmed åsamkat mina stackars medmänniskor grava chockskador. Jag brukar hänvisa till att jag inte uppskattar sand, sol, vatten och tång innanför badräkten och det gör jag sannerligen inte, men det tyngst vägande skälet till att jag inte badar är att jag inte är suicidal nog att 1) ställa mig i ett provrum och se mig själv i en bikini samt 2) visa mig för andra stackars satar i nämnda bikini. Självhatet är ju monumentalt sen länge men jag vill mig inte så illa att jag utsätter mig själv för den förnedringen det skulle innebära att frekventera en strand i badkläder. Herregud jag är jätteful. Och de flesta tror att bara för att man är smal så är man per automatik snygg men gode tid så är det inte. Jag är ett magert elände med deg och celluliter och vad som kan vara världshistoriens fulaste ben, det är inget någon som har tänkt sig en trevlig dag på stranden vill se. Och när man är ung så förväntas man också vara snygg, och är man då ung och smal men trots det megasegaful, ja det är inte sköj mina vänner. Inte mycket förutom en privat strand skulle få mig att bada. Men folk reagerar verkligen som om man är ett freak om man inte badar. För alla är ju så käcka och cyklar till stranden med en liten käck cykelkorg iförd en käck solklänning och har en käck solbränna redan i mitten på maj. Själv är man ett blekt, fult miffo som använder solkräm och gömmer sig hemma och varken äger en sommarklänning eller en cykel och som framför allt inte är käck och glad. Itsället hatar man allt och alla och blir fulare för varje dag som går, både inuti och utanpå.