Nr: 328

Sicken fredag vi har haft här på Helvetet, full rulle vill jag mena. Förutom ett evigt rännande i regnet så har jag och syrran haft en heldag, vi käkade finlunch avec vin på Konsthallen, gick på stan och drog i lite reatrasor, kom hem i regnet alldeles blöta, tittade på en Miss Marple och drack te och sen såg vi på 500 days of summer och Woody Allens You will meet a tall dark stranger och åt choklad och drack bubbel. Om ändå alla dagar kunde vara sådana. Det bästa var att jag kunde lunchbjucka eftersom jag inför flytten har rensat och sålt grejjer. Jag sålde massa gamla LP-skivor idag, till världens trevligaste skivbutiksman som komplimenterade mig för min musiksmak och som till min stora sorg berättade att ingen köper Tusk nuförtin. Förvisad till reabacken var den, sa han. Vart är världen på väg, kan man ju fråga sig oroligt när den näst bästa skivan med världens bästa band inte säljer. Va? Men mina gamla Byrds, Zeppelin, CSN&Y och annat gick hem. Lite kände jag att "Åh ska jag verkligen....?" när han tog Deja vu och bah "Amen det här är originalpressning från sjuttiotalet, så här fina görs inte längre", då fick jag lite separationsångest men vafan dom har legat i en garderob i åtta år och jag orkar inte kånka med dom i flytten och jag bryr mig inte om sånt. Jag vill hellre kunna bjuda syrran på vinlunch. Vinlunch ftw. Sån är jag.