Giv mig styrka

Vill man skaffa sig närkontakt med människors sämre sidor så rekommenderar jag att man engagerar sig i en bostadsrättsförening. Det är som att be om att få bekymmer och som sagt, det ger även en fin insikt i hur handikappade väldigt många är. Ibland undrar jag hur somliga ens har lyckats med att skaffa sig en lägenhet till att börja med. Helt enkelt, de är som barn. Det går inte att be folk att "Sätt upp en lapp med namn på källarförrådet", för då händer ingenting, så mycket har vi ju lärt oss vid det här laget. Nejnej, det vore ju jobbigt. Istället får de färdigskrivna lappar och häftstift och vi säger att "Snälla sätt upp det här". Inte ens det hjälper. (Däremot passar det att mejla och bah "Torktumlaren är paj jag hoppas att det åtgärdas så fort som möjligt", när vi har fyra andra projekt på gång samtidigt. Gaahhhh.)
Och nu när vi byter vattenstammarna så får folk lappar när hantverkarna måste in i deras lägenheter och på lapparna finns telefonnummer till sagda hantverkare som man kan ringa om man undrar något. Tror ni att folk ringer dom? Nejnej, istället ringer de mig och frågar "När kommer dom och vad ska de göra då?", alltså jag vet inte vad jag ska svara. Är du dum i huvudet? Varför tror du att jag vet det? Eller ännu bättre, mannen som ska renovera sitt badrum och ringer mig och frågar om det funkar om han flyttar golvbrunnen nu, innan de kommer till hans lägenhet, alltså gode tid hur i hela friden ska jag veta det? Ser jag ut som en VVS-installatör ellör? Dör lite. Hur kan man vara så tappad? Jag förstår det inte. Och tappar samtidigt tron på mänskligheten.